Idag är det klart att Solna tar över bandyfinalerna från och med 2013, nya Swedbank Arena får ytterligare ett prestigefullt event. Det är banne mig inte lätt för mig att kommentera. Som kommunalråd i Solna är det naturligtvis roligt, privat är det också kul att kunna promenera till bandyfinalen från och med 2013. Men som inbiten bandyentusiast och Bollnässupporter är det svårt. Efter två finalförluster i rad hoppas jag att Bollnäs får chansen nästa år att spela hem bucklan på Studenternas, den kultur och tradition som ligger över Studenternas och bandyfinal går inte att beskriva. Samtidigt minns jag det nästan farsliknande slaget som stod för två år sen när Hammarby och Bollnäs åkte omkring och skyfflade upp bollen i luften bland all snö- allt i förhoppningen att den skulle landa hos en kompis. Nu kan man spela under tak och inför ännu större publik - om publiken gillar den nya spelplatsen vill säga. Det återstår att se. Jag kommer i alla fall att vara där och hoppas få hejja på Bollnäs.
Jag är ju en förmynderihatare av rang. Drick gärna alkohol på jobbet bara du sköter dina arbetsuppgifter och inte beter dig illa, för min del kan du med fördel ta en sup till morgongröten. Men...jag undrar vad det är med metalldetektorer och alltför sminkade säkerhetsvakter?
Vad är det som gör att när jag nu dragit mitt mastercard, slitit av mig bältet, visat min dator och tagit två steg in på... inrikesterminalen kan känna mig helt frikopplad från all lagstiftning om servering av alkohol innan 11?
Här flödar just nu ölen, själv håller jag mig dock till kaffe. Idag blir det kampanj med alliansungdomsförbunden i Norrbotten!
I dag börjar Socialdemokraternas kongress. Vi har verkställande utskott med CUF så jag kommer inte kunna följa detta, men ser fram mot intressanta youtubeklipp efter helgen. Nåväl. SSU har gått ut tydligt och kritiserat att inga 80- talister finns föreslagna i Socialdemokraternas partistyrelse. Hon har självklart rätt. Trots att jag i mångt och mycket avskyr socialdemokraternas politik – älskar jag ändå politik och vill ha starka motståndare. Ska Socialdemokraterna kunna växa och ta väljare från framförallt Miljöpartiet, måste de föryngras. De rör sig allt mer mot en grå och klassisk Socialdemokrati. Detta visar på problemen med stora partier. Gamla S företrädare njuter och myser av att de nu går tillbaka – men jag är tveksam till att väljarna tycker om det. Så för Socialdemokraternas skull – men också för hela det politiska landskapets skull – hoppas jag att Jytte Guteland vinner kampen i helgen och får in lite nytt blod i socialdemokraterna.
Centerpartiets valberedning och Centerpartister bör titta på denna kongress ordentligt. Mår ett parti bra av att vandra tillbaka? Mycket tveksamt. Mår ett parti i kris bra av föryngring och förnyelse? Ja, det är jag övertygad om. Därför är det glädjande att se att Fredrick Federley och Johan Linander kandiderar till Partistyrelsen.
Det ska mycket till för att deras namn inte ska få min röst när vi närmar oss partistämman.
Till Socialdemokraterna vill jag bara säga en sak. Denna helg är jag med er. Ha en underbar kongress, se till att debattera, dansa och ha kul. Fatta också viktiga beslut. När ni sen, segervissa, checkar ut från era hotellrum så är ni välkomna ut till en omvalrörelse i Västra Götaland som redan börjat. Jag vill ha en stark motståndare. Då presterar jag och Centerpartiet som bäst. Socialdemokraterna har varit ledar- och politiklösa alltför länge. Nu kör vi.
Imorgon är det dags för Earth Hour, ett klimatjippo som tyvärr inte bidrar till att minska vare sig klimatpåverkan eller fattigdomen i världen. Istället riskerar det att vara ett sätt för många att dämpa sin klimatångest.
I Solna deltar vi inte i Earth Hour, trots det är vi en stad som har bland de lägsta utsläppen i Sverige. Dessutom kommer nu tvärbana, effektivisering och utbyggnad av värmeverket till kraftvärmeverk och vi fortsätter att jobba med hållbart byggande bland mycket annat.
