Någon timme senare kom pressmeddelandet som förtydligar att alla vänsterpartierna är beredda att sätta sig vid förhandlingsbordet OM resultatet av förhandlingen blir exakt det vänsterpartierna vill.
Egentligen är det ingen nyhet att vänsterpartierna inte vill ha etableringsfrihet, valfrihet och möjlighet för människor att bestämma mer än politikerna vilka vårdcentraler de ska besöka.
Det mest intressanta är att deras två landstingsrådskandidater Ilija Batljan och Dag Larsson är på direkt kollisionskurs. De är inte bara oense om vårdvalet, där uppenbarligen Larsson vunnit. De är också öppet osams om landstingsskatten nästa mandatperiod. Första delen av SVT ABC är ovanligt avslöjande.
Stockholms framtid byggs av hög tillgänglighet och låga skatter, inte höga skatter och politiska klåfingrighet.
Det kommer bli en smutsig valrörelse. Jag inser att vissa kommer bli arga på mig nu, men jag blir bara trött. Odell och Littorin har kallat vänsterns förslag till herrejösseshöjda kostnader för skattebetalarna, utan färdig finansiering, för tobleronepolitik.
Jag förstår och håller med om kritiken, det är inte okej. Men när socialdemokraterna börjar gråta sig hesa över regeringen. Sahlin kallar det "desperation" och "tragiskt". Det var samma Sahlin som sagt"Att släppa in kd i familjepolitiken är som att släppa in en räv i hönshuset, de glufsar i sig allt de kan" för att bara ta ett exempel.
Om vi då försöker liksom kolla vad hennes partikamrater gjort de senaste åren. Monica Green (s- riksdagsledamot) som förklarar att Eskil Erlandsson i den visserligen märkliga debatten om tidelag
"blandade ihop sin egen sexualitet, eller jag vet inte vad han gjorde."
Att antyda att en minister vill ha sex med djur känns för mig minst lika vidrigt som att anknyta privatekonomiska problem till problem med att leda landet.
Men OM det nu är så hemskt att anknyta till problem med den privata ekonomin till aspirationer om att leda landet, så vill jag veta hur okej Luciano Astudillos (Mona Sahlins påläggskalv) uttalande mot Sven - Otto Littorin är. Ta er de 35 sekunderna att kolla på klippet och fundera över proportionerna.
Det kommer bli en smutsig valrörelse, men börja inte en diskussion om vem som började eller är värst. Det har alltid förekommit och ibland kommer språket att bli målande, deal with it och gå vidare.
Det finns en massa goda skäl till att höja bensinskatten, det finns en hel del skäl mot också. Jämfört med förslaget i förrgår att införa en kilometerskatt på bilar så är det mycket bättre, men just nu verkar vänsterpartierna vilja göra det otroligt svårt att överhuvudet taget ha transporter på väg. Både höjd koldioxidskatt och kilometerskatt kommer göra vissa delar av vårt land väldigt svårt att leva i. Just nu bor jag i Solna och har tunnelbana var tredje minut, men för några år sen gick det fyra bussar till och från stan per dag.
Då fungerar inte vänsterpartiernas politik. Dessutom har de kommit på att man ska straffbeskatta vattenkraften för sina "övervinster". Jag som trodde de skulle belöna människor som gör miljöbra saker... Därtill ska man lägga deras förslag om fastighetsskatt på vattenkraften, för det verkade de överens om i förra budgeten. Det ska till och med bli dyrt att ha vattenkraftel, tydligen.
Men det är faktiskt inte det värsta de kommer med idag, även om man hade kunna tro det. De vill dessutom införa en förmögenhetskatt, som Mikaela Valtersson för miljöpartiet försöker försvara. Hon beskriver att det inte ska försvåra för småföretag att få tag på kapital- vilket gör att det inte kan bli en skatt på kapital.
Då kommer dessa nationalekonomiska genier på ett nytt fantastiskt grepp. Låt oss införa förmögenhetsskatt på konsumtion! Alltså, beroende på hur mycket som finns på mitt sparkonto ska jag betala olika mycket när jag handlar gurka och mjölk på pressbyrån på vägen hem.
Konsumtion är inte något negativt, snarare tvärtom. När vi konsumerar gör pengar nytta, de används mest effektivt och när någon handlar något så tjänar både en köpare och säljare på det, annars skulle någon av dem inte utföra handeln. Att politiker gör allt de kan för att stoppa konsumtionen innebär bara att vi försvårar för människor att tjäna pengar och köpa de produkter eller tjänster de vill. Det hämmar tillväxten och det blir skapas färre jobb.
De som i opposition varit mycket kritiska, många gånger på goda grunder, till regeringens försvagning av integriteten. Hur ska ska det gå nu? Ska staten och privata företag ha stenkoll på mina konton i realtid så man kan dra olika skatt när jag handlar? Kapitaltillskottet till småföretag kommer att försvåras om de tillåts vinna valet oavsett vad miljöpartiet nu försöker säga. Hur man tar ut skatt på förmögenheter gör inte så stor skillnad, det blir inte bättre för att man inrättar ett sjukt krångligt, tillväxthämmande och integritetskränkande system.
Efter dessa invändningar, ett konstaterande.
Jag trodde inte det var möjligt, men nu är jag ännu mer taggad på att vinna valet. Vi måste vinna valet. För företagens skull och för människor som bor utanför Stockholms innerstads skull.
Sven- Otto Littorin harnu berättat vad som behöver göras för att unga ska anstränga sig mer för att få jobb. Det är en klassisk auktoritetstrogen vänsteragenda.
Hans förslag är att kommunen ska tillåtas sprida uppgifter om enskilda till Arbetsförmedlingen och även om man borde haft många fler privata aktörer ska vi komma ihåg att vi snart kommer att få några privata arbetsförmedlingar också, ska de också få individuppgifter.
Fel nummer 1, Vilja att uppgifter om enskilda ska spridas. Fel nummer 2, Tro att den statliga Arbetsförmedlingen ska kunna förbättras särskilt mycket.
Hans andra förslag är att det ska löna sig ekonomiskt för unga att gå till Arbetsförmedlingen.
Fel 3, vilja hålla unga i pysselsättning, för om det skulle ge riktiga jobb vore det belöning nog.
Littorins tredje förslag är att kommunerna ska sätta större krav på unga för att de ska få socialbidrag av kommunerna.
Fel 4, det är klart att det ska ställas krav på alla som får stöd av det offentliga, men inte mer av unga än av andra.
Sen för att få lite "mjuk" profil börjar Littorin svamla om högre tak i a-kassan och av garantibeloppet. Det sista för att det är bäst fördelningspolitiskt, och då måste man ju fråga sig varför i hela helsefyr taket skulle höjas?
