Idag fortsätter debatten om avdrag för hushållsnära tjänster. Som Per Ankersjö skriver så verkar miljöpartiet minst sagt förvirrade om sin inställning, igår gav Peter Eriksson besked om att det inte var så viktigt att hålla kvar avdraget.
Och varför skriver jag då så mycket om en fråga som kanske inte är så stor? Därför att det 1. Gör många människors liv lite enklare att få ihop. 2. Det har givit enormt många fler företag trots finanskrisen och dessutom flera tusen till jobb främst till människor som kommer från arbetslöshet trots finanskris. 3. Det har, trots sänkt skatt, givit större intäkter till staten. Det har helt enkelt många vinnare och inga förlorare.
Ikväll skulle Maud Olofsson mött Mona Sahlin i SVT Agenda för att diskutera just detta, men hur SVT än försökt så kommer inte Sahlin till studion utan skickar en riksdagsledamot istället. Jag hoppas alla minns hur kritiserad Maud blev under Saabdiskussionen när hon ibland lät en statssekreterare svara på frågor, då lät det som om det var oansvarigt. Det här rör fler jobb än den gången, men Sahlin vägrar debattera.
Men vänsterpartierna kommer inte undan. Jag och Centerpartiet kommer inte släppa frågan, inte Moderaterna heller som startar en kampanj mot vänstergänget om RUT.
Det är bara att ställa in er på att ni kommer behöver svara förr eller senare. Dessutom skickar jag frågan vidare till alliansbloggare och partier, vad säger ni om Centerpartiets förslag till RIT, ett avdrag för IT-tjänster i hemmet? Något som skulle underlätta för unga människor att starta eget och anställas i en ny tjänstesektor.
Jag skrev igår längre om Ilmar Reepalus agerande i Malmö och att han faktiskt beter sig som om han vore dum i huvet. Alla människor har rätt att känna sig trygga och lika inför lagen, man ska inte av sitt kommunalråd behöva få höra insinuationer om att den judiska församlingen på något sätt är ansvariga för hakkors på kommunalrådets hus.
Människor ska inte behöva fly en stad, utstå förföljelser eller mordbränder, särskilt inte utan att kommunpolitiker reagerar och agerar för att förbättra situationen.
Nu försöker Reepalu med att han "vetat för lite". Ändå verkar han stensäkert kunnat säga tidigare att judar inte var förföljda i Malmö, att sionism (idén om en Israelisk stat och stöd för denna) kan jämställas med anitsemitism (hatet mot judar för att de skulle vara en mindre värd "ras").
När han igår hade pressträff efter ett möte med den judiska församlingen för att försöka rädda ansiktet, så fick inte journalisterna som skrivit artiklarna om hans tidigare uttalanden vara med. Media: Svd 1, Svd 2, Brännpunkt, DN 1 och DN 2, Bloggar: Krohniskt, Federley,
Hej och hå. Jag harskrivit mycket om hushållsnära tjänster redan. Jag har gjort det för att jag tror det är en viktig fråga, inte minst i storstadsregionen där tjänstesektorn växer snabbt.
Inom vänsterpartierna finns en djup splittring. Miljöpartiet sa förmodligen att man ville behålla det under lågkonjunkturen, Sossarna i Stockholm verkar vara för (eller i alla fall deras ordförande), sossarna i landet rasar över sina Stockholmska partikollegors utspel. Sossekongressen har sagt nej. Lars Ohly och vänsterpartiet säger bestämt nej, precis som socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson, Thomas Östros.
Nu ger sig Sahlin in i diskussionen och säger att hon kanske kan tänka sig att ha kvar avdraget om det "konjunkturanpassas" och "riktas mot äldre".
Om man inte snackar politruckiska, så innebär det att hon bara vill ge avdraget till pensionärer och endast i lågkonjunktur. Det kommer och olyckan är framme och vänsterpartierna vinner valet med andra ord att avskaffas för alla 2011 och när lågkonjunkturen är över någon gång under mandatperioden även för pensionärer.
Avdraget för hushållsnära tjänster spelar roll på många plan. Det ger fler människor möjlighet att få ihop livspusslet, inte minst min morfar och många med honom. Det skapar fler jobb för människor som kommer från svartarbete eller arbetslöshet. Det har en enorm företagstillväxt i den här sektorn och trots avdraget så har staten fått in mer pengar till statskassan som går att använda till något bra.
Det är för bra för att plockas bort, i praktiken och för att vinna väljarna. Det inser Sahlin och försöker därför få det att framstå som att hon vill ha kvar det. Men i själva verket vill hon fortfarande avskaffa det, men hon vill dra ut på det ett år ungefär...
Idag skriver Per Skedinger på Svd Brännpunkt och ger TCO svar på tal om LAS. Där förklarar han i första hand hur TCO lyckats få ihop en rapport om hur Las inte hämmar unga människors möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden.
I första hand genom att välja att strunta i den forskning som rör Las i Sverig, smart drag av TCO. Men helt oärligt.
Igår spelade jag in en text om jämlikhet, med fokus på ekonomisk sådan som idag sändes i två omgångar i Sveriges Radio P1 OBS.
Min text, tillsammans med Jakop Dalunde, Grön ungdom, går att läsa här. Tillsammans med alla fem kommentarer som OBS- redaktionen ville att jag skulle hålla mig vid datorn under sändning för att kommentar.
Ilmar Reepalu har sannerligen inte rosat marknaden med klokskaper de senaste dagarna. När den judiska församlingen får hot mot sig och drabbas av mordbränder, då säger han att han inte kontaktat dem men att de inte ringde när någon ritade ett svart hakkors på hans vägg.
Uppenbarligen är det judiska församlingen han misstänker för det, eller så tycker han bara att de borde ha koll på alla som eventuellt avskyr Ilmar, trots att det kan vara ett gäng.
När judar förföljs och misshandlas, när det på skolor pratas om att "Hitler gjorde ett bra jobb". Då säger Ilmar Reepalu lugnt.
"Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö."
Han har också lyckats med konststycket att jämställa sionism, idén om att judarna bör ha en egen stat sammankopplad med en rörelse som sedan 1948 när Israel bildades har som syfte att stödja staten, med antisemitism, idén om att judar inte är lika mycket värda på grund av abstrakta rasskäl.
Mona Sahlin kommenterar detta med att det har varit några olyckliga uttalanden, Reepalu själv verkar inte tycka att det är så farligt.
Då säger jag väl som det är.
Du har ansvar för att medborgarna i Malmö kan känna trygghet, du är högsta ansvarige för det. Det spelar roll vad du säger. När du uttalar dig som om du vore fullständigt dum i huvudet så spär det på hatet och otryggheten mot judar. Du borde skämmas som du aldrig skämts förut.
