Medan Obama och Kinas premiärminister sitter i enskilt möte har Reinfeldt adresserat dem i plenum. Ett bra tal, eftersom större delen var lånat av Carlgrens applåderade tal i onsdags. Inget fel med det, det är EU:s ståndpunkt och det var ett bra tal. Men det märks appropå den här artikeln i Expressen där jag uttalar mig att det är Centerpartiet som driver på miljöfrågorna i regeringen.

Länk till Carlgrens tal här.

Carlgren i onsdags

"Together you are responsible for half of the global greenhouse gas emissions. You have different responsibilities and capabilities. From the United States we expect, as from all developed counties, a legally binding economy-wide commitment to reduce emissions. From China we expect binding actions. Your ability to reduce emissions will be absolutely crucial. It is promising that you have come forward with your contributions in an international context. However, the world needs more and we are confident that you have the ability to deliver more.

/---/

Therefore I turn to you, as a friend and a committed partner, and I say: United States and China: unleash your full potential and thereby the world’s efforts - make it possible for the world to stay below 2 degrees!"

Reinfeldt idag

"Together you are responsible for half of the global greenhouse gas emissions. You have different responsibilities and capabilities. From the United States we expect, as from developed countries, a legally binding economy-wide commitment to reduce emissions. From China we expect binding actions. Your ability to reduce emissions will be absolutely critical. It is promising that you have come forward with your contributions in an international context. However, the world needs more and we are confident that you have the ability to deliver more."

"Therefore I turn to you, as a friend and a committed partner, and I say: United States and China: unleash your full potential and thereby the world's efforts - make it possible for the world to stay below two degrees!"

Igår släpptes boken Klimatutmaningen som går att beställa här. Jag passade på att signera och ge två exemplar av den till Lena Ek och Andreas Carlgren.

Och meddelar att de välkomnar en öppen diskussion om det som Johan Folin skrivit om och att de gärna ser att Johan anmäler mäklaren. Därför en uppdatering och förändring i min tidigare bloggpost.

General Motors lägger ner SAAB, det är jättetrist. SAAB är en era, en själ. Men det är ett företag som inte klarat av att leverera det kunderna ville ha, därför läggs man nu ner. Svårare än så är det egentligen inte.

Peter Eriksson (mp) är först ut med att kalla detta ett enormt misslyckande och säger till DN:

"Detta är ett stort misslyckande för regeringen och Maud Olofsson. När det fanns en möjlighet att medverka till att få fram en långsiktig ägare"

När det för bara några veckor sen var diskussion om Förbifart Stockholm så har miljöpartiet satt sig på tvären och skrev på Brännpunkt

"Förbifarten slukar 27,5 miljarder kronor minst, det mesta tas från stockholmarna. Det är pengar som i stället skulle kunna användas för att bygga ut och förbättra kollektivtrafik"

Grön Ungdom Stockholm sa samtidigt

"Annika Hirvonen, också språkrör för Grön Ungdom
Stockholm ser minskad bilism som ett bättre alternativ till förbifarten."

Och i Landstingsfullmäktige hävdade miljöpartiet appropå bilar att

"Det finns inga miljöbilar"
"Att ha en miljöbil är ingenting att vara stolt över".

Men enligt Eriksson skulle Regeringen ha fixat en långsiktig ägare till SAAB. De som för bara några veckor sen hävdat att bilismen måste minska och att man inte ska slänga ut onödiga pengar på bilar verkar nu vara villiga att slänga in massa miljarder i ett företag som gör koldioxidslukande bilar som därtill kunderna inte vill ha.

För mig kan det aldrig vara en stats uppgift att driva en bilfabrik, eller något annat företag som går med brakförlust för den delen. Under de närmsta timmarna kommer säkert Ohly och Sahlin också komma ut och hävda att Regeringen "sviker", "misslyckats" och "är ointresserade". Det brukar de göra.

Intressant i sammanhanget är att KI nu säger att botten är nådd, att låga räntor och sänkta skatter gör att det nu börjar vända. Det är helt sant att det är synd om människor som idag får gå från fabriken, vars liv förändras och försvåras. Men det kommer att komma nya jobb, däremot kanske inte samma jobb som idag.

