För någon dag sen skrev jag om kulturelitens inställning till livslöner för kulturarbetare.

Idag skriver Aftonbladet också om de upprörda konstnärerna, som tycker att konstnärslönen är en säkerhet i dåliga tider. Det är möjligt. Säg gärna det till alla företagare och anställda runtom i det här landet. De skulle nog också gärna ha säkrad livslön.

I kommentarsfältet på min förra bloggpost är det några som tycker jag kastar skit och att jag borde beskriva min politik. Min politik är att alla människor ska ges samma förutsättningar, så att fler kan göra sina livsval. Att det skulle innebära att vissa människor startar företag och jobbar häcken av sig och blir snuskigt rika, medan andra jobbar mindre och tjänar mindre gör mig inte så mycket. Inte heller om någon väljer att satsa på en karriär som författare eller konstnär, för att det är deras kall. Det gör mig inte heller något om människor tar anställning och bara jobbar tre timmar per dag eller någon annan femton. Däremot tycker jag inte om att politiken efter det att man givit alla människor samma förutsättningar ska omfördela för att uppnå ekonomiskt jämlikt utfall.

Det kräver ju nämligen ojämlikt behandling från lagstiftaren, och alla bör behandlas lika inför lagen.

Det blev ett långt tillägg, som beskriver det viktiga i att även konstnärer och författare banne mig ska försörja sig själva de med. Det är inte okej att kräva att alla andra ska jobba mer och betala mer i skatt för att de ska slippa ta några risker.

Media
Aftonbladet Svd