Idag fortsätter Svenska Dagbladets artikelserie om ungdomsarbetslöshet som jag skrev om igår. Idag är det Swedbanks VD som tar strid för fler praktikplatser och där får man säga att Swedbank är ett föredöme med sin modell "Framtidens medarbetare", där de tar in unga som är i eller på väg in i ekonomstudier på högskolan och låter dem extra- eller sommarjobba.
Det är bra.
I artikeln är det en ung läsare som skickat 260 CV:n och sökt 130 jobb utan napp. Ja, då kan man säga att det naturligtvis är borgarnas fel, eller så vågar man vara lite ärlig och säger: Ja, Sverige har ett strukturellt problem där ungdomsarbetslösheten är högre än i andra länder, oavsett hög- eller lågkonjunktur och oavsett färg på regering. Det är inte okej att unga inte får chansen.
Samtidigt ser jag en intressant artikel av Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Svenskt Näringsliv, på brännpunkt. Hon skriver om fyra olika problemområden, det ena är kopplat direkt till ungdomsarbetslösheten. Det handlar om den administrativa bördan och anställningsskyddet som gör att tröskeln för att anställa en ung människa är så hög att man tyvärr oftast väljer bort denne.
De andra frågorna Signhild lyfter är skatterna, inte bara att de är så höga att de riskerar att stoppa växande företag utan också att vi har otroligt bra forskning och innovationer i Sverige, som tyvärr kommersialiseras i andra länder där skatterna är lägre, vilket gör att det inte skapas så många jobb som det skulle kunna skapas.
Tyvärr har också Fredrik Reinfeldt gått på LO kampanjen och säger till Sveriges Radio att det är utbildning som gäller, att unga skulle kunna få jobb med en annan politik det vill man inte säga, för då skulle LO bli arga. Det behövs ett alternativ i svensk politik som inte blir skitnödiga av lite kritik från LO.
För rädslan för att ta tag i de verkliga problemen drabbar unga. Det är dags för förändring.
SVT har uppenbarligen tagit klimatförändringarna som intäkt för att lära sjuåringar bli vegetarianer, bedriva civil olydnad för att avsluta med lite misshandel av unga tjejer.
Jag tror man behöver en utbildning i Public Service uppdraget på den där kanalen... sen kan vi lägga ner den.
Det håller på att läggas ut en dimridå av Socialdemokraterna i Stockholm, eller i alla fall delar av dem för att försöka få Stockholmarna att tro att Socialdemokraterna ska ändra sig om hushållsnära tjänster. Det vore i och för sig en smart omsvängning i sak, men skulle göra att partiet tappar trovärdighet eftersom man så länge pratat om "pigavdrag".
Det kan säkert låta som om jag pratar i egen sak, men med en morfar som varit lantbrukare i hela sitt liv i Norrland så tror jag de flesta kan inse att han inte får oceaner av pengar i pension. Idag har han städhjälp en gång i månaden för ungefär 300 kronor efter avdraget. Jag kan försäkra er om att han inte är en höginkomsttagare, jag kan lova er att han är en av dem som är ny köpare av tjänsterna, jag kan lova er att han på marginalen bidragit till tillväxten av nya företag. Jag kan också lova er att han inte är en av dem som tidigare köpt tjänsterna svart, men uppenbarligen har många gjort det och nu får staten in mer skattekronor trots sänkt skatt. Jag tycker det är viktigt att förstå vilka många av de nya kunderna är.
Detta är alltså det som socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Thomas Östros kallar för "dyra åtgärder" som "ger få jobb". Trots att han har alla bevis emot sig.
Andra röster från Socialdemokrater i bloggosfären:
Ola Möller, Ordförande i S i Hjärup "Stockholmskamraterna har frontalkrockat" "Problemen med kvinnofällor, statlig subventionering av toalettstädning och att det hela är ett legitimerat återinförande av pigsamhället bryr sig Valtersson föga om. Sen drog hon dessutom till med en ren lögn och hävdade att det hela handlar om att värna jobben när hon i andra änden företräder ett parti som är direkt fientligt mot olika sektorer och som vid ett maktövertagande skulle hota många jobb."
Så skulle jag kunna hålla på, men jag gör inte det. Det enda jag kan konstatera är att Mikael Dambergs stöd är ganska svagt och Östros stöd för att ljuga om kostnaden, jobbtillväxten och möjligheten för fler att gå direkt från arbetslöshet till jobb har brett stöd utanför Stockholmsregionen.
Jag är inte rädd, till och med rätt sugen, på att göra det till en valfråga. Och räkna med att vi är rätt osams om den här frågan då.
Jag ska inte skriva särskilt mycket om politik nu. De flesta som följer bloggen vet att jag lägger mycket tid på ungdomsarbetslösheten. För att unga ska få välja vilka ingångslöner de vill ha, mot Lagen om anställningsskydd som försvårar för unga, för mer praktik och fler privata arbetsförmedlingar exempelvis.
Nu handlar det mest om Svenska Dagbladet som gör en bra insats och startar en artikelserie om ungdomsarbetslöshet. Dessutom startar de en facebook fansida som kommer att sprida nyheterna och diskutera problem för unga på arbetsmarknaden.
Det som är intressant i deras inledande artiklar är att man tillåts diskutera hur allvarlig ungdomsarbetslösheten är, som om det inte räckte med att konstatera att ungefär 25 % unga är arbetslösa. Man har en artikel som beskriver hur unga göms i statistiken. Men vissa försöker ändå mena att det inte är så farligt trots att vi vet att:
1. Många unga aldrig anmäler sig till Arbetsförnedring... förlåt, arbetsförmedlingen, eftersom de inte får någon hjälp där. 2. Unga sällan, som många pratar om, snabbt får ett jobb. Istället har man korta arbetslöshetsperioder för att man antingen helt enkelt slutar söka jobb eller börjar studera. Många går alltså ut i ett svart hål, inte in på arbetsmarknaden.
Det ska bli spännande att följa fortsättningen, men jag hoppas man helt enkelt accepterar två saker. För det första har Sverige sjukt hög ungdomsarbetslöshet, det gäller i hög- och lågkonjunktur och under alliansregeringen och det var ännu värre med Sossarna vid rodret. Det är ett problem som håller sig kvar.
Det är en mycket intressant diskussion som pågår just nu. Oenigheten inom oppositionen är stor. När man under lång tid hävdat att "pigavdraget" och "subventionen av rika människors städning" är helt åt fanders och borde skrotas, så verkar det som om det är svårt att hitta argument nu.
Det verkar också komma en ny våg av kloka, eller så är det helt enkelt rena överlevarinstinkter, synpunkter från några stockholmssossar som naturligtvis inser att det är förödande i den här tjänsteslukande regionen att gå bärshärk på en lyckad reform.
