Adielsson-Liljeroth menar visserligen att presstödet till tidningarna kommer att minska framöver. Det är bra, presstödet kan göra att tidningar förslöas och inte arbetar hårt för att utvecklas. När det blir vanligare med en Iphone än DN i handen på tunnelbanan, så måste även mediepolitiken förändras. Men, låt oss säga att presstödet finns kvar. Då är Lenas uttalanden minst sagt problematiska.
Om – och jag säger om – presstödet till tidningar ska finnas kvar, bör stödet ges till tidningar som uppfyller krav gällande upplagor och distribution (som det är idag) och inte gällande åsikter. Make no misstake ; Att mina skattepengar går till Nationell idag och kommunistiska tidningar gör mig förbannad. Det här är åsikter jag föraktar och hatar och ägnar många timmar i veckan för att bekämpa den här typen av extremism.
Men rätt sätt att möta dessa är inte att staten ska tystna dem. Jag är ytterst tveksam till presstödet. Men jag är ännu mer tveksam till att ha ett presstöd – bara för de tidningar som regeringen tycker är bra.
Ni som känner mig vet att jag har en liten thing med det här att det är bra med nya och växande företag, eftersom det skapar fler jobb.
Därför känns det väldigt kul att Solna för andra året i rad kommer fyra i Sverige på nyföretagarrankingen. Inte mindre än 10,5 företag per 1000 innevånare har startas under 2010. Grattis också till Stockholm som tar förstaplatsen.
Möjligen kan det bero på att Solna vunnit Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet några år i rad. Först ett halvbra pass på gymmet och sen det här, det här blir en bra dag.
Alltså, jag kan förstå att människor tar illa upp över Maud Olofssons naturliga konstaterande. Nämligen att på kort sikt är det extremt svårt, för att inte säga omöjligt, att som Näringsminister påverka elpriserna. Att man säger det och sen påpekar att det finns sätt att spara energi har gjort vissa upprörda, så upprörda att det verkar som om Villaägarnas Riksförbund framstår som om de är motståndare till energieffektivisering.
Nåväl, om detta kan man skriva såväl långt som kort. Men Per Ankersjö uppmärksammar mig på nåt långt över gränsen. Det är Aftonbladets kolumnist som jämför Mauds tips om att energieffektivisera med våldtäktsdrabbade kvinnor. Suck.
Några av de viktigaste punkterna är att visa mod och engagemang, för att bli en förnyelsekraft av rang i svensk politik. Ska man göra det börjar det bli dags att formulera idéer för framtiden. Det gör man genom att bygga ett sammanhållet värderingsraster om i vilken riktning vi vill se att Sverige ska gå.
För mig handlar det om en frihetlig riktning, det innebär att man låter enskilda människor bestämma mer själva, att det inte är myndigheter och departement som är fokus i politiken utan en genuin tilltro till att människor hemma vid köksbordet eller i kommunen kan bestämma själva. Men det handlar självklart också om frågor om företagande, skattepolitik, arbetsmarknad och miljö- och klimat. När man väl lagt det värderingsrastret är det dags att konkretisera sakfrågor, såväl en bred bas som några konkreta symbolfrågor som människor tycker är viktiga.
Och sen är det bara att börja prata med människor om två saker. Det första, vad Centerpartiet har för idéer för framtiden och det andra, vad människor upplever man behöver diskutera för framtiden. Man diskuterar INTE 2007 års jobbskatteavdrag, sänkningen av egenavgifter som genomfördes för ett år sen eller klimatmötet i Köpenhamn 2009.
En grundlagd värdering i hela partiet, idéer för framtiden, sakfrågor som knyter an till idéerna och symbolfrågor som fångar människors intresse och en kommunikation om framtiden och inte försvar av dåtiden. Klarar man det så ska det nog kunna gå bra för det här partiet.
Och det kan man göra utan att Moderaterna ska behöva få en släng av sleven.
Centerpartiet har inte fått väljarstöd för att man:
- Varit ointressant, ospännande och inte haft en politisk idé - Pratat om procentsatser, men inte om människorna som berörs av procentsatserna - Varit alltför rädda för att sticka ut i Alliansen och prata om Centerpartiets hjärtefrågor - Låtsats vara vinnare i Alliansen varje gång man förhandlat, och därmed har människor fått en skev bild av vår politik. - Varit alldeles för stolta över det man redan gjort och försvarat system, departement och lagstiftning. Istället skulle man ha pratat om framtiden och nya idéer.
Maud Olofssons utspel idag verkar vara ett försök att skylla ifrån sig vilket gör mig mycket orolig, eftervalsanalysrapporten måste tas emot och diskuteras öppet. Och främst, erkänna att vår valförlust är vår valförlust, ingen annans ansvar.
Imorse var det med oro i kroppen jag skrev om utvecklingen i Egypten. Jag kan inte säga att det är mycket bättre nu, men däremot har min beslutsamhet vuxit i att det som händer i Egypten är bra. Demokratins gräns kan inte vara likställt med arabvärldens gräns. Det som min pappa brukar kalla "den mest moderata diktaturen" är också ett otroligt viktigt signalland i Afrika och arabvärlden. Egypten är ett land som i och för sig inte gått framåt, men ändå före andra länder, dessutom otroligt stor folkmängd i jämförelse.
Det innebär förmodligen att om protesterna faller väl ut, Mubarak tvingas ge efter och presidentvalet i september kan bli ett öppet och demokratiskt val, så kan andra länder följa i Tunisiens och Egyptens spår.
För oss som tittar på utifrån är naturligtvis ElBaradei, fredspristagarens, återkomst till landet otroligt glädjande, men vad jag förstår så är han inte den store ledaren som alla unga studenter känner till i Egypten.
Idag blir det större protester än tidigare i Kairo. Låt oss hoppas att något snart händer i utvecklingen.
Idag presenteras Centerpartiets eftervalsanalys, självklart fokuserar nyheterna än så länge på ett av förslagen. Nämligen att införa en vice partiledare. Det är självklart en del i att tydliggöra ansvaret i partiet, särskilt nu när vi sitter i regering. Men det är en liten del.
Partiledare och andra i ledningen har viktigare slutsatser att dra av analysen. Nämligen, förra mandatperioden var nära katastrof när det gäller opinionsbildning - både i politiskt innehåll och kommunikation.
Analysgruppen slår fast ett antal saker. Centerpartiet måste bygga på idéer och inte enskilda sakfrågor. Frihetliga idéer om egenmakt, självbestämmande och hållbar utveckling i ny förpackning bör vara de värderingar som är grunden för Centerpartiets syn på Sveriges utveckling. Därför föreslår analysgruppen framtagandet av ett nytt idéprogram byggt på frihetliga värderingar.
När idéprogrammet är formulerat handlar det om att hitta ett politiskt tilltal som bygger på varför vi vill förnya Sverige och vad vi vill göra. Jag är så urless på att höra HUR Centerpartiet ska göra i varje detalj. En politisk kraft måste ha värderingar och berätta om de problem man ser och varför de ska förändras, exakt hur och med hur många procent saker ska förändras kan tjänstemän fixa.