Jag har dessutom, istället för att delta i Earth Hour, valt att köpa utsläppsrätter som motsvarar alla Solnabors utsläpp från lampor under drygt tre timmar. Detta för att visa att man kan göra små saker i vardagen för att förbättra klimatet, det är dock inte Earth Hour.
Problemet med den här aktionen är att den implicerar att det är genom att sluta leva som vi löser klimatproblemen. I de fattigare delen av världen, dör människor av direkta miljöproblem, brist på rent vatten, sanitet, dåliga matlagningsutrustning och sjukdomar som malaria. För att de ska klara sig måste de tillåtas bli rikare och för att göra den resan måste de kunna utvinna energi.
Därför är Earth Hour snarare en symbol för världens problem, inte lösningen.
Om detta skriver jag på SvD Brännpunkt idag, jag ser också att mina kollegor i Stockholms stadshus och landstinget skriver på DN Debatt i samma ämne.
Se också videon från debatten i Solna stads kommunfullmäktige.
Igår las den första filmen inifrån Solna stads fullmäktige ut. Det är nämligen så att trots påtryckningar från Centerpartiet så har man ännu inte klarat av att sända fullmäktige på nätet. Istället tog Hannes Hervieu med en kamera och spelade in mitt anförande i debatten om Earth Hour och Solnas eventuella deltagande.
För någon vecka sedan sa CUF för första gången att Sverige måste ta ledningen i kampen mot Khaddafi, genom att driva på EU och FN för att införa en flygförbudszon och samtidigt göra Nordic Battle Group redo för sitt första uppdrag på de fem åren man funnits. Människor kallade oss galna, hur skulle en liten snabbinsatsstyrka kunna slå ut Khadaffi?
Frågan är berättigad, men samtidigt felställd. För att använda ett slitet uttryck. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Just nu har Sverige en nyckelroll som ansvariga för EU:s gemensamma snabbinsatsstyrka.
Svaret var ljummet från herrar Reinfeldt och Bildt. De var snabba på att skjuta över ansvaret på NATO och tog heller inte ställning för folket i Libyen. Man hade kunnat vara det första landet i världen som uttalade att det nu är frihetskämparna i Libyen, inte Khaddafis mördarregim, som man ansåg företrädde folkflertalet och de som skulle ses som Libyens tillfälliga styre och dem man förhandlade med. Det gjorde man inte heller. Inte ens nära.
Vad gör Sverige, EU och Nordic Battle Group? Väntar så klart. Bildt Twittrar att det går åt rätt håll, men inget om Sveriges roll. Så visst var vår debattartikel på SvD Brännpunkt naiv för någon vecka sen. Inte utifrån perspektivet att en redo Nordic Battle Group skulle sända mycket tydliga signaler till EU, FN och Lybien, utan genom att det var naivt att tro att Bildt skulle ta väldigt tydlig ställning i en konflikt innan FN, NATO, halva EU och Arabförbundet gjort det.
Idag finns åtminstone två händelser inom Centerpartiet att uppmärksamma. För det första Maud firar tio år som partiledare, grattis! För det andra Fredrick Federley skriver en mycket bra artikel på Expressens debattsida. Förutom att han på klassiskt CUF-manér säger "Jante - Go home" och meddelar att han kandiderar till partistyrelsen är det åtminstone två viktiga delar att applådera.
För det första. Från och med nu bör Centerpartiet vara de mest öppna partiet. Därför hoppas jag att alla som vill kandidera till partistyrelsen i höst meddelar detta. Detsamma gäller i ungdomsförbundet där jag hoppas att de som ämnar efterträda mig som förbundsordförande i CUF berättar både att de vill och vad de vill göra med CUF.
Den andra delen i Fredricks artikel handlar om partiets processer. Vi har en förnyelse som går långsammare än en proppmätt sengångare. Det är dags att få fart på den nu och idéprogrammet är en av de viktigaste delarna i detta. Det är dags att köra igång idéprogramsarbetet och fundera inte bara på "hur" Centerpartiet vill förändra Sverige, utan också vad vi vill förändra och framförallt "varför".