Det verkar dock som omtraditionalisternahar vunnit, Thomas Östros stod och upprepade sitt mantra i Rapport och därmed verkar frågan avgjord. Sahlin och Östros skulle förmodligen helst gjort en pudel, men det börjar bli svårt att backa efter kompakt motstånd under så lång tid.
Det är en väldigt brokig skara människor från åtta svenska kommuner som skriver ett brev till Anders Borg med anledning av beskattningen av syntetiska drivmedel.
Jag kan själv inte förstå hur det inte är koldioxidutsläppen som beskattas utan, som idag det faktum att det går att användas i dieselmotorer. Alltså, trots att det idag görs av naturgas och därmed har mycket lägre utsläpp än vanlig diesel så är det samma beskattning. När jag träffade EcoPar för några veckor sen så berättade de också att de håller på att utveckla en komponent som gör det möjligt att ha hög inblandning av biogas.
Så istället för att beskattas som naturgas som det i själva verket är så beskattas man som diesel.
Om vi har en koldioxidbeskattning är det självklart att syntetiskt diesel borde beskattas för vad det har för utsläpp. Inte för vilken motor de används i.
Eller ska vi höja skatten för etanol för att man kan använda det i vissa bensinmotorer?
Centerpartiet föreslår idag en belöning till skolor som förbättrar sina resultat. Det är egentligen inget att höja på ögonbrynen för. Centerpartiet har tidigare föreslagit större lönespridning, högre löner för lärare som uppvisar högre resultat och att elever ska kunna sätta betyg på sina lärare.
Att man nu på också föreslår att skolor som är duktiga ska få del av en kunskapsmiljard är en naturlig, och mycket bra, följd. Det måste vara okej att belöna människor, skolor och organisationer som anstränger sig för att människor i deras närhet ska få bättre förutsättningar.
Andra omgången av veckans bloggdebatt som startats av Kent Persson (m) handlar om hushållsnära tjänster. Man kan konstatera att det varit en succé, det är en tillväxt på 50 % fler företag per år, fler jobbar i sektorn än tidigare och enligt Almega finns en risk att ungefär hälften av de 11.400 jobben i sektorn försvinner om reformen tas bort.
Det är med andra ord något positivt, inte minst därför att flera som jobbat i sektorn tidigare nu med avdraget får jobba vitt, på kontrakt och får därmed om olyckan är framme och vänsterpartierna vinner valet i alla fall a- kassa och fått ihop lite pensionspengar. Något de inte fått om de jobbat svart de senaste åren.
Idag berättar även SVT Rapport (knappt fyra minuter in i sändningen) att så många svarta jobb förvandlats till vita att skatteintäkterna ökar, trots lägre beskattning, just därför att fler gör rätt för sig.
Detta vill alltså Vänsterpartiet och Socialdemokraterna skrota, smart. Fler företag, fler jobb, lägre kostnader för den ärlige användaren och mer skatteintäkter till staten. Snälla, gör det till en valfråga.
Jag passar så här i slutet på att slå ett slag för Centerpartiets förslag till RIT-avdrag, avdrag för IT-tjänster i hemmet som skulle få ungefär samma effekt. Skillnaden är att här skulle en marknad för unga entreprenörer öppna sig och vi skulle förhoppningsvis kunna se fler unga företagare och lägre ungdomsarbetslöshet. Det är inte en universallösning, men en liten bit på väg.
Ja, så skulle rubriken på mitt inlägg om sossarnas vilja att slänga in pengar i Astra Zeneca. Det är uppenbart vänsterinspirerat att göra något sådant, lite tillspetsat och för att misskreditera motståndaren kan man naturligtvis spä på. Om man vill.
Lennart Holmlund, kommunalråd för S, skriver om det högerextrema centerpartiet och det är klart att det mest handlar om att försöka klumpa ihop Centerpartiet med krafter som Holmlund mycket väl vet har få beröringspunkter med Centerpartiet, utan som snarare plockar gamla S- väljare. Det blir en smutsig valrörelse...
Nä, men om vi skulle ta och köpa ett läkemedelsföretag kanske? Jag börjar bli LITE trött på Socialdemokraternas strategi, som verkar gå ut på att söka upp en bransch och ett företag och kräva inköp eller statlig läckage av pengar till detsamma.
I dag är det Astra- Zeneca som behöver räddas, på Svenska Dagbladets Brännpunkt skriver man:
"Regeringen måste nu ta snabba initiativ och tillsammans med Astra Zeneca diskutera vad som kan göras för att bibehålla forskningen i Sverige. Samtalen bör bland annat handla om statliga resurser..."
Om vänsterpartierna fått bestämma hade vi förmodligen ägt en bilfabrik och suttit i förhandlingar om att köpa ett läkemedelsföretag.
Bättre kanske att jobba för ett näringsliv som har förutsättningar att överleva, oavsett bransch.
Igår kväll satt jag och hoppade av glädje när Johan Olssons satsning räckte till en bronspeng och att Hellner fick sitt guld. Båda dessa ungtuppar klarade sig bra för att en veteran, Anders Södergren, gjorde en enorm insats och körde för laget. Utan honom hade det inte gått.
I politiken är det oftast tvärtom. Där är det de unga som får slita på platser strax utanför valbar plats för att de etablerade ska få behålla sina platser. Men det är klart, det är lite mer rättvist i skidåkningen där inte unga får handikapp genom att starta längre bak (eller i politiska termer stå längre ner på listan och ha en personvalsspärr att kämpa mot).
Men igår var det tre riktigt roliga resultat som kom från Centerpartiet runtom i landet. Min nära vän och vice ordförande Johan Pettersson knep en riktigt fin andra plats på Riksdagslistan i Örebro. Där toppar tidigare vice ordföranden i CUF, Sofia Larsen, en mycket möjlig minister i nästa Alliansregering. Dessutom är Örebro ett län där det inte är särskilt avlägset med ett andra mandat, så den placeringen är jag nöjd med och jag tror Johan är det också.
I Västernorrland har en av Sveriges kooolaste politiker knipit en fjärdeplats på listan. Emil Källström, liberal norrlänning med ett sprakande intresse för ungas engagemang och entreprenörskap, har goda förutsättningar att plocka många kryss.
Sist, och kanske häftigast. Oscar Sundevall, vann igår en jämn omröstning om att toppa landstingslistan i Uppsala. Jag dristar mig till att säga att Oscar med stor sannolikhet är en av de allra yngsta landstingsrådskandidaterna vi kan hitta i Sverige, alla partier inräknade.
Det var kul igår, i både skidåkningen och politiken.