Ska det ske måste våra statsråd visa mod och sluta vara så förbannat stolta över alla lagar de genomfört och skatter de sänkt och höjt. 2007 års jobbskatteavdrag vinner inte valet 2014, värderingar och spännande frågor och idéer för framtiden vinner val och påverkar människor. Och har man idéer och sakfrågor måste man ibland också stå upp mot Moderaternas förvaltarskap över Sverige.
Jag är en fegis. Det är helt uppenbart. I åratal har jag pratat om vikten av att stå upp för de värderingar man tror på, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. 2007 var jag på Kuba och träffade människorättshjältar och demokratikämpar, jag stöttade Burmas munkar och har flera gånger uttryckt stöd för dem som vill störta diktaturer.
Idag får jag inte längre kontakt med min pappa i Egypten, när nu internet och telefontrafik är avstängt av regimen. Och helt plötsligt blir jag skraj.
Självklart är jag lika positiv till de som försöker demokratisera Egypten, det är helt nödvändigt att ett av Afrikas starkaste länder går före och blir en stark demokrati.
Sitter på Centerpartiets partistyrelse och ser att Hans Hoff, ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse, skriver på Aftonbladets debattsida och kräver att Aftonbladet ska skriva mer positivt om Sossarna.
För en tid sedan var det Magnus Hedman som debatterades, nu gäller det en 16 årig pojke.
Domstolen hävdar att flickan borde ”gjort mer motstånd” för att det skulle handla om våldtäkt. De hade tidigare haft sex och den unga tjejen hade tydligt deklarerat att hon inte ville ha analsex, trots detta så fortsatte killen och ignorerade hennes klagan över smärta.
Det är alltid känsligt att gå in och diskutera enskilda domar. Jag tycker dock det är viktigt att lyfta blicken. Gör vi skillnad på sexualiteten när det gäller kvinnor och män? Anser vi att kvinnor måste göra ännu mer motstånd för att skydda sig mot män som inte kan acceptera ett nej? Tycker vi att en kvinna måste acceptera kommentarer och närmanden om hon har en kort kjol eller höga klackar? Varje människa, kvinna som man. Ett nej ska vara det enda motstånd som krävs.
Det är knappast någon större tröst för de kvinnor som drabbats, men att mannen som våldtagit kvinnor nu sitter bakom lås och bom gör trots allt Solna lite säkrare. Sju år för flera våldtäkter kan säkert diskuteras om det är rätt straff.
Trots allt behöver föräldrar oroa sig lika mycket för sina döttrar, den skräck som spred sig i somras och under hösten vill jag inte uppleva igen. Maktlöshet är verkligen känslan man känner som politiker när den här typen av brott sker. Men det handlar inte bara om den här våldsverkaren, den handlar också om att göra Solna tryggare, med fler närvarande poliser, mer upplysta passager och göra offentliga platser bättre att vara på.
Sedan 2006 har 3 miljarder kronor nu strömmat in till skattemyndigheten som tidigare befunnit sig i skatteparadis men som skulle ha beskattats i Sverige. Det är glädjande. Alliansen har ägnat mycket tid åt att göra det svårare att smita från sitt ansvar i ett flertal branscher och även för privatpersoner. Skatteparadis är problematiska – det är dels viktigt med nationers suveränitet och med bankhemligheten, men det ska samtidigt inte vara acceptabelt för svenskar att skattefuska med hjälp av andra länder.
Det är dock inte det som detta blogginlägg ska handla om.
Ett citat i artikeln från en Analytiker är mycket intressant
Efter valet märkte vi en klar ökning av ärendena. Vi har fått indikationer på att många avvaktade valresultatet inför hotet om en återinförd förmögenhetsskatt. Nu tycker folk att det är säkrare att ha pengarna i Sverige än utomlands men för att kunna ta hem dem måste man skatta, menar Göran Haglund.
En rödgrön valseger skulle alltså med stor sannolikhet ha lett till att ytterligare valde att inte betala sin skatt i Sverige. Ett land i Europa har nu förmögenhetsskatt. Frankrike. Det har lett till att en miljonär om dagen lämnat Frankrike senaste tiden. Vad innebär det för ett land? Jo, det innebär att kapital som skulle kunna ha lagts på investeringar, forskning och framtidsprojekt – istället hamnar i ett annat land. Man förlorar då alla stora investeringar och man förlorar också skatteintäkter som kan läggas på sjukvård och skola.
Sverige avskaffade sin förmögenhetsskatt 2007. Den hade stått för ca 0,5% av Sveriges skatteintäkter. Här kan man se hur mycket skatten inbringade. Ungefär 6 miljarder.
Förmögenhetsskatten är förmodligen den största skattesänkningen någonsin för höginkomsttagare. Ett skattesystem kan inte bygga på att vara subjejktivt rättvist för socialister utan måste bygga på att vara effektivt för samhället och behandla alla lika. För det första är det inte rättvist att en person som väljer att utbilda sig ska straffbeskattas och för det andra är det inte effektivt och bra för ett samhälle att driva kapital utomlands.
Alliansen vann valet. Vi slapp återinförd förmögenhetsskatt.
Endast Frankrike har en förmögenhetsskatt i EU. Europa börjar nu sluta straffbeskatta hårt arbetande människor.
Idag kan man läsa i DN att tre- fyra barn är det nya svarta, fler familjer väljer att skaffa fler barn i Stockholm. Det är en sjukt stor utmaning i Solna och övriga Stockholmsregionen att ha barnomsorg, skolor och en massa annat klart rätt snart.
En ännu större utmaning är bostäderna. Stockholmsregionen beräknas öka med 300 000 - 400 000 invånare under ungefär tio år. Att Stockholmsfamiljerna nu också börjar få fler barn gör ju att ökningen kommer att ske ännu snabbare och fortsätta med många som vill flytta hemifrån om knappt 20 år.
Att man då i bostadsplaneringen inte vågar tillåta fler högre hus är ett jätteproblem i längden. Högre hus gör bostaden billigare per kvadratmeter, mer energieffektiv och dessutom kan man planera bättre kollektivtrafik om folk bor nära varandra. Dessutom får fler lägenheter plats i ett högre hus. Det passar naturligtvis inte överallt och inte alltid. I Solna- Stockholm planerar man nu mycket klokt att bygga ihop Karolinska Institutet i Solna med Stockholms Universitet och Frescati och KTH med studentbostäder.
Jag tror man knappast ska ha skyskrapor i Nationalstadsparken, men att stadsarkitekten per definition tycker att låga hus är det enda sättet att bygga på gör mig lite ledsen. Det är många hundra tusen som ska få plats och då kan man inte reflexmässigt prata om låga hus varje gång.