Den frågan var det längesen Centerpartiet besvarade.
Idag kommer det vara många tunga fingrar som trycker på knapparna i det Svenska riksdagshuset. Jag hoppas att det inte är glada miner hos de liberaler som röstar igenom förslaget. Främst av två anledningar; det är politiskt fel och det är byråkratiskt ogenomarbetat.
Politiskt så handlar det om att ta ytterligare ett steg bort från frihet från övervakning vi bör ha rätt till. Människan måste få vara en fri individ. Människan måste få ha ett privatliv, människan måste få känna att de mail som skickas, de sms som tas emot och de samtal som rings är fria och privata. Det här är en av de mest Centrala liberala värderingarna. Det så uppenbart självklara och givna – att vi har rätt till våra privatliv, utan statlig inblandning.
Datalagringsdirektivet är ett Socialdemokratiskt påfund signerat Bodström. Vi stog upp för integriteten i opposition. En stor mängd borgerliga politiker från flera partier kämpade mot detta förslag, vi stog upp för friheten – och endast Socialdemokraterna röstade för när direktivet antogs av EU-parlamentet 2005 . Sen vann vi valet.
FRA röstades igenom. Kritiken var enorm. Fredrick Federley och Annie Johansson var pådrivande för att förbättra förslaget och minska det integritetskränkande bitarna. De gjorde detta förtjänstfullt, men trots det röstades lagen igenom. Sedan vann vi valet igen. Datalagringsdirektivet kommer att röstas igenom idag. Jag undrar hur det känns för de liberala riksdagsledamöterna som var med under FRA och som röstar ja idag igen. Var det detta de drömde om när de började sina politiska banor?
De kanske började med en insamling för att hjälpa barn i tredje världen eller kanske under en demonstration mot rasism. Någonstans väcks ett politiskt engagemang. Och med gnistrande ögon löste de medlemskap i LUF eller CUF för att sedan kunna drömma om riksdagen och trycka på en knapp när byråkrati och partipiska går före ideologi och vad som är rätt. När förvandlas man från reformist till byråkrat?
Problemet med DLD är inte bara det som är ideologiskt fel – utan det är även problematiskt rent praktiskt att genomföra. Författningsdomstolar i Rumänien, Cypern, Ungern och Tyskland har underkänt direktivet. Direktivet ska utvärderas av EU redan i år, detta alltså trots att tillexempel inte Sverige har implementerat det. Det är inte en stabil lagstiftning. Jag vet inte exakt hur förhandlingarna har gått till i statsrådsberedningen och i eventuella badtunnor. Men jag vet att idag blir ytterligare en dag då svenska folket får se att politik inte alltid handlar om vad som blir rätt och fel. Det är sorgligt.
Det är dags för bandyfinaler. För mig som uppvuxen i Hälsingland och Bollnäs blir det en härlig helg. På lördagen får jag som Solnabo hålla tummarna för AIK i damfinalen och dagen efter spelar laget jag följt och hejjat på under lång tid, Bollnäs, i herrfinalen.
Läs också om fantastiske Börje Söderbäck, som var med och vann senaste SM- guldet 1956 och är av de härligaste människorna jag känner. Biljettgubbe, golftokig och bowlingfantast. En liten artikel som gör att man blir glad.
Långt bort ifrån kaoset i Japan eller striderna i Lybien så finns det en del svenska nyheter. SCB har släppt en rapport om RUT-avdragets användande. Det intressanta är att det används främst av kvinnor över 85, men även också barnfamiljer.
Det finns flera intressanta saker med rapporten. För det första är den en seger sett till att så pass många pensionärer använder sig utav det.
Sedan är det också så att RUT fortfarande är stort bland barnfamiljer vilket är positivt. Att fler familjer nu har möjlighet att anlita seriösa företag för att ta hjälp med städning och liknande är bra och har med största sannolikhet stoppat ett och annat gräl, å andra sidan så har vi säkerligen startat ett och annat också, av en massa olika anledningar.