Om man då ska sammanfatta Littorins politik så verkar det vara att han abdikerat från att fler unga ska få chansen att verkligen få jobb, istället är det pysselsättning som han vill tvinga in unga i. I gengäld ska de få högre garantibelopp och äldre som troget upprätthåller det system där unga inte släpps in ska få höjt tak i a-kassan. Uppifrån ska saker lösas, krav ska ställas och så höjer vi bidragen. Vänster och auktoritärt i värsta Socialdemokratisk anda.
Jag delar verkligen inte Ung Vänsters eller Alliansfritts lösningar, men en sak är vi överens om. Det är inte att unga inte vill jobba som är problemet, det är att man inte är tillräckligt attraktiva på arbetsmarknaden. Min lösning är lägre arbetsgivaravgifter för att anställa unga, möjlighet för unga att ta lite lägre ingångslön, att LAS skrotas och att vi får fler privata arbetsförmedlingar.
Littorins lösningar är beklämmande och vänsterns obefintliga.
Idag kommer så nästa "satsning" från vänsterpartierna. Förutom de 120 Mdr de säger sig vilja lägga på snabbtågen, läs bloggpost om det från i går, så lovar de idag 12 Mdr mer till välfärden i kommunerna.
Därtill ska man lägga höjd a- kassa, höjt tak och säkerligen sänkt avgift som självklart kommer att komma innan den tredje maj då de ska presentera hela sin budget.
Hur ska detta betalas är den naturliga frågan, som också ställs på ett bra sätt av Kent Persson. Gustav Andersson gör en minst lika intressant reflektion, elva miljarder "skär vänstergänget" ner utifrån sin tidigare retorik, man är lika konsekvent som vindflöjel mitt i en storm. Vem vågar lita på att kommunerna får pengar eller järnvägarna byggs?
Den allra mest intressanta analysen än så länge står Eva Westerberg för. Att det tillförs pengar till den offentliga välfärden har en tendens att mest öka administrationen, som sällan ger någon tillväxt av personal som faktiskt träffar medborgare - och därmed ingen bättre välfärd.
Det finns alltså en stor risk att den här karusellen med överbudspolitik inte ger så många fler jobb, men däremot chockhöjda skatter. Enda sättet att annars klara det här måste vara att ta fram vänsterpartiets gamla sedelpress som brukar komma fram lagom till varje valrörelse.
Idag skriver jag tillsammans med övriga ungdomsförbundsordföranden och Sveriges Kommuner och Landstings ordförande Anders Knape till alla Sveriges kommuners kommunstyrelseordföranden och rektorer.
I brevet uppmanar vi skolor att tillåta politisk debatt och kampanj på skolorna i valrörelsen. Riktlinjerna är tydliga, det är en del av skolans uppdrag att bidrag till demokratisk skolning. Dessutom ska man lära ut kritiskt tänkande. Jag tror inte unga människor är så dumma i huvet att de inte klarar av att ta emot politiska partier på skolan och är det så så har skolan kapitalt misslyckats.
Därför känns det skönt att vi kan skriva det här brevet tillsammans.
Nu har jag kommit till en dator så jag kan skriva om vänsterpartiernas förslag på höghastighetståg. Höghastighetståg är bra, det underlättar pendlande och är bra för miljön (även om det är en mycket ineffektiv klimatåtgärd).
Deras finansiering är en hög kilometerskatt på lastbilar (1,40 kr/km). Det är en väldigt dålig klimatåtgärd, eftersom den inte driver på för andra drivmedel och att det sällan finns alternativ. Om bland annat det skrev jag på DN Debatt för ungefär två år sen.
Man ska dessutom komma ihåg att förut har det bara varit luftslott av vänstergängets "satsningar". Senast saknades 66 Mdr av det man utlovade, frågan är hur mycket man har den här gången.
Två ytterligare reflektioner i den här spretiga bloggposten. Man kan dra en parallell till Förbifart Stockholm. Där har många miljöpartister framförallt idogt påpekat att man kan inte få både kollektivtrafik och vägar, man måste välja. Nu är det annat ljud i skällan, ingen sänkning av investeringen i vägar ska göras - däremot ska 120 Mdr till investeras i järnvägen.
Då blir ju frågan, vad ska man dra ner på, för man räknar ju inte själv på att kilometerskatten ska räcka. Så nåt blir vi av med, skola, vård eller omsorg. Man kan ju som bekant inte få både och...
Sist men inte minst. Varför är det så ENORMT viktigt att i frågan om Förbifarten som kostar 25- 30 Mdr kronor, där vi vet att Stockholmsregionens innevånare är positiva och en försening skulle kosta ungefär 5 Mdr kronor, folkomrösta? Men när det kostar 120 Mdr, där knappast samma underlag från medborgarna finns tillgängligt kan man utan precisa beräkningar ta beslut själva?
Höghastighetståg är toppen, men trovärdigheten som vänsterpartierna har när det gäller investeringar och underhåll av vägar och järnvägar är inte lika toppen.
Jag bloggade i morse om förbifarten och Maud och Andreas artikel på Svenska Dagbladets artikel. Det handlar självklart delvis om framtidstro, teknikutveckling och om vi vågar tro att förbifarten byggs för framtidens miljöbilar, eller om vi inte tror att den fantastiska utvecklingen som börjat ska fortsätta eller sluta.
Men dagens stora fråga är ju hur i hela helsefyr oppositionen kan tro att de ska få väljarnas förtroende att leda landet när de inte klarar av att förhandla varken infrastrukturbudgeten eller förbifarten. Istället är man beredda att ändra i lagstiftningen, kommunallagen och lagen om folkomröstning för att slippa fatta beslut i vänsterkoalitionen.
Det här är en stor magspark på hela Stockholmsregionen som behöver den nya spårtrafiken som Alliansen börjat bygga (som inte byggdes nåt av under vänstermajoriteten tidigare) och som behöver förbifarten. Trafikinfarkt är inte bra för människor som är på väg för att hämta barn på dagis eller till jobbet och det är heller inte bra för miljön. Uppdatering, vänstergänget verkar dessutom ha svårt att komma överens i frågor om brott och straff.
Idag skriver Maud Olofsson och Andreas Carlgren på Svd Brännpunkt om Förbifart Stockholm och om vänsterpartiernas cirkus där de använder sig av folkomröstningen som livlina för att slippa komma överens.
Åsa Torstensson (c) skriver också om Förbifarten tillsammans med Sten Nordin (m) på DN Debatt, men tyvärr inte än på nätet.