Jag sitter på tåget från Göteborg och verkställande utskott nu. Det har varit en emotionell berg-och-dalbana. De reaktioner jag fått från människor är helt fantastiska. Jag har blivit blankögd av fina kommentarer och meddelanden på facebook. På nåt sätt var nog trots allt Johan Petterssons blogginlägg som fick det att rinna över i lördags när jag läste det. Johan och jag är vänner sen över tio år och har haft lika långt gemensamt CUF- engagemang, i distrikt och förbundsstyrelse.
"Därför känns det lite som slutet på en epok. Vår generation lämnar nu slutligen CUF, och kvar finns bara minnen. Även om det inte är så "bara" det. Samtidigt har CUF under 2010 haft en fantastisk medlemsutveckling och det finns många duktiga CUF:are som kan ta över."
Nyheten att jag slutar som CUF- ordförande blev mycket större än vad jag kunde tro. TT:s meddelande plockades upp av många medier, bland andra DN, Expressen, Metro och Svd. Bland medier som gjorde egna nyheter var P3 Nyheterna, SR P4, SVT Gävle Dala och politikerbloggen.
Men vet ni vad? Jag slutar inte än. Det är dags att sluta vara blödig. Det är fyra månader kvar och de ska banne mig bli de bästa fyra månaderna. Henrik Björkman bidrog på ett förtjänstfullt sätt till att slita mig ur vemod genom att bädda sin säng med Hello Kitty- lakan under VU- mötet. Nu är det dags att gaska upp sig. Vad gör vi? Nu kör vi!
I gårdagens Expressen kunde vi som sitter i partiets eftervalsanalysgrupp läsa att vår rapport som läggs fram för partistyrelsen på torsdag skulle vara en del i ett spel som handlar om att avsätta Maud. Låt mig säga att Alliansfritt Sverige och andra som slog jubelvolter kring sin egen axel i förhoppning om att slippa prata politik kommer bli besvikna. Visst finns kritik mot riksdagsgrupp, partiledning och statsråd. Den eftervalsanalys som efter en kraftig tillbakagång inte analyserar de ledande företrädarna bör inte kallas eftervalsanalys. Men inget ont som inte har nåt gott med sig, ser att någraandats mitt namn som efterträdare. Men jag säger som Nuder så behöver ni inte oroa er... I första hand kommer dock vår rapport handla om politik, kommunikation och valrörelse.
Det är bara att inse en sak. Nu handlar det om att kavla upp ärmarna. Och de som utgör partiledning med verkställande utskott, partisekreterare och statsråden har några saker att bevisa:
Att man aldrig igen sätter system, myndighet och departement före enskilda människor och deras möjlighet att leva sin dröm, utvecklas och skapa sig ett bättre liv. Centerpartiet ska aldrig försvara myndigheter och departement. Vi är ett parti för människor - mot överhet. Inte för över.. ja, ni fattar.
Det är också helt nödvändigt att man återupprättar Centerpartiets förtroende i integritetsfrågor, inte på låtsas, utan på riktigt, genom riktiga förslag som kan stärka integriteten för människor som surfar på nätet, företagaren som ska slippa ha staten över sig som en hök och enskilda människor som ska slippa en stat som bestämmer hur de bör leva sitt liv (genom fettskatt eller andra flashiga förslag ;)
Men det handlar också om att man förstår att vare sig Alliansen, Centerpartiet eller ministerposter har egenvärde. Det som har egenvärde är de idéer och sakfrågor man företräder.
Det handlar självklart också, som jag skrivit tidigare, att sluta vara stolta över det man redan gjort och börjar berätta vad man vill göra i framtiden. Människor ger förtroende till partier med spännande idéer för framtiden, inte med ett halvbra CV för dåtiden.
Och, en from liten önskan, låt oss slippa fler procentsatser nu. Det behövs fler politiker som exempelvis berättar varför småföretagaren som kliver upp halv sex och jobbar till åtta för att hålla bygdens enda butik levande, så att fler äldre kan handla själva, ska få chansen att tjäna pengar och att Centerpartiet därför strävar efter att sänka arbetsgivaravgifterna. För att det är rätt och skapar fler jobb.
1,nåt procents sänkning av egenavgifter biter inte tag i maggropen på mig i alla fall. Politik och kommunikation behöver byggas om från grunden.
Det kommer nog inte som en överraskning för dem som känner mig eller följer min blogg. Det är ändå otroligt ångestladdat att formulera orden här i bloggen. Igår meddelade jag valberedningen i Centerpartiets Ungdomsförbund att jag inte ställer upp för omval på förbundsstämman i juni.
Jag har haft så otroligt skoj, så sjukt mycket spännande saker som har hänt och det var så många nya unga som röstade på Centerpartiet i valet. Jag har nästan allt att tacka CUF för. Jag har fått chansen att stötta demokratirörelsen på Kuba, skriva en bok om ungdomar runt om i världen och deras syn på klimat och fattigdom i världen, ta fajten för ungas möjlighet på arbetsmarknaden, bidra till omorienteringen av Centerpartiet miljö- och klimatpolitik.
Och framförallt har jag fått lära känna alla underbara medlemmar i Centerpartiets Ungdomsförbund.
Men jag är en gubbe nu. Det är dags för några av alla de unga, fräscha och starka krafter som finns i förbundet att ta över. Det är med lika mycket glädje och ångest som jag om några månader istället ska ägna hela mitt engagemang till att vara kommunalråd i Solna och jobba för en grönare stad med ännu bättre företagsklimat och fler bostäder.
Igår var det ju partiledardebatt och det var en speciell debatt, där Sahlin och Wetterstrand gjorde sina sista debatter. Samtidigt tyckte jag det var lite skoj att höra hur många partiledare och deras ungdomsförbundsordföranden, som jag träffade dagarna innan i Sälen, har likheter.
Ett parti pratar mycket om att människor "i arbete" är bra, någon partiledare och dess ungdomsförbundsordförande svarar gärna på andras åsikter med att det är "tramsigt", samtidigt är vi vana att höra ett annat parti och ungdomsförbund prata om att man ska "investera" - vilket man kan göra i allt, alltid. Det som dock slog mig var, på vilket sätt låter jag som Maud? Vi får väl se, några förslag?
Jag reflekterade också över att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ohemult kritiska till FAS 3, alltså möjlighet för företag att få stöd för att låta människor som har varit långtidsarbetslösa vara på arbetsplatsen. Det ena partiet tycker att man inte får göra något vettigt och möjligheten beskrevs som meningslös sysselsättning, det andra partiet kallade samma sak för "slavjobb".
Missförstå mig inte, de som inte följer ingångna avtal ska man naturligtvis kunna begära att de betalar tillbaka pengar och den arbetslöse ska snabbt kunna få byta arbetsplats. Det är bra att Hillevi Engström tydliggör det idag. Men visst känns det ovanligt med slavjobb som är meningslösa och där man inte får göra något på dagarna?
I Solna, för att bli kommunalråd en stund på slutet, är det kul att se att arbetslösheten för ungdomar fortsätter att minska, liksom för människor från andra länder. Detta trots att det redan idag är väldigt låga arbetslöshetssiffror i Solna.