Tonen bland de röda bloggarna är inte förvånad. ”Det är bara de rika som använder bidraget”. För det första; nej, det är inte bara de rika. För det andra – om man använder SCBs siffror för vad deras höginkomsttagarfamilj tjänar, är det ca 30.000 i månaden per familjeförsörjare. Det är alltså inte rika personer, utan vanliga akademiker som går upp tidigt på morgonen, tar tunnelbana jobbet och har lunchlåda.
RUT har dels varit ekonomiskt nyttigt då många människor har lämnat svartarbete och nya företag har startats, men det handlar också en symbolfråga. Ju fler som vågar anlita hushållsnära tjänster, desto mindre blir stigmatiseringen bland de som arbetar med detta. Om vi slutar att prata om ”Pigjobb” och liknande utan istället ser dessa människor som stolta företagare, så är jag övertygad om att allt fler kommer använda sig av hushållsnära tjänster, fler företag kommer att startas och det berömda vardagspusslet kommer läggas enklare och enklare. Det är lyckad politik.
Idag skriver jag om Nordic Battle Group på SvDs debattsida Brännpunkt tillsammans med Rickard Nordin. Nordic Battle Group infördes för att kunna hjälpa länder i EU:s närhet, för att sprida fred, frihet och demokrati. Trots stora kriser i Afghanistan, Sudan, Kenya med flera så har snabbinsatsstyrkan aldrig använts.
Om man inte kan enas i EU om att Libyen är ett område där oppositionella demokratikämpar behöver vårt stöd så är det kanske (som jag tidigare sagt) dags att lägga ner Nordic Battle Group.
En av de viktigaste frågorna i samhället är att se till att det är rättssäkert. Att lagar ska vara någorlunda enkla att förstå, att man ska vara oskyldig till motsatsen har bevisats och så vidare.
En lag om civilkurage, skulle knappast förbättra rättssäkerheten ordentligt. Vi är förmodligen alla överrens om att man ska rädda en person som är i nöd. Men med hur stor fara för vårt eget liv? Och framförallt – hur ska man vittna kring detta? Om det pågår en misshandel och en person väljer att inte ingripa och ska straffas för detta – hur ska man vittna mot den personen? För personen som såg att den ena personen inte ingrep, borde ju själv haft chansen att också ingripa? Situationer gällande misshandel och liknande är ofta mycket mer svårlösta än vad man först tror. När den tragiska dödsmisshandeln skedde på kungsgatan för ett antal år sedan, så gjorde många politiker en stor sak av att det var så många vittnen som inte ingrep. Senare visade det sig i utredningen att allting skedde på bara några få sekunder och att ingen förmodligen hade kunnat göra något. Betyder det att vi bara ska rycka på axlarna och låta saker och ting ske?
Självklart inte. Genom att i tidig ålder tala om värderingar och ansvar och genom att vi uppmuntrar och uppmärksammar de som ingriper kommer vi få ett samhälle där fler ingriper i situationer där det krävs. Utan att staten lägger sig i.
Svenska kocklandslaget har förlorat ytterligare en tävling. Man försökte att salta maten ordentligt även denna gång, men matgästerna uppskattade det inte och valde en annan resturang för andra middagen i följd.
Vad ska vi göra, frågar man sig. Det funkar tydligen inte att salta så här mycket? Ska vi använda andra råvaror? Ska vi salta lite mindre, matgästerna uppskattar tydligen inte salt mat?
Fast man uppskattade salt mat för länge sedan. Hm. Ja, det gjorde man ju. Hörrni, gänget. För länge sedan saltade man jättemycket. Så vi borde salta ännu mer. Men vadå, ingen uppskattar ju salt mat längre? Joda, vi har bara saltat för lite.
Denna korta och icke nobelprisbringande satir syftar till Sossarnas syn på socialism och politiska idéer.
Förslaget av Håkan Juholt är ett tydligt steg åt vänster. Det är alldeles uppenbart att mer vänster inte är det svenska folket vill ha eftersom S och V backat ordentligt de senaste valen. Trots det väljer man att krydda sin politiska anrättning med ännu mer vänster och salt.