Nog för att vissa Centerpartister skulle behöva styra om kursen lite, kanske till och med få lite bättre fysik för att vinna valet. Men nu när vi är på rätt köl med lite spännande förslag, ja då föreslår SR Ekot skräddarsydd vård för centerpartister med ny DNA- teknik...
Nåja, en härlig journalistanka som är väl värd att lyssna på. Herrejösseskul!
Men nu är det väl ändå något som är helt hål i huvet? Att arbetsmiljöverket tycker att de vet bäst hur unga människor ska leva sitt liv, och alla andra för den delen också, visste vi väl redan.
Men att stoppa unga människor från att jobba på sidan av sina gymnasiestudier har ju ingen som helst verklighetsförankring. De menar att man ska lägga ihop studietid och arbetstid och att man aldrig får lägga mer än åtta timmar per dag.
Alltså, om man pluggar 9 till 16 så kan man jobba en timme och två timmar om man jobbar 9- 15. Tror ni man blir jätteattraktiv att anställa om man måste korrigera sina arbetstider efter studietiden, varje dag?
Det innebär att ännu färre unga ges möjlighet att tjäna pengar eller få kontakt med arbetsmarknaden under sin utbildningstid.
Som sagt, att det finns förutsättningar för korsdrag i huvudet hos några på arbetsmiljöverket, visste vi redan. Jag hoppas dock att politiker sätter stopp för detta vansinne. Vill du göra något för att visa missnöje?
En kort uppföljning av gårdagens bloggpost, eftersom några frågat. Det mål som Centerpartiet i Solna satt upp är fyra mandat, vilket skulle vara en fyrdubbling i antal mandat - men i procent bara ungefär samma siffror om i Riksdagsvalet.
I så fall kommer fullmäktigegruppen bestå av:
Lilla mig Anna Nilsson, 42, Specialpedagog Magnus Persson, 28, Doktorand Martin Karlsson, 26, Lantmätare
Det är, gissar jag, den yngsta fullmäktigegruppen i Solna. För mig som förbundsordförande i CUF är det kul att se, dessutom att av de 22 personerna på listan så är elva trettio år eller yngre. Bloggar: Magnus Persson, Martin Karlsson
Idag har jag fått det stora förtroendet att toppa Solnas lista till kommunfullmäktige. Det är ett enormt förtroende som jag är väldigt tacksam för. Inte minst därför att jag tydliggjort att jag kommer lägga nästan all min vakna tid på att vara förbundsordförande i CUF och på min riksdagskandidatur.
Jag har dock det fantastiska nöjet att ha namn efter mig på listan som både kommer kunna profilera Centerpartiet och ta gruppledarrollen när jag tagit plats i Riksdagen. Jag hoppas kunna bidra till en sammanhållen valrörelse för Centerpartiet i Solna. Förra valet hade Centerpartiet 5,11 % i Riksdagsvalet men bara 2,31 % i kommunvalet. Om jag som toppnamn till Riksdagen kan bidra till att hålla ihop valrörelsen och dra med mig fler röster till kommunvalet så kan Centerpartiet bli ett väldigt mycket större parti i Solnas kommunfullmäktige.
Nu börjar jobbet för att välja om Alliansen i Solna, sätta tydligt avtryck som Alliansens gröna röst med mer fokus på entreprenörer. Inte bara företagare utan alla människor som bidrar genom att vara just entreprenörer i ideella föreningar, som hittar nya lösningar i omsorgen och människor som driver företag. Men också för ett grönare Solna.
Nu ska jag bara maila till Alliansföreträdarna i Solna så hoppas jag att de är lika sugna som jag på att få ihop hela Alliansen i Solna.
Idag skriver jag tillsammans med Ungdom mot rasism och övriga alliansungdomsförbund på Svd Brännpunkt om risken med många skolors utestängning av partierna.
Många skolledare börjar nu bli lite svettiga för hur de ska göra med extremister och småpartier, problemet som de inte reflekterar över är att om deras svar är att stänga ute alla ungdomsförbund så ger det två problem.
Det första och enklaste att se är att det demokratiska samtalet riskerar stanna av på skolor, att rekryteringen till ungdomsförbund och partier försvåras och vi riskerar få en äldre politikerkår. Det andra är kanske det mest allvarliga, särskilt ur ett skolledarperspektiv, nämligen att extremisterna kommer att vara där i alla fall. De skiter rent ut sagt i kampanjförbud, medan vi som etablerade ungdomsförbund respekterar detta.
Ett kampanjförbud är med andra ord helt motverkande det syfte man tänkt sig. Media: Svd
Det finns så många socialdemokrater som jag inte delar nästan en endaste åsikt med, men som jag respekterar stort. De flesta av dem finns i bloggvärlden, men även en och annan riksdagsledamot och några kommunalråd jag stött på. Dem skulle jag gärna förära med en bra länk och diskussion med.
Jag tänker dock inte ens länka till LO (ni vet fackförbundet som ger 48 miljoner kronor förutom sin arbetstid under en mandatperiod till socialdemokraterna) och deras nya kampanj.
Genom att ställa helt tendentiösa frågor om hur varmt eller kallt Sverige är och utan att konstatera att de flesta egentligen inte tyckte alls så gör man stort nummer av hur hemskt Sverige blivit.
Jag väljer istället att förära alltid lika pricksäkra Sanna Rayman på Svenskans ledarsida med en länk.
För någon dag sen skrev jag om kulturelitens inställning till livslöner för kulturarbetare.
Idag skriver Aftonbladet också om de upprörda konstnärerna, som tycker att konstnärslönen är en säkerhet i dåliga tider. Det är möjligt. Säg gärna det till alla företagare och anställda runtom i det här landet. De skulle nog också gärna ha säkrad livslön.
I kommentarsfältet på min förra bloggpost är det några som tycker jag kastar skit och att jag borde beskriva min politik. Min politik är att alla människor ska ges samma förutsättningar, så att fler kan göra sina livsval. Att det skulle innebära att vissa människor startar företag och jobbar häcken av sig och blir snuskigt rika, medan andra jobbar mindre och tjänar mindre gör mig inte så mycket. Inte heller om någon väljer att satsa på en karriär som författare eller konstnär, för att det är deras kall. Det gör mig inte heller något om människor tar anställning och bara jobbar tre timmar per dag eller någon annan femton. Däremot tycker jag inte om att politiken efter det att man givit alla människor samma förutsättningar ska omfördela för att uppnå ekonomiskt jämlikt utfall.
Det kräver ju nämligen ojämlikt behandling från lagstiftaren, och alla bör behandlas lika inför lagen.