Hej och hå. För någon dag sen kunde inte vänsterpartierna komma överens om sin inställning till Förbifart Stockholm, utan istället är man beredda att ändra i kommunallagen och lagen om folkomröstning för att tvinga väljarna (oklart vilka av dem) att avgöra frågan.
En annan sak som är intressant är att man tänkt ställa Förbifart Stockholm mot kollektivtrafik. Om Förbifarten vinner, väljer man att inte satsa på kollektivtrafik då? Både och är vägen framåt, vänsterpartiernas förslag är en dikeskörning eller trafikinfarkt.
Idag lämnar Martin Ahlquist presstödsnämnden i protest mot att Nationaldemokraternas tidning nu får presstöd. Det finns naturligtvis fler saker man bör fundera på. Å ena sidan är det ju inte så att man kan lagstifta bort dumhet. Har vi presstöd så är det klart att även vidriga åsikter måste få samma stöd, i ett samhälle som är demokratiskt och har yttrande- och pressfrihet. Tyvärr.
Det mer intressanta är att vi har ett helt nytt medielandskap som inte längre behöver presstöd i samma utsträckning. Med många fler och mindre geografiberoende medier är behovet av presstöd inte lika stort.
Dessutom. Å ena sidan kan vi inte exkludera vissa åsikter när vi ger presstöd, å andra sidan kan vi inte försvara att vi tvingar människor att finansiera rasistiska tidningar.
Varning för pretentiöst inlägg. I förrgår skrev jag på Aftonbladet debatt om behovet av att faktiskt våga göra verkliga förändringar för att fler unga ska få chansen att få jobb. Det resulterade i att Ung Vänster nästan imploderade av ilska i chattduellen på aftonbladet.se samma dag (chattduellens tittare tyckte då jag vann, siffrorna 81- 19). Igår skrev också SSU:s ordförande Jytte Guteland på Newsmill och i stora ord, men få åsikter, förfasades över den hemska Centerungdomen. Jag svarar henne här.
Vi vet att de som blir arbetslösa direkt efter gymnasiet har nästan 20 % lägre lön än sina kompisar med samma förutsättningar, utbildning och möjligheter så långt som fem år senare. Det är alltså otroligt viktigt att unga kan få jobb snabbt, även om det blir till en lite lägre lön.
Det är alltså frågan om vi politiker tycker det är rimligt att tillåta unga människor att bestämma själva vilken lönenivå de kan tänka sig, vilket för vissa unga skulle innebära lite lägre lön. Men alternativet för dem är oftast arbetslöshet, ingen lön, ingen a-kassa, ingen erfarenhet. Och fem år senare om man hittat ett jobb, avsevärt lägre lön än kompisarna. Jag, CUF och Centerpartiet verkar vara de enda som tror att unga är smarta nog att fatta beslut själva.
Frågan är sen, finns det ett samband mellan höga ingångslöner och ungdomsarbetslöshet. Ja, om man ska tro forskningen så är det så. Exempelvis skriver OECD i sin Economic Survey of Sweden 2008
"High minimum wages and a compressed wage structure make the entrance on the labour market difficult for youth especially for immigrants and those with incomplete education"
"Det finns flera skäl att tro att lönenivåerna inte med säkerhet är i balans med ungdomars produktivitet. Ett sådant är minimilönerna. Om minimilönerna är desamma för alla grupper är det troligt att de med lägst produktivitet får svårare att finna ett arbete där de är tillräckligt produktiva för att det ska löna sig för arbetsgivare att anställa till denna lön."
Det låter hårt, men är inte så märkligt om man ställer en ung person som är på väg in mot en person med 20 års erfarenhet som har ungefär samma lön. De allra flesta arbetsgivare väljer då den person som jobbat länge. Eftersom unga inte får använda det de kan konkurrera med, sitt pris.
"Implikationen av det svenska minimilönebettet /---/.Detta innebär att kollektivavtalen i Sverige sätter en mycket hög tröskel för arbetsmarknadsinträde."
Med andra ord, ungdomsarbetslösheten beror delvis på höga ingångslöner. Och endast ett svenskt parti vågar diskutera det. Det här är också något som de flesta inser, en majoritet på aftonbladet.se säger att de tror att lägre ingångslöner skulle ge fler jobb för unga.
Nu skulle man ju kunna sluta här och konstatera att det är kanske sant, men däremot är det inte önskvärt. Problemen med det resonemanget är två. För det första är det få som ens erkänner problemet för unga med för höga ingångslöner. För det andra är det önskvärt att ge unga den här chansen.
Nio av tio unga människor är beredda att sänka sin lön en aning för att få komma in och börja göra karriär, enligt Novus Opinion. Majoriteten unga vill alltså ha den här chansen.
Det är dessutom önskvärt sett till hela befolkningen. Enligt en undersökning som Riksdag och Departement genomförde för några månader sen visar att det finns ett stort stöd för ungas chans att bestämma över sin lön själv.
82 procent av Alliansens väljare och 52 procent av vänsterpartiernas väljare är för lägre ingångslöner. De partier som sticker ut mest är Centerpartiet och Vänsterpartiet. Bland Centerpartiets väljare är siffran 88 %, men även hos Vänsterpartiet som har lägst siffra är stödet 43 %. SSU och Ung Vänsters krigsförklaring har alltså väldigt svagt stöd bland partiernas väljare.
Sista siffran är bland de arbetslösa, där stödet är 59 %.
Med andra ord. Det är sjukt viktigt att unga snabbt får jobb, vi vet att höga ingångslöner är ett stort hinder för ungas chans att komma in på arbetsmarknaden, om de får komma in så kommer de kunna göra lönekarriär. Och stödet är otroligt stort i befolkningen och inte minst bland unga.
Jag kommer fortsätta tjata, även om det innebär att SSU och Ung Vänster får skriva artiklar helt utan innehåll och förfasas över mig och CUF. Sveriges unga förtjänar nämligen bättre än politiker som är rädda för kritik, Sveriges unga förtjänar en bättre chans att komma in på arbetsmarknaden.
Jag tycker att bolagen egentligen hade kunnat få klara sig helt själva, SJ får ju inte extra pengar för att det är lövhalka och utecaféerna för att det regnar. Aska i all ära, men det är inget en regering bör ta ansvar för.
Med det sagt är det en enorm lättnad att regeringens "stödpaket" gäller lika för alla bolag (så som första rapporterna är) och att det handlar om uppskov med att betala arbetsgivaravgifter och flygplatsavgifter. Inga statliga stöd, bara lite mer tid på sig att betala.