Mycket tveksamt om det är ett vinnarrecept. Håkan Juholt är en väldigt trevlig person med dålig politik och konstiga politiska förebilder. Sten Andersson, förre utrikesministern är hans förebild. Sten Andersson gjorde sig mest känd för att han hävdade att Baltikum inte alls var ockuperat av Sovjetunionen - och att bara en minoritet av befolkningen ville ha demokrati och bli fria.
Håkan Juholt ansåg att det var att ”bränna av” pengar när Socialdemokraterna under valrörelsen deklarerade att man kunde tänka sig att sänka resturangmomsen (som beräknas ge många tusen nya jobb och fler som får möjlighet till härliga middagar och luncher).
Lars Ohly berättade om sin resa i Afghanistan med Juholt att Juholt sa att han var mot vinst i friskolor och vården och att han blev förvånad över detta. Jag är mer förvånad över att Socialdemokraterna inte inser att salt sill sällan är det svenska folket äter mest och att socialism inte är den politik väljarna vill ha. Alla Högersossar och miljöpartister som idag sorgset ser reformmöjligheter och modernisering gå i stöpet är varm välkomna till Centerpartiet och valvinsten 2014.
Om det var 16 dagar kvar innan ditt barn skulle börja skolan, visst skulle du vara lite stressad om du inte hade några bra alternativ? Om det var 16 dagar kvar till ditt bröllop, visst vore det ganska schysst att ha bokat vigselförrättare? Om du skulle välja ordförande för Sveriges historiskt sett mäktigaste parti, skulle du inte känna det lite jobbigt om ni 16 dagar innan valet fortfarande inte har en kandidat?
Jag tror inte riktigt Socialdemokraterna själva har förstått den kris de är i. De räknar med att de fortfarande är det naturligt alternativet och Mona Sahlin pratade i sitt avskedstal om att de skulle tillbaka upp mot 45%. .
Det ser jag i dagsläget som en omöjlighet.
Man måste dels ta en väldig massa väljare från ett Miljöparti som kommer fortsätta att gå framåt om de är smarta. Man måste också ta otroligt många väljare från Moderaterna. För att göra detta måste man visa upp att man är ett trovärdigt alternativ för jobben och för stabila finanser. Ska man göra det, kan man inte samarbeta med Vänsterpartiet – och om man säger hejdå till vänsterpartiet kommer med största sannolikhet en väldig massa Socialdemokrater på vänsterkanten byta parti.
För att utvecklas och ta sig någon vart, måste man veta var man är idag.
Valberedningen i Socialdemokraterna har 16 dagar innan kongressen fortfarande inte presenterat något förslag. Man har en avgående partiledare och partisekreterare, man har ett verkställande utskott som med all sannolikhet kommer behöva förändras. Det är uppenbart att S inte är medvetna om hur svenska folket ser på partiet idag. Man är kvar i tron att allt är lugnt, vad man än gör. Man har förlorat två val i rad och just nu så framstår man som en skock yra höns.
En varningens finger till Alliansen dock.
Blir det Damberg, som fortfarande lurar i vassen, så gäller det att jobba. Det kommer ta ett tag för honom att bli varm i kläderna, men sen. Sen är jag övertygad om att en Socialdemokrati kommer att växa fram som nödvändigtvis inte blir stark själv - men som kan ta röster i mitten av svensk politik. Det innebär att det gemensamma S-V-MP alternativet kan gå framåt. Även om S inte blir så stora. Alla andra alternativ är övergångslösningar som möjligen kan göra S lite större, men knappast vinna regeringsmakten. Med Damberg kan många gamla kampanjarbetare som lidit i under så lång tid återigen dra på sig de röda jackorna och ge sig ut på gatorna igen. Då måste Centerpartiet och Alliansen vara redo.
Det finns vissa kostnader jag älskar- det behöver däremot inte nödvändigtvis alltid gå via skattesedeln. Att vi lägger pengar på utbildning för våra barn så att de får en bra första start i livet oavsett föräldrar är en sådan sak. Att vi lägger pengar på att se till att man ska ha rätt till en dräglig tillvaro även de sista, ofta mycket smärtsamma månaderna av sitt liv är en annan.
Något som däremot får mig att tugga på gardinerna ute här ute i Solna, är när jag läser artikeln som denna.