Det blev ett långt tillägg, som beskriver det viktiga i att även konstnärer och författare banne mig ska försörja sig själva de med. Det är inte okej att kräva att alla andra ska jobba mer och betala mer i skatt för att de ska slippa ta några risker.
Jag tycker att man kan kräva vissa svar från människor som deltar i sociala medier. Jag höjer inte mig själv till skyarna, ibland svarar jag väldigt sent eller inte alls på bloggkommentarer. Alla som känner sig förbisedda får gärna maila mig så ska jag svara. Jag lovar.
Däremot tycker jag att jag förstått grundbulten i samtal på nätet, poängen med de sociala medierna. Under de senaste dagarna har min frustration växt på Marita Ulvskog, EU parlamentariker för socialdemokraterna. Tycker hennes tweets är plumpa och trista och har bett henne beskriva vissa saker. Så här ser konversationen ut hittills. I söndags (14/2) klockan 11.34, Ulvskog "väntar på Reinfeldts moderatfusk-kommentar. När kommer den?" Söndag (14/2) 11.44 twittrar jag till förre partisekreteraren i (S) "är det inte vanligt att partisekreterarna kommenterar partiets egna angelägenheter? Du borde ju veta menar jag..."
Jag frågade någon minut efter "Är det inte dags att förklara vad du menar snart? Är Ahlin balanserad, låter inte så på nyheterna..."
Med tanke på att jag tycker att hennes analys är något uppåt väggarna, inte minst bevisas det av att Ahlin säger att Bildt "inte har alla hästar hemma" till TV4 Nyheterna ikvälll, så ställde jag en fråga till för elva timmar sen.
"Hur viktigt tycker du det är att ge svar till dem som ställer frågor till dig?"
Men även den frågans svar lyser med sin frånvaro. Jag vet att jag inte svarar på alla facebook-, youtube,- blogg- och twitterkommentarer. Jag ber om ursäkt för det. Om jag någonsin blir lika mycket megafon som Marita Ulvskog.
Lova mig, kära bloggläsare, att säga åt mig att sluta med omedelbar verkan.
Ibland undrar man om inte alla moderater har gått och blivit de mest systembevarande i denna värld. Jag har blivit utmanad av Edvin om att skriva om skatter och jobbskatteavdraget. Det gör jag mer än gärna och har gjort det förut.
Jobbskatteavdraget gör att jag får behålla nästan ett månadsarvode till per år själv. Det tycker jag är bra, vill du räkna ut hur mycket du tjänar? Gör det här. Enligt riksrevisionen så har också jobbskatteavdraget möjlighet att skapa 88 000 fler jobb på sikt. Det är bra.
Men någon gång måste vi ta den principiella diskussionen om vårt skattesystem. Om vi tycker att det är skattebetalarnas pengar, inte statens, så måste vi också utifrån rent moraliska ställningstaganden våga diskutera om hur högt skattetryckt vi kan acceptera och om det är rimligt att ha olika procentsatser för olika människor.
Alliansen har gjort många bra grejjer, jobbskatteavdraget är ett av dem. Men snart måste man också börja fundera på hur mycket högre progressivitet man vill ha i skattesystemet. Varje genomfört jobbskatteavdrag ger ju faktiskt större progressivitet. Min önskan är att man snarare gör skatten plattare, Sverige har sjukligt höga marginalskatter som inte uppmuntrar slit, engagemang och utbildning. På sikt är det inte bra för Sveriges utveckling.
Ibland undrar jag om hela det svenska folket tillhör ett gäng människor som inte klarar av att dra några slutsatser av sina egna åsikter. Eller om det är så att vissa undersökningar är så vinklade att det framställs så, oavsett vilket så är det synd. Idag har de fått svaret att tre av fyra svenskar är emot vinst i friskolor.
Idag har Lärarnas tidning gjort en undersökning som visar att tre av fyra svenskar tycker att friskolor ska vara tvungna att återinvestera hela vinsten i skolan, med ingången att vinst i skolan är "stötande".
Då ska man ju komma ihåg hur detta fungerar. De som driver friskolor får ett schablonbelopp per elev, som är lika stort som det som kommunala skolor får - i alla fall är det det vanliga systemet. Om man då som friskola lyckas göra vinst och dra elever till sig så innebär det alltså att man är mer effektiv ekonomiskt och dessutom bättre eftersom eleverna vill gå där.
Det innebär för att tala klarspråk, att den kommunala skolan förmodligen inte är toppeffektiv och mår förmodligen ganska bra med lite konkurrens.
Friskolor tillför mycket. Olika nya pedagogiker som passar för dem som inte går så bra med den gamla sortens skolor. Waldorfpedagogiken och Montessoripedagogiken har förmodligen räddat många elever som inte klarade av den traditionella pedagogiken. Många barn har fått chansen att lära sig mycket mer och fått mycket bättre förutsättningar i livet.
Att ta bort friskolorna skulle slå stenhårt mot utbildningsväsendet. Friskolor kostar inte mer än kommunala skolor, eller behöver i alla fall inte göra det om kommunen har vettiga regler, däremot är många så effektiva att de också går med vinst. Farligt, nej. Stötande, tvärtom.
Om man tar bort möjligheten för friskolor att ta ut vinst så är det nog inte så många som skulle driva utvecklingen pedagogiskt, ledarskapsmässigt och ekonomiskt framåt. Tänk er följande dialog:
- Hej, jag vill säga upp mig och starta friskola.
- Ja, vad kul, men kom ihåg att du inte får gå med vinst.
- Du menar att jag bara får gå med förlust eller med nollresultat, så det blir svårt att betala hyran?
- Just det.
- Hurra, jag kör på det, socialen får ta hand om mig.
Hej och hå. Som politiker får man stå ut med mycket och vara beredd på att ta en del, inte minst som kommunalråd. Men att från en riksdagsledamot behöva höra att om man inte varit släkt så skulle man "remmas upp", det är inte okej.
Kent Persson börjar med något intressant, nämligen veckans bloggdebatt. Den här gången lyckas han ha ett mycket abstrakt ämne. Nämligen vilken fråga som avgör valet. Jag har tidigare bloggat om varför Alliansen vinner valet och då hänvisat till tre saker, Statsministervalet, vänsterpartiernas problem när de kommer överens (märk väl, inte om) och det faktum att nästan alla väljare som är mest lättrörliga anger idag vänsterpartierna som alternativ - något som snabbt kan ändras.
För att försöka besvara frågan om vilken fråga som kommer vara central i valrörelsen så tror jag det finns ett antal möjliga frågor. Hur ledsen jag än är över att säga det så tror jag att miljön inte kommer vara den viktigaste frågan, jag är rätt övertygad om att varken Moderaterna eller Socialdemokraterna vill ha den som valfråga - då den inte är deras starkaste gren. I vänstergänget skulle det definitivt innebära att miljöpartiet blir största parti i städerna, något som sossarna vill slippa till varje pris. Och om Reinfeldt och Sahlin är överens om att det inte ska bli en stor valfråga så kommer det inte bli den största i alla fall- inte med Köpenhamn bakom oss.