Så, ni som hävdade att jag hade fel i min förra bloggpost när jag berömde Maud Olofsson för att hon inte tänkte pumpa in mer skattepengar i SAS verkar få fel, i alla fall hoppas jag innerligt att det är så.
Johan Hedin skriver idag om Miljöpartiets påstådda spåriver. Under den tid de hade politiskt inflytande var inte bara underhållet till järnvägar katastrofalt lågt, det byggdes dessutom exakt noll meter nya spår i Sverige.
Folk kommer, som Johan påpekar, att protestera och säga att miljöpartiet inte hade så mycket inflytande. Problemet är bara med den argumentationen att de drev igenom en hel del, bland annat de förkastliga friåret.
Så att järnvägar skulle vara högprioriterat för miljöpartiet kan bara vara sant om det är fullständigt avskytt av vänsterpartiet och socialdemokraterna som trots miljöpartiets (påstådda) vurm för tågen vägrade bygga en enda meter och inte heller ville underhålla järnvägen ordentligt.
För er som inte fått mail via fanpage på facebook kommer inbjudan igen!
Missa inte denna spännande politikkväll på KGB! Vi kommer att presentera valkampanjen ”kryssa Magnus” med lättsmält politik blandat med ren underhållning! Vi garanterar bra priser i baren och bjuder på tilltugg. Vi syns där!
Vi visar valmaterial och erbjuder möjlighet att bli medlem i den nystartade föreningen för personvalskampanjen.
När? 29 april Var? KGB Bar och Restaurant, Malmskillnadsgatan 45
17.30–18.00 Mingel 18.00–18.15 Kort presentation av valkampanjen, alla involverade presenterar sig kort 18.15- 18.30 Magnus Andersson 18.45–19.00 Stand Up av Hannes Hervieu 19.00–19.30 Mingel
Anmäl er via Facebook eller på kryssamagnus@gmail.com. Åldersgräns 18 år.
Idag skriver jag tillsammans med övriga ordförande i Alliansens Ungdomsförbund på Nya Wermlands Tidnings debattsida om vår rapport om ungdomsarbetslöshet. Alliansens Ungdomsförbund har ett bra samarbete och har nu släppt fem rapporter på olika håll i Sverige. Det började med en klimatrapport i Lund, därefter har vi släppt rapporter om skola, integritet och företagande i IT-sektorn och om integration.
Idag är vår femte släpps vår femte rapport i Karlstad. Själv är jag inte med på seminariet utan ersätts av eminenta Hanna Wagenius för CUF:s räkning.
Måste säga att jag blir smårädd för vänsterpartierna. Mer än vanligt alltså. Idag har Socialdemokraterna lagt sig platt på rygg för miljöpartiet om förbifarten. Det är helt sjukt att man inte vågar stå på sig i den fråga man sagt var "oförhandlingsbart".
Det innebär ju andra läskiga saker. Det har också varit oförhandlingsbart med att skrota utgiftstaket (som vänsterpartiet vill). Det har inte varit förhandlingsbart att driva en vänsterpartistisk utrikespolitik. Det har inte varit särskilt förhandlingsbart att med friår för att inte arbeta som miljöpartiet vill.
Nu hamnar man istället i två frågor. För det första, hur ska det gå för Stockholmsregionen om man inte bygger förbifarten? Ska vi få en ännu värre trafikinfart i Stockholms län? För det andra. Vad är det mer som sossarna är beredda att överge för maktens skulle.
Det bästa är nog ändå att rösta på Alliansen, där man vet vad man får och att en del av det är Förbifart Stockholm.
Idag skriver jag på Aftonbladets debattsida om möjligheten för unga att välja lönenivå själva, för att kunna komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknaden är ett skämt, som inte släpper in unga. Vi måste se till att fler unga får chansen och vi måste våga tro att unga faktiskt vill och kan ta ansvar för sitt eget liv.
Vi vet dessutom att LAS, höga ingångslöner och lite praktik ger hög ungdomsarbetslöshet.
Klockan 14.00 chattar jag mot Ung Vänster på aftonbladet.se.
(Kul för övrigt att Aftonbladet bildsätter med en toalett, tror nog unga hellre jobbar med andra saker och därmed är beredda att sänka ingångslönen på andra jobb för att få dem.)
Det behöver inte sägas så mycket. Maud Olofsson har rätt, statsstöd är dåligt, det ger pissig konkurrens och det är slöseri med skattebetalarnas pengar.
Sas får klara sig själva, precis som alla andra bolag. Sen säljer vi SAS.
I tre dagar har jag nu varit på toppkandidatutbildning med Centerpartiet, där några riksdagskandidater från varje län deltagit. På lördagen var jag dock dubbelbokad och valde självklart Stockholms läns distriktsstämma.
Det är med mycket energi och optimism jag börjar nästa veckas förberedelser. Centerpartiet börjar nu bevisa att man tog lärdom av den misslyckade valrörelsen till Europaparlamentet, som inte kan betecknas som något annat än en katastrof. Efter det har en rejäl organisationsöversyn och ett stort strategiarbete genomförts.
Nu börjar det märkas i organisationen. Allt är två snäpp mer professionellt, politiken känns genomarbetad, underbyggd och paketerad på att bättre sätt. Stödet för oss kandidater kan knappast bli bättre.
Alliansen står stilla och vänsterpartierna tappar, nu är gapet för andra mätningen i rad (Skop för någon dag sen) mellan Alliansen och oppositionen 3,5 %. Alliansen är på G nu, det känns skönt!
Det finns ingen anledning att skriva längre om den här mätningen, något som dock är kul är att se hur den beskrivs i media. Aftonbladet, som knappast är kända för att stå till höger beskriver att vänsterpartierna tappar i ny mätning.
Svd, som knappast är kända för att stå till vänster, å sin sida beskriver det som om miljöpartiet ger oppositionen grön kraft. Detta trots att miljöpartiet tappar 1,6 % och står för i princip hela den förlust som gör mätningen så jämn mellan blocken. Intressant tolkning av de båda tidningarna får jag säga.
Moderaterna håller under dagarna kommunala dagar i Göteborg. Å ena sidan är det en passiv Fredrik Reinfeldt som visserligen föreslår skattesänkningar, men gör det för att det ska göras så ska man först ha en stark och svullen offentlig sektor och dessutom ska pensionärernas skatter sänkas på samma sätt om skatten på arbete sänks. Något annat än att Moderaternas ambition på skattesänkarområdet har minskat kan man inte dra.
Jag tror vi behöver ett skattesänkarparti i Alliansen även nästa mandatperiod för att hålla trycket uppe på Moderaterna.