De senaste åren har vi i Storstockholm lagt 1 miljard på klottersanering. Vi tar det en gång till för alla eventuella fans till ”Territorial pissing”. 1 miljard.
Lite perspektiv, det skulle räcka till: 285 nya bussar. 25 nya tunnelbanetåg. 12 pendeltåg.
Vi har alla ett ansvar för att stoppa de vandaler som förstör för de skattebetalare som får stå för notan. Genom att skolorna jobbar för att inte de, ofta unga killar, som klottrar får ”hjälteroller” på skolan. Politiker har en uppgift att tillsammans med rättsväsendet se till att de lagar som finns fungerar på bästa sätt för att straffa de som gör detta. Men. Varje människa har också ett eget ansvar.
Tunnelbanan är inte din plats. Den är företagets som driver den - och personerna som betalt sin biljett. Inte din. Ge fan i att förstöra annans egendom.Vill du få ner dina bokstäver någonstans så föreslår jag att du ritar på ett papper.
Den här filmen ger mig rysningar, av fler skäl. Dels är det en påminnelse om vad människan kan skapa när hon arbetar hårt, men som alltid med filmer från Kina tänker jag också på det fruktansvärt ickedemokratiska styrelseskick som finns där. Men, det är fascinerande vad som kan göras. Ett så stort hus på så kort tid. I Sverige tar det ungefär lika lång tid att bara bestämma vilket fika man ska ha på första planeringsmötet. Det här är en av anledningarna till att bostadsbristen är så stor som den är .
Byggbranschen är inte tillräckligt effektiv. Vi måste utsätta byggbranschen för mer internationell konkurrens, vi politiker måste snabbare se till att beslut fattas, byggmomsen och arbetsgivaravgiften måste sänkas och vi måste göra det lönsammare att bygga enkla och billiga bostäder. Fram tills det sker, får vi njuta av den här filmen.
Idag skriver jag på SvD Brännpunkt tillsammans med Maria Rankka, VD för Stockholms Handelskammare, om behovet av en tunnelbana norrut. Risken är stor att landstingets politiker bestämmer sig för att satsa på spårvagn från Odenplan norrut mot Nya Karolinska - något som vore olyckligt.
Spårvagn är toppen i många fall. Den spårvagn som snart kan invigas från Alvik till Solna Station kommer underlätta resandet kollektivt, men sett till kapacitet så är tunnelbanan överlägsen. De fantastiskt vackra spårvagnarna som rullar i Stockholms innerstad nu tar 170 passagerare drygt, medan en tunnelbana kan ta närmare 1300 resande.
Ska Stockholmsregionen bli ett nav av tillväxt, befolkningsökning, kreativitet och miljötänkande så krävs det att vi bygger ut tunnelbanenätet. Det är i det avseendet inte en kortsiktig kostnad utan en långsiktig investering. En bra början vore att fortsätta gröna linjen från Odenplan via Hagastaden och Nya Karolinska ut mot Mörby och Täby.
Som Solnabor är vi också väldigt beroende av blå linjen, vilket gör att en förlängning av den mot Nacka- Värmdö efter Kungsträdgården är ett förslag som känns väldigt viktigt. Därför är jag glad att se att även Stadsmiljöborgarrådet i Stockholms stad, Per Ankersjö (c), drar en lans för detta i dagens City.
Det verkar även i fortsättningen som om Centerpartiet blir Alliansens tunnelbaneparti, jag hoppas dock att vi snart har fyra tunnelbanepartier och att förslagen blir verklighet.
Idag presenteras något mycket bra, nämligen att Alliansen och miljöpariet gjort upp i fråga om migrationspolitik. Det är egentligen inget märkligt. I stor är centerpartiet och miljöpartiet överens i de frågor som finns i migrationspolitiken idag - och står väldigt nära folkpartiet och kristdemokraterna. Historiskt har det varit Moderaterna och Socialdemokraterna som gjort upp om en mer restriktiv politik. Nu har man nått en bra överenskommelse som också gör att Sverige kan ha en långsiktigt trygg migrationspolitik.