Det är det som är strukturomvandling, en resa som GM och SAAB inte ville vara med på. Istället kommer nu andra entreprenörer att växa fram. Det kommer att göra ont på vägen, men det kommer att lösa sig.

Det känns inte som om det är särskilt kul här i Köpenhamn. Kinas premiärminister talade om inget, Obama talade mycket bättre. Om inget. Läget är spänt och framstegen omätbara. EU har gjort rätt genom den här processen, att försöka få USA, Kina, Brasilien och Indien att flytta fram positionerna har varit viktigt. Att då använda 10 procents ytterligare minskning som förhandlingspåtryckning.

Tyvärr har det inte gått särskilt bra. Under dagen har Indien och Kina uttryckt att de inte vill ha någon politisk överenskommelse, utan snarare en kort text om att man ska träffas igen. USA:s president har inte gjort underverk, utan har bara upprepat tidigare utfästelser om att USA ska sänka sina utsläpp med 4 % med 1990 års mått.

EU kommer knappast att tjäna på att stå kvar i sin ståndpunkt. Någon måste röra på sig ytterligare, och egentligen borde alla andra utvecklade länder stå före EU i kö. Uppenbarligen gör de inte det. Om EU nu kunde lägga ut sin idé om 30 procent så skulle det möjligen kunna sätta den press på USA som USA behöver för att röra sig ytterligare och sätta Kina i ett läge där de bli bad guy.

Klimatet ska räddas för att människor inte ska drabbas. EU har ledarskapet. För mig finns det bara en utväg nu, våga lägga fram 30 procentsmålet på bordet - eller rejält mer nya pengar i finansiering för de fattigare ländernas utsläppsminskningar.

För Sverige skulle detta egentligen vara positivt. Sverige har EU:s mest ambitiösa klimatpolitik och att fler länder runt oss skulle ansluta till den skulle dessutom kunna ge mindre koldioxidläckage. Dessutom skulle vi se mer teknikutveckling i grannländer, något vi (och alla andra) skulle få nytta av. Om EU någon gång ska gå före, så är det nu.

Det här klimatmötet behöver att någon kliver fram. Det borde vara Obama. Men han har med all önskvärd tydlighet visat att han inte tänker göra det.

På köpenhamnsfronten intet nytt. Ja, egentligen räcker det så. Obama har landat, men den som tror att fredspristagaren har kortet som får USA att avsevärt höja sina ambitioner och Kina att vika sig som en smörstaty i en bastu har förmodligen fel. Det är bra att Obama är här, låt oss stanna så.

Läget är akut, nu får regeringschefer från alla läger försöka få ihop detta för att inte bli det land som sitter med svarte petter. Ingen vill det.

Min förhoppning är, givet utgångsläget, nu att vi istället får en stark politisk överenskommelse där ramarna för Mexico sätts och länder faktiskt ska kunna börja jobba trots att inget bindande avtal är på plats.

Under gårdagskvällen hade vi en lång och trevlig middag med Europaparlamentariker Lena Ek, där vi diskuterade mycket om vad som skulle kunna ge ett avtal. Något börjar ändå röra på sig, det är möjligheten från Kina att verkligen mäta deras utsläpp. Jag tycker det är svagt, jävligt svagt. Men det kanske är enda sättet att rädda avtalet. Det verkar också vara på gång.

Dagens bästa analys står Lena Melin i Aftonbladet för.

Min gode vän och CUF kollega Johan Folin har haft en hemsk upplevelse när hans ex flickvän skulle sälja radhus. Mäklaren fattade beslut utan säljarens insikt, gjorde många fel med avtalet och skällde ut dem, kallade Malin (exflickvännen) för äcklig och dum i huvudet.

Idag skriver Johan på sitt twitterkonto

"Blev uppringd av Mäklarsamfundets vd. Hon hade synpunkter på det här blogginlägget och tyckte det borde tas bort: "

Inlägget som verkligen inte ska tas bort, utan istället spridas hittar ni här.

Uppdatering 17.31 18/12
Även jag har nu pratat med Mäklarsamfundets VD som hört av sig och ville berätta att hon på inget sätt försöker mörka. Också av den anledningen är rubriken ändrad. Hon beskrev att hon inget hellre ville än att Johan ska anmäla mäklaren och gå till Sydsvenskan för att få ut detta i offentlighetens ljus. Det hon vänder sig emot är att Johan publicerat detta på en blogg. Min invändning var rätt uppenbar, om man vill ha det i offentlighetens ljus så får man också acceptera att människor själva kommer ge sin synpunkt. Det är inte riktigt okej att bestämma vem som ska få uttala sig i frågan.