När det gäller Arbetsförmedlingen så vill Moderaterna nu göra om det till ett "Jobbhus". Det låter toppen att man för ihop fler aktörer för att göra det lättare för arbetssökande. Men ingenstans pratar man om vikten av att ha fler privata aktörer, så att vi kan få specialiserade arbetsförmedlingar, unga, akademiker, speciella branscher eller regioner exempelvis.
Jag tror det behövs ett parti som står upp för arbetssökandes valfrihet i Alliansen också. Det känns skönt att Centerpartiet är med i Alliansen.
Idag skriver Andreas Carlgren på Aftonbladet debatt om förbifart Stockholm och om Socialdemokraternas absoluta tystnad.
Under de senaste dagarna har jag varit på ett antal debatter där socialdemokraterna och SSU varit mycket tysta i debatten, medan miljöpartiet har gått bananas på förbifarten med argument om att varken jobb, tillåta fler bo i Stockholm eller tillväxt är tillräckligt starka för att "bara" sänka utsläppen med 25 %.
Socialdemokraterna håller med Alliansen om att Förbifarten är helt nödvändig. Däremot verkar inte Ohly och Eriksson hålla med. Det är dags för Sahlin att berätta hur sossarna tänker agera.
Jag har idag krävt att regeringen snabbutreder en ny anställningsform som ska kunna gälla i sommar. En anställningsform som skulle gälla max två månader under juni- augusti. Det är uppenbart att Alliansen nu försöker locka väljare från de äldre leden, men de unga fick inte så mycket i presentationen av vårbudgeten.
Men om man inte kan satsa på unga ekonomiskt borde man ge unga chansen till sommarjobb ändå, genom att ge unga bättre chans att använda sina fördelar.
Vårt förslag till anställningsform innebär att unga ska kunna anställas utan att LAS eller kollektivavtal gäller. Det ger möjlighet för unga att ta lite lägre löner för att komma in på arbetsmarknaden. Det innebär också att man kan bli uppsagd snabbt. Men det innebär att man får ett riktigt avtal, en riktig lön, riktiga arbetskamrater och riktig arbetslivserfarenhet istället för inget avtal, ingen lön, inga arbetskamrater och ingen erfarenhet.
Dessutom föreslår vi för att göra unga ännu mer attraktiva i sommar att arbetsgivare skulle slippa betala arbetsgivaravgift.
Vi måste göra allt för att fler unga ska kunna få jobb, särskilt i sommar. Varken Alliansen eller Socialdemokraternas kommunala sommarjobb kommer att rädda unga, eller ge dem de sommarjobb de vill ha. I själva verket kommer 85 % av sommarjobben från privata företag, för att skapa fler sommarjobb är det dags att inse att vi måste underlätta för fler att anställa unga.
Det gäller även om LO rasar, för om vi ska vara ärliga. Hur många hade inte kunnat räkna ut att de är arga på att tappa sin makt över unga människor?
Igår presenterade jag ett förslag som förbundsstyrelsen kommer att föreslå vår stämma i maj. Det är en del av våra förslag för ny integrationspolitik. Det finns två saker som är otroligt viktigt för att underlätta integrationen i Sverige. Det ena är en bra språkundervisning, det andra är möjligheten till jobb.
SFI- undervisningen i många delar av Sverige fattar inte det. På vissa ställen är SFI-undervisningen toppen, men på de flesta ställen helt bedrövlig. Idag är det många kommuner som ger samma utbildning till dem som inte ännu lärt sig sitt modersmål som till dem som är trespråkiga akademiker. Det duger inte.
Språkundervisningen för nyanlända måste vara individanpassad efter erfarenheter och förutsättningar, dem måste ge den den språkundervisning man behöver för det yrke man antingen är utbildad till eller den bransch man skulle vilja jobba inom. Dessutom måste det bli mycket lättare att gå undervisningen samtidigt som man driver företag, jobbar eller praktiserar.
Helt enkelt: SFI är förlegat och måste ersättas med SFY- Svenska för yrkeslivet.
Sitter på Folk och Försvars årsmöte så det blir en mycket kort bloggpost. Men något måste skrivas om vårbudgeten. Det finns en del saker som är bra. Inte minst att man håller fortsatt ordning på de offentliga finanserna, satsar på större möjlighet för unga att läsa upp betyg under sommaren och att man skattebefriar biogas.
Däremot blir jag faktiskt besviken på att alla stora satsningar läggs mot pensionärer och äldre arbetslösa.
Ungdomsarbetslösheten är skyhög och arbetsmarknaden är ett skämt där unga inte har samma chans. Det hade varit smakfullt om man sänkt arbetsgivaravgifterna ytterligare för att ha unga anställda eller någon annan satsning för att skapa fler jobb för unga. Det är nämligen en av Sveriges överlägset största utmaningar.
Jag borde bloggat om CUFs förslag att lägga ner SFI och ersätta det med svenska för yrkeslivet, jag borde bloggat om min debatt om moralen i de statliga bolagen igår och jag borde bloggat om Alliansens borttagande av skatten på biogas. Istället satt jag till sent igår med personvalsgtuppen efter två debatter och är nu påväg till Bromma för en ny debatt
Men håll ut. Snart ska jag försöka blogga lite mer innehållsrikt...
Jag har nu läst Mona Sahlins DN Debatt två gånger i jakt på politiska förslag och det hon själv kallar nyheter. Det går så där. Hon är emot barnfattigdomen, arbetslösheten, socialbidragsberoende och för mer utbildning.
Om det här är nya mål är jag lite fundersam på hur de tidigare socialdemokratiska målen såg ut.
Socialdemokraterna har ju rätt länge krävt att arbetslösheten ska gömmas i fler högskoleplatser, senast var det att 50 % skulle gå vidare till högre studier vare sig de ville eller inte. Och vad jag förstått har de åtminstone i retoriken varit mot arbetslöshet, barnfattigdom och socialbidragsberoende förut också...
Sen presenteras "vallokomotiven". Well, det känns ju inte jättenytt det heller. Om det där är nytt så är jag nog inte född än...
Moderaterna startar idag sin förvalskampanj som handlar om Rättvisa, som av en händelse är det också ämnet för Kent Perssons (m) "Veckans bloggdebatt". Rättvisa kan naturligtvis definieras på flera sätt, det vanligaste är att människor ska ha det jämlikt. Rättvisa ur ett vänsterperspektiv innebär i mångt och mycket att alla ska ha det lika, oavsett insats och ambition.
Ett annat sätt att se rättvisa är att alla ska ha samma förutsättningar och att det sen är upp till varje enskild människa att bestämma hur högt välstånd man ska uppnå utifrån vilka livsval man gör, utbildning, antal arbetade timmar och så vidare.