Jag bloggade ju igår om mannen som knivdödats i Solna, det verkar dessutom som om polisenhar dåligtmed spår. Det är lätt att bli uppgiven, men när man läser såna här nyheter så blir man ändå förhoppningsfull om Solnas framtid.
Personal vägrade låta sig rånas, trots hot med pistolliknande föremål. Det är naturligtvs åt helevet att man ska råka ut för rånförsök, men att någon då vågar och har sinnesnärvaro att ge rånaren ett knytnävsslag så att denne sen piper ut ur butiken med svansen mellan benen är lite lustigt i alla fall.
Nu ni, är det nog en stor kulturdebatt framöver. Chefen för den kulturstrategiska utvecklingen i Stockholm har gått ut och sagt att kulturarbetare måste tänka mer som entreprenörer för att få det hela att gå ihop i samband med att anslag till vissa verksamheter har minskat. Min flickväns föräldrar är typiska kulturentreprenörer som sliter och utvecklar kultur varje dag och jag är övertygad om att med fler människor som kan se kulturen som en tillväxtfaktor så är det full möjligt med en ny storhetstid för kulturen - utan att man behöver satsa mer av skattebetalarnas pengar på kulturen.
Som jag nämnt när det handlar om operan - pengar som går till kultur tas alltid från skattebetalarna och därför måste man ständigt göra värderingar över om det finns rimlig nytta för medborgarna - och om det gör det, om det i så fall är rätt att tvinga folk att betala till det. Svaret är sälla ja. Kulturen måste bli så självbärande som möjligt. Om skattebetalarnas pengar ska gå till kultur, så måste det vara stort fokus på barn- och ungdomar. Så är det knappast idag.
Självklart vill vi ha ett rikt och levande kulturliv i Stockholm, men är enda vägen genom bidrag? - Knappast. Vi får inte glömma att en av de största satsningarna som gjort på kulturen – är de stora skattesänkningarna alliansen har genomfört. Med mer pengar i plånboken kommer kulturlivet att öka – helt enkelt för att människor har råd med den kultur de vill ta del av, inte bara den kultur politikerna tycker de ska ta del av.
I natt blev en drygt trettioårig man mördad i Solna. Polisen verkar inte veta mycket om motivet eller vilka som utförde dådet. Däremot verkar den döde mannen vara känd av polisen sedan tidigare.
Det blir alltid jobbigt när såna här saker händer i ens närhet. I grunden är Solna en stad med ganska god trygghet och låg brottslighet, det innebär dock inte att man någonsin får slå sig till ro. I Solna gäller det nu att fortsätta trygghetsvandringar och se till att det blir ljusare i tunnlar och på gång- och cykelvägar så att fler kan gå hem trygga på nätterna.
Men det handlar också om att nationellt fortsätta med fler poliser och stärka rättsväsendet så fler vågar anmäla och vittnen får skydd när de står upp mot människor som begår brott.
I DN idag läser jag en mycket oroande nyhet. Skolinspektionen riktar hård kritik mot yrkesprogrammen och visar på att inte en enda av de arbetsförlagda utbildningarna klarade sig utan anmärkning.
Det är självklart ytterst alarmerande. Tydligare satsning på yrkesutbildningar är en av flaggskeppen i alliansens utbildningspolitik. Valmöjligheten för elever att välja att inte läsa in högskolebehörighet är en viktig del i att se till att fler elever fullföljer gymnasieskolan och det kommer på sikt också minska ungdomsarbetslösheten. Då är det självklart viktigt att utbildningarna håller hög kvalité. Det är en fantastisk bra tanke som nu inte genomförs tillräckligt bra. Ifall reformen fortfarande ska ha stort stöd, är det viktigt att något sker – och att det sker nu.
Det är dags för Björklund att sluta fokusera på att elever inte ska kunna överklaga sina betyg och nu lägga stort fokus på att se till att utbildningarna håller hög kvalité.
Centerpartiets valresultat talar sitt tydliga språk. Vi var otydliga, ointressanta och väljarna vill se förändring. Centerpartiet har möjlighet att bli Sveriges starkaste frihetliga kraft. Om man ska göra det måste man först sluta vara så förbannat stolta över det man redan genomfört - och istället börjar prata om vad man vill göra. Människor ska veta att Centerpartiet strävar efter att skapa större förutsättningar för människor att starta företag, bli framgångsrika och framtidens Centerparti försvarar människors mot myndigheter.
Framtidens Centerparti måste sluta vara rädda för att opinionsbilda och för att förlora strider i Alliansen. Att alltid föreslå saker som Alliansen kan acceptera gör oss ointressanta, varför ska man lägga en röst på Centerpartiet om alla åsikter vi kommunicerar redan är Allianspolitik.
Centerpartiet kan bli en frihetskraft i svensk politik, men det vill till att kavla upp ärmarna.
I ett vackert sälen under folk och försvars konferens läser jag artikel efter artikel om situationen ute i världen. Vitryssland. Tunisien. Egypten. Länder med olika problem och olika typer av förtryck, men alla med medborgare som drömmer om samma sak – Frihet och hopp om framtiden. Demokratin och friheten är en vacker men bräcklig företeelse och är snarare än ovanlig delikatess än vardagsmat på denna jord. I Vitryssland måste EU spela en otroligt viktig roll. Situationen blir mer och mer bisarr, bland annat har regimen hävdat att man nu stoppat en statskupp som försökts att organiserats av Polen, Tyskland – och Sveriges ambassadör i Vitryssland, Stefan Eriksson. Jag är ytterst tveksam till att de lär ut statskuppskunskap på diplomatprogrammet. Jag är tveksam, men jag ska tipsa mina framtida ungar om det, verkar lukrativt.
Det är mer troligt att vi har att göra med en hårdför regim, mindre än 2 timmar från vårt trygga Sverige, som med alla medel försöker behålla makten. Jag är övertygad om att Carl Bildt driver på hårt för att Sveriges – och EU:s agerande mot regimen ska bli kraftfullt. Låt oss i alla fall hoppas.
I Tunisien är situationen också oerhört svår. Ett val stundar och det är grymt viktigt att det genomförs på rätt sätt. Regionen behöver stabilitet. Det är med både hopp och förtvivlan jag läser artiklarna. Världen är full av människor som vill göra sina liv bättre och göra världen till en vackrare plats. Tyvärr är världen också full av politiker och låtsasbyråkrater som hindrar detta. Låt oss hoppas att den nya regeringen gör som de säger, full pressfrihet och verkligt nyval.
Ser via Johan Hedin att Sandvikscentern har gått crazybananas och föreslår att man ska starta ett kommunalt byggbolag, detta trots att man enkelt på hitta.se kan få tag på 29 privata företag som bygger lokaler. Att dessa, många gånger små, företag skulle få det väldigt svårt att klara sig om kommunen går in och snedvrider konkurrensen.