Uppenbarligen tror Mäklarsamfundet att detta skulle kunna hålla för att anmäla Johan under personuppgiftslagen för att han berättat vilken mäklare det handlar om.

Om man är en organisation som säger sig värna yttrandefrihet så får man också ta att man ibland får kritik. Om man har människor i organisationen som inte håller måttet bör man se till hantera det med eller utan anmälan. Att ringa och försöka få människor att ta bort blogginlägg brukar sällan signalera öppenhet och vilja till diskussion.

Från och med idag är det möjligt att beställa hela min bok "Klimatutmaningen - Ungas drömmar och vad vi kan göra för att de ska slå in" via cuf.se. Kostnad är 69 kr inklusive frakt, för medlemmar i CUF är priset 30 kronor inklusive frakt. Beställ här. Inom några dagar kommer den även att finnas på bokrondellen och Adlibris.

På baksidan marknadsförs boken så här.

"I Klimatutmaningen reser Magnus Andersson, till vardags ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, i sex länder och träffar ungdomar och pratar om deras drömmar och vardagsbestyr. Merima från Bosnien, Lee från Kina, Rajan från Kalifornien, Abigail från Tanzania, Molikka från Bangladesh och Saimon från Brasilien. Alla är de unga, men lever ganska olika liv. I Sverige bedöms klimathotet vara ett stort problem, men hur ska vi lösa klimatutmaningen om man i många andra länder prioriterar andra problem än klimathotet?

Magnus försöker dra ut linjerna för en framtida klimatpolitik, en politik som tar tillvara alla fantastiska människors initiativkraft, förmåga och vilja att skapa sig ett bättre liv. En politik som underlättar för ungdomar runtom i världen att leva ut sina drömmar"

Nu är det bara att beställa!

Jag har ju tidigare släppt många av kapitlen som ljudbok. Här kommer ett ytterligare, från min resa i Kina där jag träffade Lee, vars högsta önskan var att kunna köpa eller bygga ett hem till sin fru och dotter som han just nu bor med tillsammans med sina föräldrar. Någon gång i livet vill han också köpa en bil istället för en moped och kanske få åka utomlands.

Ladda ner kapitlet, och de tidigare, som podcast här och via Itunes här.

Inatt verkar det inte vara några särskilt rolig natt för klimatvänner. Kina vill inte längre ha något avtal, utan vill istället ha en kort text som beskriver en politisk vilja. Det har varit en del diskussioner om EU:s bud, där människor menar att man inte ska ställa krav på andras minskningar.

Men frågan som bör ställas om vi verkligen tror att Kina skulle agerat annorlunda om EU inte satt tryck på dem. Nu har man bestämt sig för att man inte vill ha ett avtal, utan snarare en text om att det är bra om klimatet blir bättre och att man ska ses i Mexico.

Det är synd.

Det danska ordförandeskapet har nu delat upp avtalet i två, något som knappast är bra för att klara klimatutsläppen. Förhoppningsvis gör det ändå att man kan komma framåt lite och att USA och Kina inte lägger sig på pinsamt låga utsläpp bara för att de inte är med i det avtal den övriga rika världen tecknar.

Det ser inte särskilt ljust ut just nu.

"Fortsätter vi att leva på ett sätt som driver fram miljöförstöring och klimatförändringar så ställs vi inför problem som faktiskt hotar demokratin. Ser vi inte upp kommer vi att i full frihet konsumera oss rakt in diktaturen"

Birger Schlaug, tidigare språkrör för miljöpartiet beskriver varför människors livsval och frihet tvingar fram. Ehum. Diktatur. Jag har nog aldrig förut hört en politisk företrädare hävda att demokratin är hotad av att helt vanliga människor gör livsval. Eller vänta, det är ju det kommunistregimer brukar säga. "Ni förstår inte så vi måste bestämma, övervaka och kontrollera era liv och lägga ner demokratiska val eftersom människor inte klarar av att förstå det jag stor och upplyst fattar"

Nä, politikers uppdrag är att skapa ramverk, institutioner och försvara människor fri- och rättigheter, inte att hota med diktatur om inte människor gör som de själva vill.