Tyvärr har den första begreppet etsat sig fast i den moderata kampanjen där man beskriver att Sverige måste hållas ihop. Sen exemplifierar man det med att låg skatt på vanliga löner är rättvist. För mig skulle det vara bra mycket mer rättvist om alla betalade samma skatt och behandlades lika av alla människor. Det finns självklart en massa positiva saker av att ha ett jobbskatteavdrag, som gör att fler kan leva på sin lön och få större marginaler.
Men idén om att det skulle vara rättvist är direkt felaktigt. Bättre då att ha idén om att alla ska betala lika mycket i skatt och säga att vi börjar med låg- och medelinkomsttagarna när vi återställer socialdemokraternas skattechock, eftersom vi inte kan göra allt samtidigt.
Att en moderat definition av rättvisa är felaktig och alldeles för lik socialdemokratin fråntar dock inte att den är mycket bättre än vänsterpartiernas definition, där alla ska ha det lika dåligt. För då blir det mest rättvist.
Bäst blir det dock om man slutar prata om utfall och börjar prata om att alla ska ha lika förutsättningar och behandlas lika av staten. Där är exempelvis dagens förslag på lärarlegitimation ett viktigt steg för att ge alla ungdomar samma förutsättningar i skolan. Det är rättvisa på riktigt.
Idag lägger Alliansen fram ett bra förslag om att införa lärarlegitimation för att höja statusen och förhoppningsvis också lönerna för Sveriges lärare. Förhoppningsvis innebär det också att kvaliteten höjs för elever.
Jag tänker inte skriva alltför mycket om att Socialdemokraterna, som när de inte är emot alltid svarar "för sent och för lite". Medierna frågar dessutom lärarfacken, som också är positiva.
Så egentligen borde ju allt vara frid och fröjd. Det som stör mig är samma sak som när man diskuterar lärarnas arbetstid.
Ingen frågar ungdomar, elever, Sveriges Elevråd SVEA eller SECO. Det är ju trots allt inte för lärarna som skolan finns utan för eleverna. Det hade ju varit smakfullt om Alliansen eller vänsterpartierna pratade om elevernas utbildning, eller om medierna frågade någon från någon elev eller elevorganisation.
Jag vet att jag tjatar, men jag är förbannad. Fler unga sägs upp, ungdomsarbetslösheten är rekordhög, och vad säger politikerna.
För någon vecka sen ville Arbetsförmedlingens chef införa internat på folkhögskolor för unga, Littorin tycker som vänsterpartierna att man ska utbilda bort arbetslösheten- att unga ska vänta på bättre tider.
Vänsterpartierna vill dessutom höja arbetsgivaravgiften för att ha unga anställda med 15 %, eller 2000- 4000 kronor i månaden. Känns fräscht.
Varför kan ingen bara säga, vi behöver ta tag i LAS som gör att unga är de som får gå från jobben när det sägs upp, att vi behöver ha större lönespridning så unga får chansen att komma in och göra snabb karriär och att vi behöver privata arbetsförmedlingar som faktiskt vill förmedla jobb och inte bara CV-skrivarkurser.
Nä, istället är det fler komvuxplatser och arbetsmarknadsprogram som verkar vara det mest revolutionerande som de flesta politikerna kommer på.
Med risk för att framstå som lite taskig mot Allianskollegorna. Svd frågar i sin serie "Unga och Jobben" partierna vad man vill göra åt ungdomsarbetslösheten.
Samma diskussion har jag fört med Lars- Anders Häggström, ordförande för Handelsanställdas förbund, på Sourze de senaste dagarna. Mitt första inlägg här, hans svar och min senaste replik.
Vi vet att det finns tre tydliga orsaker till den höga ungdomsarbetslösheten, som man kan se i de undersökningar och forskningsrapporter som genomförs. De tre är en starkt reglerad arbetsmarknad gör att unga oftare får sparken än äldre och att få jobb blir lediga för unga att söka. Alltför höga ingångslöner gör det svårt för unga att konkurrera med äldre människor som har tjugo års erfarenhet, men ingen högre lön. Dessutom att utbildningen är för svagt kopplad till arbetsmarknaden, för lite praktik i skolan bland annat.
Så vad svarar då partierna?
1. Inför ett brett ungdomslyft för att utbilda unga för morgondagens arbetsmarknad. Dessutom en jobbutbildning för alla unga arbetslösa via arbetsförmedlingen (S, Mp, V) 2. Bygg ut komvux, högskolan och fler folkhögskoleplatser (M och Kd)
Alltså vill de här fem partierna i första hand utbilda några av världens mest utbildade ungdomar, detta trots att det knappast är möjligt att fylla fler platser på högskola och folkhögskolor. Unga vill helt enkelt hellre ha jobb än utbildning.
S och MP föreslår dessutom att man ska slippa betala arbetsgivaravgiften om man anställer en arbetslös ungdom. Det är bra, problemet är bara att de inte säger att de tillsammans med vänsterpartiet vill att alla som idag har en ung anställd ska bli av med sänkningen av arbetsgivaravgiften som gör varje ung idag 2000 - 4000 kronor billigare att ha anställd. Så istället ska vissa företag få privilegier, medan de som under lång tid jobbat med att få in unga på arbetsmarknaden ska få dubbelt så hög skatt.
Tror ni det blir fler jobb av att alla unga som har jobb blir flera tusen dyrare i månaden att ha anställda?
Alla partier är överens om att man ska utveckla lärlingsprogrammen, det är bra. Dessutom lyfter Centerpartiet och Folkpartiet praktiken i gymnasiet, det borde fler göra!
Sen verkar Folkpartiet och Kristdemokraterna ha slut på förslag för de föreslår att man ska behålla halveringen av arbetsgivaravgiften för att ha unga anställda. Det är toppen, men var det det enda de kom på?
Moderaternas mest framåtsyftande idé kommer sen när de vill sänka gränsen för startaegetbidraget från 25 till 20 år. Däremot ska man tydligen inte kunna få det direkt efter gymnasiet...
Suck. Om vi nu vet att det är tre saker som är viktiga för att få in unga på arbetsmarknaden så måste jag säga att jag känner mig stolt över att tillhöra Centerpartiet som vågar säga det som behöver sägas.
Avstampsjobb som gör det möjligt att under sitt första år ta en lägre lön för att få in en fot på arbetsmarknaden. Fler lärlingsplatser och mer praktik i skolan. Dessutom ta bort turordningsreglerna som gör att unga blir utkastade från arbetsmarknaden när man tvingas säga upp.