Det är för övrigt ett problem på många håll i Sverige. Att kommuner och kommunala bolag konkurrerar med småföretag som slås ut och därmed på sikt skapas färre jobb och lägre skatteintäkter för kommunen. Det var därför man på Centerpartiets initiativ i Regeringen och Riksdagen tog fram en lag mot kommunal konkurrens.
Många små företag behöver lokaler i Sandviken säger Sandvikscentern. Det är förmodligen sant, och det är också precis då det skapas ett utrymme för andra privata företag att bygga och tjäna pengar. Om kommunen upplever att det går för sakta så föreslår jag att man pekar ut tomt, planlägger snabbt som attan och låter byggföretagen lämna anbud på att köpa loss marken från kommunen så ska de nog se att det kommer ett helt vanligt kontorshus som privata företagare kan hyra, av ett annat företag.
Idag har Folk och Försvars konferens i Sälen tagit riktig fart. Diskussionen om eventuella cyberattacker och personalförsörjningens bekymmer. Själv har jag skrivit en debattartikel om behovet av en stående insatsstyrka i EU istället för Nordic (och andra länders) Battlegroups som rustas av och på hela tiden.
I dagens DNkan man läsa om den storabefolkningsutvecklingen i Stockholmsregionen och totalt har vi nu över 2050 000 invånare i Stockholms län. I Solna har vi en väldigt snabb befolkningsutvecklingen. I Solna ligger ökningen på 20 % på tio år, med en övervikt på de senaste åren.
Självklart är det viktigt att man kan bo var som helst i landet. Kikar man dock på Dagens Samhälles senaste genomgång så finns det visserligen ställen där man har låg tillväxt, men också väldigt många fler ställen än Stockholmsregionen där det sprudlar av tillväxt och jobbmöjligheter. Ändå vill människor bo här.
Och vill människor bo i Stockholmsregionen så måste vi självklart göra allt vi kan för att det ska bli möjligt. Det handlar om att skapa förutsättningar för privata fastighetsägare att bygga hyresrätter och kunna gå med vinst. Både genom en rättvisare prissättning och skatter. Men det handlar självklart också om planering av bostäder. När Stockholm Skyline går till storms mot höga hus, så går de också emot de människor som vill flytta in till Stockholmsregionen.
Det är naturligtvis en rimlig ståndpunkt att säga att Stockholmsregionen är till för dem som redan bor här. Men då vill jag ha lite ärlighet och att människor säger det, vi prioriterar låga byggnader och färre människor i Stockholm och det kommer att gå ut över dem som vill bo här.
Själv föredrar jag att göra mitt bästa för att så många som möjligt kan bo här, med bra service och infrastruktur som funkar.
Samtidigt som jag sitter på eftervalsanalysgrupp med Centerpartiet, så mullrar det ordentligt i Vänsterpartiets korridorer inte långt härifrån. Fyra riksdagsledamöter har nu begärt Lars Ohlys avgång, plus ett flertal distrikt. Samtidigt så har Jonas Sjöstedt antytt att han skulle kunna tänka sig att vara partiledare. Samtidigt lyfts Sven- Erik Österberg som den trolige S- partiledaren.
Oavsett hur vänsterpartierna organiserar sig inför valet 2014 är det viktigt att hålla ögonen öppna på vad som händer inom V. Om jag får göra en kortfattad analys av Lars Ohly så är det – Katastrof. Vänsterpartiet har backat avsevärt – men framförallt så var det väldigt många väljare som valde alliansen före de rödgröna för att man inte ville ge för mycket makt på Vänsterpartiet.
Jonas Sjöstedt är en politiker jag har stor respekt för, han verkar vara en hederlig och duktig politiker med väldigt puckade åsikter. Här gäller det att vara vaksam, jag är övertygad om att Jonas Sjöstedt inte skulle skrämma bort lika mycket väljare som Lars Ohly – och då blir de rödgröna farliga. Med Gustav Fridolin som den unga, fräscha kraften, Sven-Erik Österberg som den stabila statsministerkandidaten och Sjöstedt som den progressiva sanna socialisten, kan det vara ett starkt lag alliansen möter 2014.
Trots goda opinionssiffror är det otroligt viktigt att ett förnyelsearbete fortgår inom Alliansen och jag tror det är otroligt viktigt att vi börjar vara samhällskritiska snarare än samhällsbärande.
CUF, Centerstudenter, Centerpartiet i Solna, Stockholmregionen och på en lång rad andra platser står med uppkavlade skjortärmar redo att kämpa mot den vänstersida som 2014 kan bli en svårare nöt att knäcka.
I dagarna har utredningen kommit som föreslår att elever ska ha rätt att överklaga sina betyg, precis som all annan myndighetsutövning. Utbildningsminister Jan Björklund som gör en hel del för att elevers inflytande ska minska i klassrummet har nu sagt att det inte är aktuellt att genomföra utredningens förslag.
Tvärtom säger jag. Rättssäkerhet är en självklarhet, alla ska ha rätt att få ett upplevt felaktigt myndighetsbeslut överklagat. Även elever. Däremot är det inte rimligt att det är till rektorn som har en tät relation till lärarna man ska behöva överklaga. Det innebär i praktiken att rektorn måste säga att hon eller han inte har något förtroende för sin lärare, eller avslå överklagandet. Det är ingen bra idé.
Men först, upp till kamp för att genomföra överklagandemöjligheter för elever.
Efter att SVT Abc ringt runt till ett antal stora företag är det uppenbart att det även finns ett svagt intresse för ett nytt Operahus. Så, näringslivet borta. Då är alltså alternativet att skattebetalarna ska stå för hela notan. Rimligt? Absolut inte. Att staten satsar på kultur, är en känslig fråga. För mig är det självklart att om man ska satsa skattepengar på kultur så är det i första hand barn och unga som ska få del av det, som exempelvis satsa på exempelvis en skola där barn och ungdomar får chansen att utöva olika typer av kultur, oavsett hur stora plånböcker föräldrarna har.
Men det här handlar inte om att satsa skattebetalarnas pengar på Kommunala musikskolan eller på att bygga ett par nya replokaler, det här handlar om att ta enorma summor från skattebetalarna och lägga det på en otroligt dyr verksamhet som knappast kommer alla i samhället till del.
Jag välkomnar däremot debatten om näringslivets del i kultursatsningar. Många företag har exempelvis konstföreningar och bidrar på så sätt till ett rikare kulturliv. Att ge mer plats för näringslivet i kulturen är inte en hot, det är en möjlighet. Ser man på näringslivet med arga och företagshatande ögon förstår jag att man oroar sig för att näringslivet ska ta mer plats i kulturen, men om man som jag ser näringslivet som en positiv kraft som bidrar till att ta samhället framåt – så välkomnar jag mer näringsliv i kulturen.
Det man inte får glömma är att näringslivet redan nu är en starkt drivande kraft för att ta svensk kultur framåt – i och med inhyrning av komiker till konferenserna, trubadurer till julfesten och teaterbesöken under kundmötena. Näringslivet har redan tagit steget in på idrottsscenen i och med sponsring av idrottsklubbar, byggande av arenor (Såsom Swedbank arena här i Solna) och stöd till våra största talanger. Varför kan vi inte se detta även på kultursidan? Kexchoklad har satsat stort på Svenska skidlandslaget och Risifrutti har marknadsförts tillsammans med simlandslaget. Möjligheterna för kulturen är här enorm.