Grunderna för politiken är kortade handläggningstider, en fjärde migrationsdomstol införs, för oavsett om man får stanna eller inte är det viktigt med snabba beslut i så livsavgörande frågor för människor. En ytterligare grund är att underlätta för människor som vill komma hit och bidra, såväl som arbetskraft som att starta företag. På sikt kommer detta inte bara vara viktigt för människor som får komma till Sverige - utan också en strategiskt viktig sak för svensk utveckling.
Till detta ska läggas att Sverige nu kommer att bidra till att fler familjer kan återförenas- genom att man underlättar för DN - prov för att klarlägga om människor är släkt eller inte. Utöver detta kommer också propositioner om att papperslösa ska ha rätt till vård och deras barn till skolgång att arbetas fram.
Jag minns för cirka tre år sen när vi började diskussionen om papperslösas möjligheter att få vård. Vi var ett sjuttiotal Centerpartister som började driva frågan, med Katarina Erlingsson, partistyrelsen, Gustav Andersson, landstingsråd i Stockholms län, Stina Bengtsson, Centerkvinnorna i Stockholm och lilla jag som sammanhållande grupp. Några månader senare fattade partistämman 2009 beslut, med en rösts marginal om att verka för detta. Kanske var det viktigare än vad vi förstod då.
Hur som helst är jag mycket glad över dagens överenskommelse.
I dag röstade riksdagen ja till en proposition från regeringen som bland annat innebär att en lärarlegitimation införs. Detta är i grunden bra. För att få legitimation ska en lärare eller förskollärare ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år. En mentor, som är legitimerad, ska ge råd och stöd under introduktionsperioden.
Legitimationerna ska utfärdas av Skolverket och läraren kommer att bli behörig för viss verksamhet eller vissa skolformer, årskurser och ämnen. Det är viktigt att det genomförs på rätt sätt. Duktiga lärare är viktigt för att se till att eleverna blir studiemotiverade och att vi kan vända den dåliga trend vi sett inom skolan under de senaste åren.
Men och ett stort men behövs här. En legitimation är ingen garanti för att alla som får den är utmärkta lärare och därför är det mycket välkommet att en ny nämnd införs på skolverket som har i uppgift att kunna varna lärare vid till exempel oskicklighet och i extremt allvarliga fall kunna dra tillbaka legitimationen. Att ställa krav, är att bry sig – det gäller både elever och lärare. När det pratas om krav i skolan görs det ofta med en attityd om att krav är dåligt och vi får aldrig vika från linjen om att krav är något bra och nödvändigt.
I kombination med att vi ökar kraven i skolan – har alliansen också genomfört den största satsningen någonsin på elevhälsan, just för att stötta de elever som känner för stora krav på sig själva. Jag har nyligen besökt Solna ungdomscafé och Solna Ungdomsmottagning för att diskutera ungdomars situation i Solna. Med en skola som ställer höga krav, är det viktigt att politiken har nära kontakt med föreningsliv och hälsovård, just för att kunna finnas som stöd för elever.
Kan vara bra att påpeka att man inte per automatik är en dålig lärare för att man inte har en legitimation. Dessa legitimationer får inte skapa en rädsla för ett nära samarbete med näringsliv och att ha ett stort inslag av gästföreläsare, detta är av yttersta vikt för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten.
För att Stockholmsregionen ska kunna utvecklas och leva krävs det politiskt mod. Om Storstockholm ska kunna bli det nav av kreativitet, tillväxt och en god livsmiljö för fler så krävs det att politiker vågar fatta beslut som inte alltid alla gillar.
"Som kommunalråd i Solna är jag redo att få både arga mejl och galna insändare, för jag är ärlig med att jag är beredd att ta fajten om någons utsikt om det innebär att man förbättrar livet för många. Detta borde mina kolleger runt om i Stockholmsregionen också fundera på. När era politiska uppdrag närmar sig sitt slut, vill ni att folk ska minnas er som försvarare av utsikt och kvällssol – eller som den som var med och löste bostadskrisen och byggde en storstadsregion med höga miljöambitioner, fler människor och pulserande kreativitet?"
Bilden är lånad från 
(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media
Kommentarer [0]