Ska det vara så svårt? Eller är det så att det finns många som faktiskt tycker att det inte är så farligt med hög ungdomsarbetslöshet, utan att andra väljargrupper är viktigare att hålla sig sams med? Jag passar på att återigen plocka fram Linda Bengtzing och spelar, Hur svårt kan det va? för sex partier som försöker slippa ta tag i det som faktiskt behöver göras om man på riktigt vill ha in fler unga på arbetsmarknaden.
Risk för ett långt och inte särskilt ungdomsnära inlägg. Jag tänkte skriva om äldreomsorg.
Idag har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) beskrivit att en arbetsgrupp med alla partier berättar att kommunalskatten kommer att höjas med 13 kronor per hundralapp till år 2035 för att behålla samma standard i välfärden. Självklart jublar en del socialister som ser det som sin livsgärning att höja skatten.
Förslaget skulle innebära att en person som idag tjänar 20 000 kronor i månaden skulle betala 2600 kronor mer i månaden i skatt och att de som tjänar över 500 000 kronor per år skulle betala 70 % i skatt. Att allt det här skulle hämma tillväxten förstår nog de flesta.
Det intressanta är att man slängt undan de två mest intressanta diskussionerna. Andra branscher ger mer för mindre kostnad, vilket ökar kraven från kunder- eller vårdtagare. Förändrade livsmönster ställer andra och olika krav från person till person.
Alla branscher förutom i princip byggsektorn och den offentliga tjänstesektorn, har en enorm produktivitetsökning. Man får helt enkelt mer för pengarna för varje år. Det är positivt och nåt som människor märker. Därför kommer inte kravet från dem som betalar för hälsotjänster, vård och omsorg att vara desamma, utan mycket högre per insatt krona.
Den andra delen är minst lika intressant. Vi kommer inom kort ha pensionärer som har sina föräldrar i livet, som vill segla eller spela golf innan de testar blodtrycket eller opererar foten. Alltså en äldre, friskare generation som har andra krav. Vi har många migranter som (jag vet att det är risk för generalisering) många gånger tar väldigt mycket större ansvar för sin familj, förväntar sig inte alltför mycket hjälp med den tidiga omsorgen, men ställer stora krav när de väl behöver vård. Vi kommer ha människor som bor utomlands, som vill att deras föräldrar eller morföräldrar får tillgång till bra vård och omsorg, men som själva inte kan hjälpa till som så många andra kan.
Det skulle alltså vid en första anblick kunna ge rejält höjda kostnader, högre än vad arbetsgruppen visar på, för det som så länge hetat "världens bästa vård och omsorg". Enligt European Health Consumer index är Sveriges vård långt ifrån toppen, i första han gäller det tillgängligheten. Sverige har bra hälsotal, men det är inte i första hand beroende av en bra vård och omsorg.
Hela grundproblemet i Sverige är att vi har ställföreträdande kunder. Vi har alltså politiker som bestämmer var, när och hur du ska känna att det är dags att gå och vart du ska gå med din sjukdom. De här ställföreträdande kunderna, politikerna, kommer alltid att försvara vårdapparaten, landstingen och strukturen före de enskilda människor som behöver vård och omsorg. Så länge jag som patient inte har mer makt över min vård och omsorg kommer heller inte någon ställa frågan om varför det kostar så mycket med vården, incitamenten för att sänka kostnaderna finns helt enkelt inte.
Varför är det ingen som ifrågasätter att jag kan, med en privat försäkring, komma in till en veterinär med min hund på två dagar, trots att det inte är akut men det kan ta fem månader för samma problem för en människa.
Därför att vi har accepterat planekonomi i den svenska sjukvården, där politikers makt över landstingsstrukturen har blivit viktigare än något annat. I och med att vi har offentligt finansierad och offentligt utförd vård så får alla samma typ av vård och omsorg, oavsett man efterfrågar den eller inte, och ingen är intresserad av att pressa priserna.
Så kommer frågan, vill du ha det som i USA? Inte direkt. Jag tror det är smart att ha en obligatorisk sjukförsäkring, men där privata försäkringsbolag får tävla om premier och tilläggstjänster. På så sätt skapas ett faktiskt tryckt för att sänka vårdkostnaderna, så att kunden får det lägsta priset. Det skulle garanterat också skapa en mängd tilläggstjänster för att inte bara vårda, utan också upprätthålla hälsa.
Kräv att försäkringsbolagen tvingas försäkra alla som vill och skapa en riskutjämningsfond som gör att bolagen inte förlorar på att många kroniskt sjuka söker sig till ett bolag.
En väl genomförd reform där vi för över makten till enskilda medborgare kommer automatiskt att effektivisera vården, göra den mer individuellt anpassad och dessutom på sikt skapa en hel del hälsotjänster som skulle kunna hålla människor friska längre.
Att släppa såna här meningslösa rapporter är inget värt om man inte vågar diskutera grundproblemet i svensk vård och omsorg. Att politiker har blivit kunden, landstinget utförare och patienten ett nödvändigt ont som man i första hand håller i vårdkö.
Så, nu är inlägget slut, bra gjort om du orkat läsa ända hit.
Annie Johansson presenterar idag fyra förslag från Centerpartiet om hur man kan stimulera unga entreprenörer att faktiskt starta företag. Idag är det många unga som vill starta företag, men väldigt få som gör det.
Hindren är många. Å ena sidan är undervisningen i entreprenörskap låg i skolan och endast de som får chansen att driva UF- företag under gymnasietiden får en bra insyn i att driva företag. Skolan är helt enkelt bara fokuserad på att göra ungdomar anställningsbara (som om man skötte det uppdraget förmodligen skulle innebära mer praktik och lärlingsmöjligheter) men inte att skapa sig ett eget arbete.
Ett annat problem är självklart att man måste vara arbetslös och över 25 år för att få "starta eget bidrag" i Sverige, en regel som försvårar för unga. Den kanske allra viktigaste anledningen till att unga inte startar företag är att det är otroligt svårt att få tag på kapital för att starta upp sitt företag. Utan hus, tidigare lön eller sparkapital är man inte den säkraste låntagaren hos bankerna.
Självklart vore det mycket bättre om det var naturligt att starta företag i det här landet, om företagsklimatet var så bra att bankerna insåg investeringen värd att göra även med högre risk. Men nu är det inte så, efter flera år av skyhöga företagsskatter, därför är Centerpartiets förslag om att inrätta mikrolån från Almi till unga entreprenörer ett mycket bra förslag.
Sverige har en enormt hög ungdomsarbetslöshet, vi måste göra allt vi kan för att bryta den. På sikt är den enda lösningen att fler startar och driver företag.