I övrigt tror jag att integration, försäkringar, skatter och jobben är de frågor som har stor potential. Jag tror dock att integrationsfrågan kommer att vara stor i vissa områden, men tyvärr inte ha kraft att bli DEN stora valfrågan. Försäkringssystemen och arbetslösheten är ju i allt väsentligt något som berör samma människor direkt, men alla känner någon som berörs direkt. Dock är det ju så att människor tenderar att rösta med sin egen plånbok när man väl står där, vilket skulle tyda på att inte heller dessa frågor blir de största. Bland de unga väljarna är jag rätt övertygad om att ungas möjlighet till jobb kommer att vara den största valfrågan, med tanke på siffrorna på arbetslösheten.
Då är det skatterna kvar, som berör alla. Pensionärer, studenter, arbetslösa, företagare och yrkesverksamma. Samtidigt är det en teknisk fråga som sällan går rakt in i maggropen och berör känslorna hos människor.
Sammantaget tror jag svaret på Kents fråga blir så tråkig som att Sveriges ekonomi- med underrubriken jobb och skatter kommer bli avgörande. Alla förstår att ansvarstagande politik som inte slösar med skattebetalarnas pengar är avgörande för Sverige på sikt, det anknyter också till det statsministerval jag skriver om. Jag gör också bedömningen att de flesta bryr sig om hur deras plånbok påverkas av alternativens förslag, så när vänstern redovisar sitt förslag så tror jag vi kan få en rejäl skattedebatt.
Jag tror också att fler som inte är direktberörda av arbetslöshet och försäkringssystemen är mer intresserade av hur de ska kunna ha ett jobb att söka än en diskussion om procentsatser.
Så svaret är Sveriges ekonomi- med jobb och skatter som fokus.
Det är självklart bra, och ännu bättre är att människor själva får välja vilken vårdcentral de vill gå till och att de bästa vårdcentralerna premieras. Ska man tro DN:s rapportering från Skops mätning i Stockholm så sitter landstingsmajoriteten säkert, och det är bra för om vänsterpartierna skulle få makten så lovar de att riva upp den framgångsrika reformen.
Kultureliten förnekar sig inte. Nu är man arg för att Alliansen vill ta bort den fullständigt vansinniga vänsterprojektet med livstidslöner för vissa utvalda konstnärer.
Man förväntar sig att andra ska jobba ännu mer för att de ska slippa ha något ansvar, några krav på sig eller ens behöva skriva något folk faktiskt vill läsa eller måla som någon vill titta på.
Tröttsamt med människor tror att just deras bransch är den viktigaste och den som politiker måste försvara mot konkurrens. Socialism kallas det visst på andra ställen.
För här kommer Alliansen, och de två senaste mätningarna visar väldigt tydligt hur svårt vänsterpartierna får när man har öppna debatter, där båda alternativen avkrävs ansvar och politiska lösningar. På en månad har två mätningar nu visat på stora förändringar till Alliansens fördel. Det är nog en del som svettas på Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen just nu...
För några dagar sen bloggade jag om varför Alliansen kommer att vinna valet, vilket fick Svd:s ledarskribent, PJ Anders Linder, att blogga lätt ironiskt om just det faktum att de mest lättrörliga väljarna idag röstar kompakt vänster. Och, som jag då skrev, är det knappast något att vara stolt över - men det är en god förutsättning för Alliansen.
I förrgår var skillnaden mellan blocken i princip borta,gårdagens knufflista bevisar att alliansen får större inflytande i bloggosfären. Dagens mätning ska naturligtvis inte tas som någon sanning, men skillnaden mellan blocken minskar sju procent på en månad och nu skiljer bara tre procent i Sifo.
Förutom mätningarna som talar mycket för Alliansen just nu, så tillkommer mina andra två bevis för att Alliansen kommer att vinna. Oppositionens behov av att komma överens som stöter bort väljare och minskar mobiliseringsgrad i de egna leden och det faktum att det kommer bli ett statsministerval. I kommentarsfältet ifrågasattes min senaste bloggpost av ett antal personer, men ingen ifrågasatte det faktum att det kommer bli ett statsministerval där Reinfeldt vinner alla grenar, alltid, mot Sahlin.
Centerpartiets upphämtning har börjat. Kan Centerpartiet bevisa två saker i valrörelsen så kommer man att komma långt. Vi är Alliansens gröna röst, och Centerpartiet behövs för att fortsätta hålla klimatfrågan i fokus i alliansen. Dessutom, och för valresultatet ännu viktigare, Centerpartiet behövs för att fortsätta driva Alliansens förnyelse när det gäller företagande, arbetsmarknad och ungdomsarbetslöshet.
Med ett starkare Centerparti finns större förutsättningar för en mer flexibel arbetsmarknad, fler jobb till unga, bättre företagsklimat, sänkta arbetsgivaravgifter och fler företag i välfärden. Lyckas man kommunicera det på ett spännande och framtidsinriktat sätt så kan valrörelsen bli rolig inte bara för Alliansen, utan också för Centerpartiet.
Varning för navelskådande ryggdunkande. Håll till godo. Vid det här laget brukar Krassman komma med sin sammanställning över knufflistans förändringar. Jag längtar faktiskt lite till dess, vi har nämligen att se fram mot en ganska bra alliansvecka. Jag tror dock att det mer är för att Krassman verkar sitta upptagen än för att undanhålla detta, som den inte ligger ute än. För tre veckor sen var bara sju alliansbloggare på listan, nu kan vi åtminstone notera tretton stycken och några bör man kanske vara försiktig med att branda utan deras tillåtelse.
Det jag kan spåra är att Bodströmsamhället tappar och åker ut från listan, medan de nya alliansbloggarna 40 Federley (49 förra veckan), 48 PLC (50) och 43 Carl Bildt (40) hänger kvar och förstärker sina positioner.
Övriga Centerbloggar på listan går starkt. Även Annie Johansson klättrar två platser till 41:a plats. För mig innebär dagens lista en klättring med fyra platser till 27:e plats, för tre veckor sen låg jag på en 27:e plats. Per Ankersjö tappar en plats till 18:e.
Det är ingen idé att skriva alltför mycket om opinionsmätningar, men det är ett steg i rätt riktning. Skop-mätningen ger nästan dött lopp mellan blocken och Centerpartiet är på väg framåt. Jag kommer knappast att vara nöjd med 5,9% men efter de senaste månadernas mätningar så är det ett klart fall framåt - för Centerpartiet och för Alliansen.