Varför kan inte näringslivet ta steget ytterligare in i Kulturen? Ett visst gitarrmärke som sponsrar en trubadur? Ett klädföretag som sponsrar dansgrupper och så vidare? Uppenbart är att operan inte var intressant för näringslivet och jag upplever inte att opinionen är stark bland befolkningen heller. Det är alltså politikerna som är de som vill ha en ny opera (och de som är intresserade av opera också, såklart).
Nu ställs politikerna på prov. Ska de göra som befolkningen vill, eller ska de göra som de vill – med skattebetalarnas pengar. Gå gärna med i fan pagen, inga skattepengar till ny opera.
Ett av de bästa inläggen på länge hittar man på brännpunkt idag Där före detta folkpartisten Camilla Lindberg och Jan Rejdnell som vill införa ett platt skattesystem i Sverige.
Jag väljer att Citera Centerpartiets skattepolitik
”Centerpartiet vill ha ett skattesystem som gör det mer lönsamt att utbilda sig och göra karriär. Därför vill vi se ett lägre skattetryck i Sverige och en plattare skatteskala än dagens.”
Dessutom så vill debattörerna införa en form av grundtrygghetssystem – en av CUF:s hjärtefrågor. Båda idéerna är viktiga.
Sverige har ett komplext skattesystem som kostar enorma summor att administrera och kontrollera varje år, det är ett system som uppmuntrar till skatteplanering och kostar skattebetalarna många kronor som kunde använts i välfärden. Med platt skatt så minskar byråkratin och det ger medborgarna en större insyn systemet.
Och ger vi oss på att införa plattskatt så bör vi göra en del annat också. Som det är nu, betalar arbetsgivaren in skatt, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter. Det borde ju vara självklart att varje enskild löntagare betalar in sin egen skatt. All lön, inklusive skatt, utbetalas till löntagaren som sedan betalar skatten själv. Inte minst för att synliggöra hur högt skattetryck vi har i Sverige - och förhoppningsvis börja ställa större krav på oss politiker att vara effektiva med pengarna.
Grundtrygghetssymet är en otroligt liberal tanke, som bygger på att alla människor ska ha rätten till samma grundtrygghet i samhället. Detta gör, precis som debattörerna pekar på, att man kommer ifrån den krångliga och ofta problematiska situationen vi har idag, med mängder av individprövande bidrag.
Det är också en liberal tanke som grundar sig i varje människas ansvar över sitt eget liv. Samhället bör och ska finnas där som en trygghet – men det du och inte samhället som ansvarar för ditt liv. Ett samhälle där fler tar ansvar för sitt eget liv innebär ett samhälle där vi också kommer ta mer hänsyn till varandra och vår miljö , det är ett hållbarare och modernt samhälle.
Tummen upp för Camilla och Jan, kul med lite Centerpolitik på Brännpunkt!
I dagarna utlyses två roliga tjänster. Den ena är på Centerpartiets Ungdomsförbund som informationsansvarig. Det innebär bland annat mycket arbete med webb, sociala medier och press. Som lök på laxen tvingas man ha rätt mycket med mig att göra.
Den andra tjänsten är som ombudsman för Centerpartiet i Stockholms län eftersom Christian Ottosson sen årsskiftet blivit kommunalråd i Huddinge. Inte lika mycket lök på laxen där, men man tvingas nog umgås en hel del med mig i det jobbet också.
Se här exempelvis hur kul Hannes Hervieu har när han jobbar med mig som politisk sekreterare i Solna, hmm... well, lite mer seriösa är vi faktiskt. Ibland.
I dagens Svd kan man läsa om att en hel del tycker att kraven på ny- och ombyggda hus är alltför låga när det gäller energikrav. Min bild är att det till stora delar är rätt, men kanske inte alltid.
Under min korta tid som projektledare för förnyelse av miljonprogramshus hann jag med att se fantastiska nybyggnadsprojekt med 40 - 45 kwh per kvadratmeter (alltså hälften av Boverkets krav ungefär). Problemet är att om man ställer alltför höga krav så kommer de att efterlevas främst genom att använda värmepumpar som visserligen är mycket effektiva, men också behöver elektricitet. Det allra viktigaste uppdraget är ju att skapa moderna byggnader, med smart fönsterplacering, mycket isolering och smart ventilation. Risken är att om man bara sätter en siffra på mängden energi som får förbrukas så gör vissa det enkla och tar en värmepump till hjälp.
Samtidigt behöver man säga att det inte är busenkelt att göra ombyggnadsprojekt energismarta. Är husen av betong eller lättbetong är det bara att tilläggsisolera och man kan mer än halvera energiförbrukningen rätt enkelt och billigt. Men i ett av projekten jag jobbade med hade vi tegelhus utan isolering att jobba med som krävde 200- 220 kwh/m2 när vi började.
Det är inte det lättaste att tilläggsisolera tegel utan att göra det inåt (och då ta bostadsyta från de boende) eller göra det utåt och få riskera fuktproblem och en ful fasad.
Det är helt enkelt inte säkert att ännu skarpare krav är möjligt för alla alltid, utan det ställer snarare höga krav på oss som kan vara med och besluta om bostäders utformning och placering.
Idag gör jag mitt första uppdrag som vice ordförande i Signalisten, imorgon är det arbetsutskott med miljönämnden. Det här kommer vara ett av mina viktigaste områden under de kommande fyra åren. Solna är bäst på företagsklimat, har lägst kommunalskatt och bygger mycket bostäder. Nu ska vi se till att de blir så energieffektiva det bara går också.
Låt detta inte bli en debatt om sexköpslagens vara eller icke vara, inte heller om huruvida Magnus Hedman är skyldig eller inte. Det har jag ingen aning om.
Det jag har en aning om är att rätten konstaterar att det inte går att fastställa att Hedman betalt kvinnan i fråga, eller att någon som Hedman var bekant med betalt. Efter det ställer man sig frågan om Hedman borde förstått att det var en prostituerad han träffade och konstaterar då:
”Sedan flickorna kommit till hotellet förekom ”spring” mellan det rum där [Magnus Hedman] satt och ett annat hotellrum som sällskapet disponerade och att han senare i [kvinnans] lägenhet badade jacuzzi och drack champagne med flickorna. Under denna samvaro och med beaktande av övriga omständligheter, såsom flickornas utmanande sminkning och klädsel och den omständigheten att de talade engelska med kraftig brytning, måste det ha stått klart för Magnus Hedman eller i vart fall ha framstått som möjligt att de var betalda eskortflickor. Genom att ha samlag med en av dem har Magnus Hedman tagit en medveten risk och han ska därmed dömas för köp av sexuell tjänst.”