Så har Handels och Svensk Handel lyckats komma överens om avtal för handels område. Det är svårt att konstatera något utifrån detta, mer än att Handels viktigaste kommentar är att det är bra att det var större löneökningar än i tidigare förslag och arbetsgivarna främst framhåller att man inte höjer minimilönerna så mycket som det talats om tidigare.
Jag kan personligen tycka att båda delarna är viktiga, att det är möjligt att faktiskt göra lönekarriär ökar branschers attraktion. Att minimilönerna däremot inte höjs mer än nödvändigt är viktigt för att fler unga ska få chansen att få en fot in på arbetsmarknaden.
Sanna Rayman skriver idag på Svenska Dagbladets ledarsida om omläggningen av sjukförsäkringen. Det har visat sig att endast en tredjedel efter rehab och andra insatser går tillbaka till sjukskrivning, det beskrivs självklart av socialdemokraterna som ett misslyckande.
Men egentligen bör man fundera över om det inte är en ganska lyckosam reform om två tredjedelar nu tar sina första steg in mot arbetsmarknaden eller arbetstränar. Väl medvetna om hur en kontakt med arbetsmarknaden är viktig för människor, med arbetskamrater, arbetslivserfarenheter och inte minst möjligheten till en lön och kunna stå på egna ben.
Röda Bergets kommentar är att det är oanständigt ett samhälle med människor som lever i "relativ misär" och erkänner därmed att det är för två tredjedelar av dem som tidigare fanns i systemet en förbättring. Att överhuvudtaget använda begreppet "relativ misär" innebär förmodligen att man är emot alla typer av höga löner och mot alla som väljer att gå flytta ut i skogen för att måla på heltid istället för att tjäna pengar. Båda delarna skapar ju en relativ misär för någon. Jag säger inte att resonemanget är detsamma, men att ens uttrycka misär som något relativt tror jag de människor som lever i absolut misär har vissa synpunkter på.
Människor har kommit i kläm, det är tragiska människoöden, men den som tror att det gamla systemet var toppen gör det för lätt för sig. Här är en ärlig ambition att ge fler människor stöd och hjälp för att komma tillbaka till arbetsmarknaden och livet. Vad gjorde sossarna.
I dagarna är det mycket som händer i avtalsrörelsen, varsel, strejkhot och medlarbud. Idag ställer Sveriges kommuner och landsting kravet att lärarna ska vara i skolan för att få mer pengar. Eller i alla fall att de ska kunna avkrävas vara i skolan 40 timmar i veckan.
Det är egentligen helt ofattbart. Skolan är och kommer alltid vara till för eleverna, inte för att lärare ska ha lön eller för att rektorer ska kunna vända papper bakom ett stort skrivbord. Under lång tid har man i antimobbingdiskussioner och annat diskuterat att vi behöver fler vuxna närvarande i skolan.
Att det ska behöva vara en stor diskussion att lärarna bör göra större delen av sin arbetstid i skolan säger något om perspektivet på skolan.
Samtidigt kommer snart ett nytt medlarbud i Handelskonflikten. Om man inte kommer överens så riskerar det att bli en strejk imorgon där förmodligen många unga tänker. "Jag hade gärna tagit ingångslönen Handels har idag bara jag fått komma in på arbetsmarknaden". Istället kommer det bli svårare för unga om Handels fortsätter så här.
Jag förmådde inte att skildra honom rättvist, jag kommer aldrig kunna göra det. Det blir så när känslorna tar över.
Idag har jag svårt att formulera mig, på grund av helt andra känslor. Lycka. Ahad Alizada har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. För drygt två år sen lärde jag känna Ahad, en levnadsglad men rädd kille från Afghanistan som flydde från Afghanistan till Pakistan vid tio års ålder när hans far blev bortförd och förmodligen mördad på grund av sina politiska åsikter. Som tolvåring tvingades Ahad fly till Iran ensam, efter långa trakasserier av den polis som tyckte han som man i familjen borde ha svar på alla frågor när han stoppades som elvaåring mitt på stan. Efter två år av arbete 15- 16 timmar per dag kom Ahad till Turkiet och hade pengar nog för att kunna fly till Sverige som sextonåring i en låda full av vattenmeloner.
Sen dess har myndigheterna gjort allt de kunnat för att slänga ut denne kille som inte bara har uppenbara flyktingskäl, utan dessutom redan har en utbildning och pratar flytande svenska.
Jag engagerade mig i Ahads öde och hjälpte till så gott jag kunde. Jag var knappast den som Ahad behövde mest, men mina kontakter gjorde sitt till för en person som flera bedömde utan tvekan kunde eller till och med borde givits uppehållstillstånd av Migrationsverket.
Det gjorde man inte. Den 23:e februari var jag med Ahad tillsammans med Tom Johansson och Elin Lemon (de båda ska ha stor eloge, långt större än jag, för sin insats) på Ahads återvändarsamtal. En smått parodisk och lika tragisk tillställning där Migrationsverket ville skicka Ahad till Pakistan och inte Afghanistan.
Nåväl, allt detta är ett tecken på att Migrationsverket bör gå samma öde som Vasaskeppet till mötes. En ny, fräsch organisation måste byggas upp på principen att fri rörlighet är positivt och att människor som behöver det ska få skydd.
I mars ändrade man sig trots att Ahad redan överklagat till högsta instans och fått avslag.
Ahad Alizada har fått det uppehållstillstånd han så väl förtjänat. Jag är stum och glad. Jag skiter i om den här texten är dålig. Det viktiga är att en person som drivits på flykten genom olika diktaturer och halvdemokratier och tvingats till barnarbete äntligen kan andas ut.
Ahad. Det här är för dig. Nästa gång spelar vi badminton och slipper titta oss över axeln av ångest och rädsla, vi gör det som jämlikar - inte bara mänskligt utan också juridiskt. Nu är det bara medborgarskapet kvar.
Idag skriver jag om LO- fackförbundet Handels som konsekvent försvårar för unga som vill komma in på arbetsmarknaden. Inte bara försvarar man principen som gör att unga sägs upp först när företag tvingas säga upp.
Man pumpar dessutom in pengar till valrörelsen för partiet som vill fördubbla arbetsgivaravgiften för att ha unga anställda.
I avtalsrörelsen gör man dessutom allt man kan för att höja ingångslönerna allra mest, det låter sympatiskt men gör det sjukt svårt för unga att komma in. Det vore nog bättre att fokusera på att ge dem som jobbat ett eller två år ett rejält lönelyft. Men så vill inte Handels ha det, utan istället vill man gå ut i strejk för att göra det ännu svårare för unga att komma in på arbetsmarknaden.
Frågan bör ställas, hur hög ungdomsarbetslöshet vill Handels ha?
(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media
Kommentarer [1]
