torsdag, februari 25, 2010 | Magnus Andersson
Vi kan skapa fler jobb för unga
Idag fortsätter Svenska Dagbladets artikelserie om ungdomsarbetslöshet som jag skrev om igår. Idag är det Swedbanks VD som tar strid för fler praktikplatser och där får man säga att Swedbank är ett föredöme med sin modell "Framtidens medarbetare", där de tar in unga som är i eller på väg in i ekonomstudier på högskolan och låter dem extra- eller sommarjobba.
Det är bra.
I artikeln är det en ung läsare som skickat 260 CV:n och sökt 130 jobb utan napp. Ja, då kan man säga att det naturligtvis är borgarnas fel, eller så vågar man vara lite ärlig och säger: Ja, Sverige har ett strukturellt problem där ungdomsarbetslösheten är högre än i andra länder, oavsett hög- eller lågkonjunktur och oavsett färg på regering. Det är inte okej att unga inte får chansen.
Samtidigt ser jag en intressant artikel av Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Svenskt Näringsliv, på brännpunkt. Hon skriver om fyra olika problemområden, det ena är kopplat direkt till ungdomsarbetslösheten. Det handlar om den administrativa bördan och anställningsskyddet som gör att tröskeln för att anställa en ung människa är så hög att man tyvärr oftast väljer bort denne.
De andra frågorna Signhild lyfter är skatterna, inte bara att de är så höga att de riskerar att stoppa växande företag utan också att vi har otroligt bra forskning och innovationer i Sverige, som tyvärr kommersialiseras i andra länder där skatterna är lägre, vilket gör att det inte skapas så många jobb som det skulle kunna skapas.
Tyvärr har också Fredrik Reinfeldt gått på LO kampanjen och säger till Sveriges Radio att det är utbildning som gäller, att unga skulle kunna få jobb med en annan politik det vill man inte säga, för då skulle LO bli arga. Det behövs ett alternativ i svensk politik som inte blir skitnödiga av lite kritik från LO.
För rädslan för att ta tag i de verkliga problemen drabbar unga. Det är dags för förändring.
Media:
Svd, Svd Brännpunkt, Sveriges Radio
Det är bra.
I artikeln är det en ung läsare som skickat 260 CV:n och sökt 130 jobb utan napp. Ja, då kan man säga att det naturligtvis är borgarnas fel, eller så vågar man vara lite ärlig och säger: Ja, Sverige har ett strukturellt problem där ungdomsarbetslösheten är högre än i andra länder, oavsett hög- eller lågkonjunktur och oavsett färg på regering. Det är inte okej att unga inte får chansen.
Samtidigt ser jag en intressant artikel av Signhild Arnegård Hansen, ordförande i Svenskt Näringsliv, på brännpunkt. Hon skriver om fyra olika problemområden, det ena är kopplat direkt till ungdomsarbetslösheten. Det handlar om den administrativa bördan och anställningsskyddet som gör att tröskeln för att anställa en ung människa är så hög att man tyvärr oftast väljer bort denne.
De andra frågorna Signhild lyfter är skatterna, inte bara att de är så höga att de riskerar att stoppa växande företag utan också att vi har otroligt bra forskning och innovationer i Sverige, som tyvärr kommersialiseras i andra länder där skatterna är lägre, vilket gör att det inte skapas så många jobb som det skulle kunna skapas.
Tyvärr har också Fredrik Reinfeldt gått på LO kampanjen och säger till Sveriges Radio att det är utbildning som gäller, att unga skulle kunna få jobb med en annan politik det vill man inte säga, för då skulle LO bli arga. Det behövs ett alternativ i svensk politik som inte blir skitnödiga av lite kritik från LO.
För rädslan för att ta tag i de verkliga problemen drabbar unga. Det är dags för förändring.
Media:
Svd, Svd Brännpunkt, Sveriges Radio





(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media

Kommenterat
Hej Magnus!
Jag håller med dig , det finns strukturella problem vad gäller ungdomsarbetslösheten, men samma sak gäller också andra grupper. Man kan inte bara "klumpa ihop" unga som en grupp.
Man måste titta på varje enskild individs bakgrund och erfarenhet och utbildning.
Då hittar vi något mycket intressant, nämligen att de som har en längre akademisk utbildning och då i första hand de från teoretiska samhällsvetenskapliga utbildningar har oavsätt hög eller lågkonjunktur en mycket hög och långvarig arbetslöshet. Detta hittar man bland annat i SACO rapporter där de lyfter fram hur svårt det är för just nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker att få jobb. Men, de nämner också att det är just samhällsvetarna som oavsätt hög eller lågkonjunktur inte kommer in på arbetsmarknaden.
Det instämmer jag fullständigt i.
Själv började jag söka jobb aktivt på egen hand långt innan jag blev färdig med min utbildning, och 260 ansökningar är ingenting. Själv har jag sökt lite drygt 3000 olika jobb över hela landet men aldrig fått ett enda oavsätt hur hårt jag ansträngt mig. Jag har även tagit hjälp av experter på CV granskning och de har inte haft något att invända mot eller tillägga.
Så jag vet att just vi samhällsvetare är idag fortfarande permanent utanför arbetsmarknaden och utanför samhället som helhet.
Men, vad skall man göra det är bara till att fortsätta söka jobb, trots att jag egentligen inte har råd att söka några jobb. Själv har jag vare sig A-Kassa (ej kvalificerad) och ej försörjningsstöd heller. Men, åtminstone ligger jag inte samhället till last utan man får överleva på andra sätt bäst det går.
Vill inte någon arbetsgivare ha en på arbetsmarknaden så får man väl överväga att utvandra/emigrera till något land där man får en ärlig chans, för jag är övertygad om att ett sådant land, finns och särskilt utanför EU.
Företrädare för näringslivet kommer alltid lobba för sänkta skatter, minskade arbetsgivaravgifter och dylikt. Det är ju deras jobb? Det spelar ingen roll om du debatterar ungdomsarbetslöshet eller klimatfrågor, de kommer alltid lobba för lägre skatt och mindre kostnader.
Vem vill ha en ung, oerfaren person som inte har något bevis på att han/hon faktiskt kan producera, när det går att anställa någon som har erfarenhet och dessutom referenser? Ingen vill köpa grisen i säcken.
Den största direkta kostnaden för företag som ställer krav på utbildning, är själva rekryteringen och framför allt upplärningen. Den är lika stor för en nyutexaminerad som en person som har erfarenhet.
Jag tror hårt på att stärka kopplingen mellan utbildning och arbete. KIY-utbildningarnas 3-månaderspraktik kopplat till examensarbetet, är briljant. Vi har anställt fyra personer (10% av personalstyrkan) som kommer direkt från utbildningen, bara det senaste året.
Det vågar vi göra därför att vi har en kontaktperson på utbildningen som vet vad vi har för krav, som vi litar på.
Vips så har du en rekryteringskostnad som är 0 kronor och dessutom får du gratis utvärdera din personal i tre månader.
//Per L
Skicka en kommentar
Personer som länkar hit:
Skapa en länk
<< Tillbaka