Ok. Så, återigen, jag har inga synpunkter på huruvida han faktiskt är skyldig eller inte. Meeen alla ni som har skoj ibland, går ut på krogen och är tjejer. Passa er för att:
1. Prata på ett språk ni inte fullt ut behärskar 2. Dricka champagne 3. Sminka er för mycket och ha urringning 4. Bada för helvete inte jacuzzi
Och ni killar som tar en medveten risk och har sex med någon, passa er ni kan riskera att dömas för köp av sexuell tjänst.
Tur att min underbara sambo kommer från Stockholmsregionen och att vi inte har jacuzzi.
Folkpartiet drar nu en lans för ett nytt operahus i Stockholm. I ett av stadens bästa lägen förväntar man sig nu att skattebetalarna ska slänga in flera miljarder för att bygga ett nytt operahus. När man uttrycker att Stockholm har en akut brist på ett nytt operahus är det dags för någon att säga ifrån.
Stockholmsregionen lider en akut brist på bostäder, inte operahus. Vi som har möjlighet att påverka regionens utveckling måste lägga fokus på fler bostäder så att fler människor får möjlighet att flytta hemifrån för första gången eller äntligen ta sitt första jobb för att man kan flytta till Solna eller Stockholm.
Om det finns en efterfrågan på ett nytt Operahus så får man först visa upp en privat finansiering så kan vi sen diskutera var ett sånt monument kan ligga. Det börjar inte med att politiker pekar ut toppentomter i innerstan där man vill slänga mängder av medborgarnas pengar som istället skulle kunna gå till välfärden eller skattesänkningar.
Fredrik Reinfeldt nämner att han kan tänka sig fortsatta skattesänkningar och att ett femte jobbskatteavdrag. Detta är i grunden bra, fortsatta skattesänkningar är en viktig del i att öka vanliga människors frihet och självbestämmande.
Han nämner att det är den bästa stimulansen för deltidsarbetande och låginkomsttagare att arbeta mer. Han har självklart rätt, ett allt för högt skattetryck skadar tillväxten och när det lönar sig mer att arbeta, så arbetar fler människor fler timmar.
Reinfeldt landar dock fel i sin retorik. Han och Moderaterna talar ofta om att sänkt skatt leder till att fler kommer i arbete – vilket i sin tur gör att kvalitén i välfärden höjs. Det är visserligen sant och det är självklart bra, det är viktigt att bevara den goda välfärd vi har.
Men skattesänkarreformer är viktigare än så, det handlar om människors personliga frihet. Visst, vi gillar vår välfärd och det är viktigt med resurser till vården och skolan; Men till syvende å sist arbeter människor för sin egen skull och det är viktigt att våga säga det.
Tusentals kronor mer i plånboken för Sveriges anställda innebär inte bara en ökad drivkraft för arbete. Det innebär också en ny TV för en familj i Fagersta, ett bar nya byxor till flickan vars föräldrar nu inte behöver vända på varje sten för att få månaden att gå ihop, det kan innebära att en man nu äntligen kan börja spara för att få en egen liten buffert och inte längre behöver oroa sig för att diskmaskinen ska gå sönder. Och eget sparande är hell of a lot of välfärd det också.
Ett jobbeskatteavdrag kan absolut vara en bra reform, jag tror dock det är viktigare att vidga perspektiven. För mig och Centerpartiet är inte jobbskatteavdraget vårt högsta mål
Ett bättre företagsklimat i Sverige skulle öka den personliga friheten i Sverige när fler människor skulle få ett arbete. Men det gäller även att skapa ett friare samhälle i allmänhet. Enklare att driva företag och underlätta för forskning gör att nya innovationer kommer komma fram, vilket både underlättar människors vardag men också kan komma tillrätta med de stora utmaningar som finns i världen i form av klimatutmaning, fattigdom och sjukdomar.
Reinfeldt nämner att man planerar att halvera resturangmomsen, något som är ett starkt och levande Centerförslag. Det här är det som jag tror är rätt väg att gå, fortsatt stimulanser för företagande, sänkning av momsen på flera plan och sänka arbetsgivaravgifter.
Ett levande småföretagarklimat är grunden för en aktiv och offensiv miljöpolitik och möjligheterna för att få fler människor i arbete.
Sänk skatt toppen och en viktig väg, men absolut inte den enda.
Idag skulle bli en städdag, förrådet skulle röjas, glas slängas och pantas och kartonger återvinnas. Men efter debattartikeln som publicerades imorse så blev det annorlunda. Men efter en hel del media- och andra samtal så tror jag nu att jag kan kalla mig ledig.
Har gjort en observation. Alla letar argument mot sammanslagning som är partitaktiska, inte så förvånande men ändock. Antingen är det partikulturen eller organisationsstrukturen som gör det omöjligt. Det kan också vara det proportionella valsystemet (just det gör väl att det inte borde påverka så mycket)
Intressantast var dock min diskussion nyss i Radio Örebro (12 minuter in, ja det är vår hund som tar sig in i direktsänd radio tack vare en annan hund i trapphuset ;) där folkpartisten jag diskuterade med var öppen för förslaget, men slutligen landade i att hon var emot eftersom Centerpartiet var för litet i Örebro för att gå samman med. Sen kikade jag precis på nätet där en längre intervju med undertecknad ligger uppe från SVT Gävle- Dala (om ni undrar varför jag ler ibland så är det för att hunden hoppar upp i reportens knä). Där avvisar folkpartisterna i Hudiksvall tanken med att Centerpartiet är för stora för att gå samman med. Aldrig får man vara nöjd.
Nåväl, dagens debattartikel syftade inte på något sätt till att slå ihop partierna snabbt, utan öppna diskussionen för hur liberalismens idéer kan få så stor genomslagskraft i svensk politik som möjligt.
Nätverket Stockholm Skyline ger sig på Stockholm som en expansiv stad, och centerpartiet som den stadens tillskyndare, på Brännpunkt idag. Slutsatsen är att höga hus skadar idealstaden. "Det är fult" är inte ett argument och när man börjar prata om en idealstad så vet vi alla att det är människor med synnerligen subjektiva uppfattningar de vill pådyvla andra. Sånt måste man stå upp mot.
Per Ankersjö, stadsmiljöborgarråd i Stockholm, svarar mycket bra. Att tillåta höga hus gör att fler kan få bostad, det blir billigare, förtätning innebär också att man kan bevara parker och spara energi. Game, set och match, enligt mig i alla fall.
Idag har en debattext som jag skrev tillsammans med Adam Cwejman i Liberal debatt i mellandagarna letat sig upp på Newsmill. Texten handlar om huruvida det finns ett behov av två partier med liberala förtecken i Sverige.
Såväl Centerpartiet som Folkpartiet kämpar idag med sin egen identitet och försöker göra sig mer relevanta för svenska väljare. Ett uppenbart problem för oss partiaktiva liberaler är att när valet närmar sig så blir den allra viktigaste frågan hur man kan väljarmaximera och då bryter liberala idéer ingen ny mark - utan snarare slåss man om de väljare som identifierar sig som liberala.