Jag hoppas det gjuter lite mod så man kan börja stå upp för de idéer man har och inte bara falla i försvarsställning och försöka bli omvald på sånt man gjort. Det blir dessutom en så mycket roligare valrörelse om de båda blocken pratar om vad de vill och inte vad de har gjort respektive skulle gjort om de haft chansen.
Under de senaste åren har debatten gått hög om vem som har rätt att ta, läsa och kolla annans egendom, det kan vara allt från mail, nakenscanning, lagra sms eller för den delen, det senaste exemplet,ta en mobiltelefon. Med rätta blir det till en bloggbävning och Jesper kan ställa poliserna till svars.
Vi är många som är helt överens om att det krävs synnerliga skäl för att någon del av våldsmonopolet, polis eller FRA, ska ha rätt att göra detta och att det ska vara ett stort allmänintresse såsom exempelvis stor chans att skydda andra medborgare mot grova brott. Det ska därtill vara vederlagt att det finns dessa goda chanser.
Det tror jag är en ungefärlig linje som många av oss håller med om. Just därför att min egendom, mail eller mobiltelefon, är min alldeles oavsett hur jätterent mjölet i min påse är.
Det märkliga i den här debatten infaller när vi sen diskuterar din och min plånbok. För många blir det då helt plötsligt legitimt att börja ta andra människors plånböcker med hjälp av våldsmonopolet. Att med gott samvete försvara att man tar andra människors pengar, utan särdeles stort allmänintresse, men hata att man tar en människas mobiltelefon är för mig märkligt.
Skattesänkningarna som Alliansen har genomfört är värda mer pengar än de krav som LO ställer inför avtalsrörelsen, närmare bestämt 3 % för en person som tjänar 25 000 kronor och därmed mer procent för en person som tjänar mindre.
Blir faktiskt lite trött på en ranking där företagare ger Anders Borg högst betyg. Make no misstake, han är den bästa finansminister Sverige haft på mycket länge. Men när det gäller företagandet så är han en stoppkloss.
Innan valet 2006 så var det företagarna mest efterfrågade att ta bort sjuklöneansvaret efter tredje veckan, förändringar i arbetsrätten, ändrade momsinbetalningar, sänkta arbetsgivaravgifter och regelförenklingar.
På vissa områden har Alliansen levererat. Ändrade momsinbetalningar, borttaget sjuklöneansvar efter tredje veckan är ändrat. Regelförenklingarna har gått långsamt, men åt rätt håll. När det gäller de två sista områdena, förändringar i arbetsrätten och sänkta arbetsgivaravgifter så är det en person som driver de frågorna. Olofsson. Och det är en som är särskilt mycket emot. Borg.
Jag kan förstå att Maud Olofsson hamnar i skottgluggen eftersom hon har titeln näringsminister, men visst är det lite frustrerande att de frågor Centerpartiet driver och Moderaterna stoppar står högt på företagarnas önskelista och just därför får Centerpartiet och Maud Olofsson oförtjänt lågt betyg. Media: DI, DN
När debatten om FRA gick som hetast så var det en hel del människor som, som alltid, hävdade att hade man bara rent mjöl i påsen så har man inget att frukta. Och FRA själva hävdade att man inte var det minsta intresserade av att veta vad vanliga människor gör.
Vi var en bunt, rätt många faktiskt, som hävdade att den mänskliga faktorn kan göra att det blir fel ibland, och så klart att det spelar ingen roll om det är mjöl, polkagrisar eller riktigt små grillade kycklingar griljerade i vaniljströssel i min påse. Den är min.
Beviset för att den mänskliga faktorn finns inom våldsmonopolet, den här gången i polisen kan ni se här, men läs först bloggposten. Det här är helt sjukt!
Idag uppmärksammas jag via Rickard Nordins blogg på miljöpartiet i Göteborgs stads agerande, som Rickard på baksidan av Sverige påpekar är det Sveriges andra stad och alltså ingen håla ;)
Miljöpartiet i Göteborg ställer upp på vänsterpartiets motion att ingen i kommunen ska få tjäna mer än fyra gånger mer än någon annan. Det innebär i förlängningen så klart mer sammanpressad lönebildning, mindre drivkrafter för utbildning, slit och kompetensutveckling. Och det hämmar för unga att komma in, enligt principensom jag ochSSU diskuterat.
Man skriver också rakt ut
"Konsekvensen av förslaget kommer att innebära en lönepolicy där faktorer som kompetens, utbud/efterfrågan på arbetskraft och prestation får en mindre synlig löneeffekt. Istället kommer de timmar som den anställde lägger ner på sitt arbete att vara en tydligare faktor för vilken lön som erhålls."
Miljöpartiet har gjort mycket för att attrahera liberala väljare, och rent kommunikativt har man gjort allting rätt under lång tid. Det är dock i politiken det märks, och Wetterstrands flirt med liberala väljare får nog anses svårsåld med sådana kommunala ageranden.
Jag hoppas fler hakar på, här kommer min bloggpost om varför Alliansen vinner valet. Det finns självklart många saker som gör att Alliansen med stor sannolikt kommer att vinna det här valet. En av de allra viktigaste anledningarna är att det här valet kommer, på grund av de tydliga blockstrukturerna, bli ett statsminister val mer än något annat. I den kampen vinner Fredrik Reinfeldt alla grenar mot Mona Sahlin, trovärdighet, säkerhet, trygg, ansvarsfull, tydlig och bra på att hålla ihop regeringsalternativet.
Bara detta i sig skulle kunna räcka för att Alliansen ska vinna. Men det finns flera faktorer. En sån är att vänsterpartierna har långt många fler områden att komma överens om. När man gör dessa överenskommelser, för var säkra på att de kommer, så kommer det i de flesta lägen att antingen minska mobiliseringsgraden bland partimedlemmarna och därmed påverka valresultatet negativt eller minska väljarbasen i mitten. Ett tydligt exempel, som kanske är fel i tiden att ta men med tanke på dagens artiklar känns det möjligt, är Afghanistannärvaron. Om vänsterpartierna bestämmer sig för att kräva stopp på den svenska insatsen kommer många som röstar på socialdemokraterna att bli mycket fundersamma och överväga en röst på Alliansen. Om man väljer att gå på socialdemokraternas linje och fortsätta den svenska närvaron så kommer mobiliseringsgraden inom vänsterpartiet och knivarna i ryggen på konsellationen från vänsterpartister att öka.
Hur man än gör kommer man alltså ha ändan bak när man träffar överenskommelser, ett problem Alliansen i allt väsentligt röjt undan och redan genomlidit. Tänk FRA och Centerpartiet, som vek ner sig.
