Barnfattigdom är ett problem. Däremot är rädda barnens rapport ingen sanning, tyvärr väljer den ett relativt perspektiv, snarare än det mer intressanta absoluta. Alltså, om många i Sverige har råd att åka jorden runt så är jag fattig om jag bara kan åka till USA, något överdrivet.

Mer intressant vore att diskutera hur många barn som faktiskt är fattiga i reell bemärkelse, som har föräldrar som inte har råd med mat, boende och grundläggande saker. Nåväl, detta har Håkan Juholt gjort till sitt huvudnummer, utan innehåll så klart. Än så länge vet vi inte vad Juholt vill göra - förutom att mer pengar ska gå ut ur statskassan till det mesta, fast inte var de ska tas ifrån.

Det Juholt missar är att även i Rädda Barnens rapport så minskar fattiga barn med svenska föräldrar kraftigt, medan de ökar för barn med invandrade föräldrar.

Med andra ord, ska man lyckas med att minska barnfattigdomen är det absolut viktigaste att förbättra integrationen, företagsklimatet och skapa fler jobb. Därför är det skoj att Solna för fjärde året i rad blir Sveriges företagsvänligaste kommun, enligt Svenskt Näringsliv.

Kanske har det ett samband med att ungdomsarbetslösheten är nere nära 3 % och att trots att staden består av över 30 % människor med invandrarbakgrund så är arbetslösheten bland utlandsfödda så låg som 3,9 %.

Ska man bli ännu bättre på detta så krävs fortsatt hårt arbete i Solna, men det krävs också som Annie Johansson påpekar på Svd.se idag sänkta trösklar, så det blir lönsammare att jobba och en arbetsrätt som inte stänger invandrare ute.

Men förbättrat företagsklimat, förändringar i arbetsrätten eller lönsammare att arbeta verkar inte vara Juholts paradgren, vilket är det som krävs för att få ner barnfattigdomen.

Bloggar

Den hälsosamme ekonomisten, Högbergs tankar, Kent Persson, Annie Johansson