Det finns enorma svårigheter med en sammanslagning eller närmare samarbete, maktpositioner, organisationskultur, medlemsantal, ekonomi och en massa andra saker. Men en diskussion om hur de liberala idéerna bäst får genomslagskraft i Sverige behövs. Inte minst när moderaternas storlek gör att vi har en regering bestående av ett mestadels konservativt mittenparti, ett litet konservativt och två mindre liberala partier.
Frihetliga idéer om entreprenörskap, integritet och frihet på arbetsmarknaden är så mycket viktigare än att marginaliseras även när de två partier som slåss för värdena sitter med i regeringen.
Om detta samtalar också jag och Adam Cwejman på ett seminarium arrangerat av Ohlininstitutet och Liberal debatt i nästa vecka.
Bengt Olov Dike, mannen som i förrgår hävdade att Timbro ligger bakom allt ont i världen, menade att mjuka frågor, som omsorg och miljö, inte intresserade Timbro. Att Timbro nu fokuserar på välfärden och har rekryterat en miljöansvarig bryr han sig inte om.
Nåväl, efter att ha lånat konferensrum i två dagar tillsammans med Hannes och min lilla hund som inte får vara på hunddagis den här veckan så kan jag konstatera att den som någon gång sett de underbara människorna som jobbar på Timbro få se en hund aldrig kan hävda att Timbroanställda är hårda hemska människor. Så det så, Dike.
Idag kan man läsa att ytterligare en frihetsreform alliansen genomfört har slagit väl ut Avregleringen av apoteksmonopolet.
Hundratals nya apotek har öppnat, det är längre öppetider på många håll och invånare på platser såsom Hovsjö, Älmsta och Insjön kan nu för första gången gå till ett apotek på sin egen hemort. Ytterligare apotek planeras också att öppnas, uppemot 200 nya apotek planeras att startas enligt en enkät gjord av konkurrensverket.
Som med alla reformer, medför ju även denna problem. Det som jag ser som ett av de större problemen är, som också nämns i DN, Apotekets AB:s särställning på marknaden.
Det blir alltid problematiskt när staten agerar på en marknad jämte andra aktörer; Staten sitter på lagstiftarklubban och har ingen ägare att ta hänsyn till ; Två fördelar som gör att statens konkurrenskraft oftast är avsevärt mycket större och statens brist på behov av effektivisering och ansvarstagande kan riskera att slå ut privata alternativ.
Jag är övertygad om att Apoteket Abs existensberättigande kommer att minska, i takt med att fler och fler aktörer ansluter sig till marknaden och när lagstiftningen förbättras. Framtiden ser mycket ljus ut med fler och fler entreprenörer som underlättar livet för oss medborgare. Recept som sparas i datorer, möjlighet att scanna in sitt recept och få medecinen hemskickad, möjlighet att ställa sina frågor via chat till sina farmaceuter och så vidare.
Det blir nåt att bita i för Centerpartiets nya IT-minister Anna-Karin Hatt. Det känns för övrigt otroligt bra att nu lämnat Nordkorea och Kuba bakom oss och har tagit ytterligare ett steg bort från socialismen.
Idag börjar jag som kommunalråd på riktigt i Solna. Dessutom börjar fantastiske Hannes Hervieu som politisk sekreterare här. Han hade laddat upp med jävligt viktiga frågor som avhandlades de första fyra timmarna hemma i min soffa. Ja, möblerna hade inte kommit till kontoret än och det är tråkigt att turas om att stå upp när man har möte.
Imorgon ska vi låna tankesmedjan som tydligen hindrat ett borgerligt maktövertagande i flera decennier (well...), Timbros, lokaler istället för min soffa. Då ska jag fortsätta försöka svara på Hannes svåra frågor ni ser på lappen här intill ;)
Med Hannes på plats blir det ännu lättare för mig att driva på för ett Solna med smartare byggande, gärna högre och energieffektivare för att kunna bevara parker och spara energi, men också ett Solna med ännu bättre företagsklimat, låga skatter och en bättre trafiksituation för såväl cyklister som bilister och kollektivtrafikanter.
För er som inte känner Hannes är det bästa sättet att bekanta sig med honom att kika in ett av hans stand up nummer.
Att Sveriges ekonomi är stark har de flesta hört, att svenska börsen går som tåget vet vi. Nu visar det sig dessutom att svenska företag planerar att anställa har fördubblats och Sverige hamnar på andra plats efter Ryssland.
Mycket bra och viktigt för människors möjligheter till jobb.
Det var nog många med mig som direkt efter tolvslaget bänkade sig för att kika på Sveriges hockeyjuniorer när de spöade Kanada på straffar och tog sig direkt till semifinal. Säkert är det fler som kommer följa den semifinalen ikväll. Det kan vara sista gången vi ser ett så bra svenskt lag i junior- VM.
Svenska Hockeyförbundet verkar ha inspirerats av Zimbabwe eller Nordkorea och har bestämt sig för att införa ett ungdomskontrakt, som gör alla juniorhockeyspelare i Sverige livegna. Hockeyförbundet verkar tro att de bäst vet hur alla svenska unga hockeyspelar utvecklas allra bäst, nämligen hemma i Sverige. Flyttar man från Sverige innan 22 års ålder ska man betala 400 000 kronor, något inte varje sjuttonåring som vill utvecklas i en bättre liga har möjlighet till.
Om juniorerna vägrar att skriva på det här kontraktet så ska man inte få delta i ungdomssatsningar eller spela junior-VM. Varje ung hockeyspelares dröm är självklart att få utvecklas allra bäst och få chansen att spela med de bästa, att dessutom få flytta utomlands kan vara en extra krydda.
Om nu svenska hockeyförbundet bestämmer sig för att driva igenom det här kontraktet så är det förbundet, ingen annan, som ser till att Sverige inte kan slåss i toppen i juniorsammanhang igen.
Idag har min partivän och kommunalrådskollega Stefan Hanna i Uppsala gjort sig rikskänd, genom att testa på hur det är att komma med ett riktigt puckat förslag. Förslaget är att man ska höja skatten för människor som är överviktiga - i syfte att spara samhället kostnader.
Det är dumt av åtminstone två viktiga skäl. För det första finns det en massa andra livsval här i världen som påverkar den offentliga ekonomin lika mycket, som om jag röker, åker till Åre och tränar puckelpist och sabbar knäna eller något annat. Frågan är vilka alla livsval människor gör som ska straffbeskattas.
Men ännu värre är att det finns väldigt lite stöd för att överviktiga blir dyrare för det offentliga. Dyrast är riktiga hälsofreaks som lever länge och behöver pension och äldreomsorg. Rökare är faktiskt billigast, överviktiga medeldyra och hälsosamma dyrast enligt en studie som gjorts nyligen i Nederländerna.
Av det skälet har jag svarat Stefan Hanna nu på Brännpunkt. Läs den artikeln här.
(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media
Kommentarer [1]