Och även om dessa två saker ensamt skulle kunna räcka så finns det ytterligare en sak till som talar till Alliansens fördel, opinionsundersökningarna. Självklart är underläget på två till åtta procent inte positivt. Men givet de saker som jag skrivit om ovan så kommer undersökningarna att gynna Alliansen, på kort sikt - men knappast på lång. För mig som ungdomsförbundsordförande är det nedslående och samtidigt en stor utmaning att se de enormt låga siffrorna för Alliansen bland unga väljare. I senaste SCB:n så är det färre än 30 % under 30 år som anger Allianspartier som deras val.
På lång sikt är det katastrofalt och riskerar Alliansens ställning. Men på kort sikt är det faktiskt en fördel. Bland yngre människor så är rörligheten mellan partierna större, man beslutar sig senare och det är inte lika gjutet i sten. Alltså, de som är lite äldre och anger Alliansen kommer av allt att döma också att rösta på Alliansen, medan de som är lite yngre och anger ett vänsterparti kan mycket mer sannolikt byta parti innan valet.
Det är inget jag är stolt över. Att det är på grundval av en dålig statsministerkandidat i vänstergänget, dåliga överenskommelser och till sist ett kompakt övertag bland yngre väljare för vänstern som jag känner mig ovanligt trygg med att Alliansen kommer att vinna valet 2010.
Men jag är däremot väldigt övertygad om att Alliansen kommer att göra det.
SAS ber ägarna om nya pengar genom en nyemission. Jag har stor förståelse för skillnaderna mellan SAAB och SAS. SAS är inte ett utländskt bolag där företagsledningen åker runt till olika regeringar för att få mer pengar ut ur landet. SAS är ett delvis statligt ägt bolag. SAS har också kreditgivare, företagsledning, anställda och privata finansiärer som ställer upp med kapital. Att staten då går in och gör ett ägartillstkott är inte orimligt.
Men för mig är det otänkbart. Skulle jag suttit i riksdagen idag hade jag fört en hel del liv just nu. För det första är skattebetalarnas pengar alltid skattebetalarnas pengar, oavsett vilket bolag som är i kris. Jag och Centerpartiet kämpar hårt för en klimatomställning och ett bolag som inte tagit särskilt många steg i den riktningen förtjänar inte ägartillskott.
Skillnaderna är i praktiken väldigt stor, men principiellt är skillnaderna inga alls. Det hade varit bättre om man hållit borta ytterligare av skattebetalarnas pengar från SAS också.
Man har länge pratat om att försälja statens andel av SAS. Det är dags att göra det nu. Media Expressens ledare, Svd 1 och 2, E 24, DN 12 och 3
Stockholmspolitiker är uppenbarligen inte så uppfinningsrika, nu föreslår namnberedningen att platsen framför Stockholm Waterfront ska heta, tada, kongressplatsen.
Har du ett bättre förslag så lovar Per Ankersjö, gruppledare för centerpartiet i Stockholms stad, att driva förslaget i kommunfullmäktige. Läs mer på Pers blogg.
I fredags skrev jag en debattartikel på politikerbloggen, som resulterade i en hel del media. På lördagen skrev Jytte Guteland (SSU) ett svar, som tydligt bevisade att hon inte ens läst mitt svar. Idag har jag en replik på hennes svar.
I det här inlägget försöker jag konkretisera vad som egentligen är vänsterpartiernas svar på att möta ungdomsarbetslösheten. Och det ekar tomt. Det mest snillrika förslaget de kommit på är att fördubbla arbetsgivaravgiften, eller skatten om man så vill, på att ha unga anställda.
Även om ekonomin ser bättre ut så kommer arbetslösheten att vara hög under ett antal år. Vad tror ni? Blir det lättare för unga människor om de blir mellan 2500 och 3500 kronor dyrare i månaden att ha anställd för arbetsgivaren.
Läs också Hanna Wagenius och Karl Malmqvist lysande sågningar av Gutelands artikel. Vill du vara en del av den rörelse som ser verkligheten, problemen och unga människors drömmar om att hitta sitt första jobb? Gå med i facebookgruppen "Jobbuppropet"
Moderaterna i Stockholms läns landsting har givit sig ut på en ensam resa. Mot expertråd, en oberoende utredning, de (efter folkpartiets vändning) tre övriga allianspartierna och oppositionen försöker man nu framhärda att sprutbytesprogram inte ska införas.
På något sätt verkar moraliserande åsikter om människors livsval stå före sjukvårdens uppdrag att rädda liv. Gustav Andersson, landstingsråd för centerpartiet och en av dem som var först ut till försvar för en provverksamhet med sprutbyte ger bra svar på tal:
Väl organiserad sprutbytesverksamhet är i mina ögon inte bara en smittskyddsinsats utan också en möjlighet att skapa bättre kontakt mellan missbrukarna och samhällsinsatserna. Att möjligheten att byta spruta skulle leda till att fler människor inleder ett missbruk förefaller mig helt orealistiskt.
En erfarenhet av sprutbyte är att möjligheterna till en bättre hygien också stärker den personliga värdigheten och känslan av kontroll över tillvaron. Därför kan sprutbyte även psykologiskt underlätta steget att gå in i missbruksbehandling och rehabilitering.
Två svenska soldater har dött i Afghanistan. De offrade sina liv för något de tror på och något som jag tror på, men är i ärlighetens namn inte modig nog att göra insatsen. Jag lider med deras familjer och anhöriga. Jag har många vänner som varit på uppdrag i Afghanistan och har de senaste timmarna tänkt mycket på detta.
För det första kan man konstatera att det nu kommer att bli en större politisk fråga. Jag vill inte spekulera just nu i vad detta innebär för blockens säkerhetspolitik, men man kan ju anta att det är svårare bland dem som är oense om insatsen.
Jag tror det är farligt att dra slutsatsen att detta är bevis för någon sida i debatten. För oss som försvarar insatsen i Afghanistan är knappast dödsfall något som gör det lättare att föra debatten. För dem som är emot är det lätt att göra som Lars Ohly och direkt dra slutsatsen att detta är fel.
Problemet är att om detta bevisar något så är det att det behövs mer statsbygge, mer säkerhet och starkare försvar av mänskliga fri- och rättigheter i Afghanistan. Om alla länder drar tillbaka sina trupper lämnar vi Afghanistan i händerna på dem som definitivt inte vill bygga demokrati.
Att delta i utlandsstyrkor för det svenska försvaret är förenat med faror, ibland inträffar det allra värsta, som den här gången. Jag hoppas att den svenska politiska debatten kan hållas på en nivå där vi inte använder två människor som fick sina liv avslutade som slagträ i debatten.
(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media
Kommentarer [1]