Carlgren har nu hållit sitt tal på det den högsta nivån nu där diskussionerna börjar. Det är ett bra tal, som fokuserar på ekonomisk tillväxt, fattigdomsbekämpning och radikala sänkningar av utsläppen. Nu väntar vi på samma tydlighet från fler länder.

Och det är eleverna från Sigtuna som formulerade de 20 000 förslagen jag lämnade Carlgren igår som får formulera Carlgrens avslutning.

"Let this be the hall where we agree."

Läs hela talet på Fores webb, här kommer några utdrag.

"The first UN Conference on Human Environment was held in my Swedish hometown Stockholm in 1972. At the conference India’s Prime Minister Indira Gandhi raised the question: “Are not poverty and need the greatest polluters?”

Mrs. Gandhi confronted the world with the fact that poverty is both major cause and consequence of environmental degradation.

/---/

Science is clear - global greenhouse gas emissions have to peak and decrease, promptly and decisively. This has to be done whilst lifting billions of people out of poverty.

Let us answer Mrs. Gandhi’s question here in Copenhagen! Let our Copenhagen Agreement be not just about restrictions and constrains - but about sustainable development, green growth and possibilities!

/---/

First, the Copenhagen Agreement must be ambitious and enable us to stay well below 2 degrees of warming. EU has already binding legislation in place that will reduce emissions beyond 2020 and is prepared to reduce emissions by up to 95 percent by 2050 compared to 1990. The EU calls on other developed countries to make this objective part of our Copenhagen Agreement!

/--/

The EU is ready to commit to fast start funding with at least 7.2 billion Euro (10.6 billion dollar) for the years 2010 to 2012. The EU calls on developed countries to announce their fast start commitments and make them part of the agreement.

/--/

Let this be the place to take the decisive step to tackle the climate challenge. Let this be the time to steer towards a low-carbon growth and poverty eradication. Let this be the hall where we agree!"

Under dagen börjar stats- och regeringschefer nu anlända mot Köpenhamn. Reinfeldt säger idag till DN att det är i första hand USA och Kanada som måste höja sina mål för att EU ska gå med på 30 procents minskning. Det är en rätt klok position, från att ha världens högsta utsläpp per person (över 20 ton CO2/person), så vill USA nu sänka utsläppen med ungefär 4 % sen 1990. EU:s ståndpunkt är 20 %, 30 % om USA och Kanada rör sig.

Samtidigt håller ordförandeskapet på att ta fram ett nytt förslag, det verkar bygga på att man behåller kyotoprotokollet och samtidigt tecknar ett nytt avtal för USA och G77. Det är utan tvekan bättre än inget alls, men sämre än ett sammanhållet avtal. Om det ska vara två avtal hade jag hoppats på att Kina, Brasilien och USA åtminstone hängde på det avtal som tecknas av tidigare Kyotomedlemmar.

Vi får se vad nästa steg är. Det som är otroligt positivt är att Afrika nu öppnar för förhandlingar igen. Det innebär i praktiken att även Kina och Brasilien är med på banan, eftersom de i princip har knuffat de fattigaste länderna framför sig för att slippa göra utsläppsminskningar. Det är inte i Afrika minskningarna ska göra, men det är omöjligt att sänka utsläppen om Kina inte är med på tåget. Då räcker inte koldioxideffektivitet (även om det är ett relevant mått, CO2/BNP/Capita) som mått.

Läser ett inlägg från Anders W Jonsson om den vad som faktiskt händer bakom debatten om sjukskrivningar, andelen förtidspensionerade minskar för första gången på väldigt länge. Det är inte beroende på att vissa cancerpatienter tyvärr tvingats till arbetsförmedlingen, detta är en tolkning av försäkringskassan som ska ändras i lagen så det inte längre gäller.

Däremot verkar sossarna vara ohederliga igen och trots sitt höga tonläge har man inget annat förslag ekonomiskt, man har till och med mörkat sina siffror i skuggbudgeten. Men skrika kan man ju.

Det är fullt upp här i Köpenhamn, förhandlingarna fortsätter, statschefer anländer och vi är fulla av förväntan inför händelseförloppet. För några veckor sen blev det stor uppståndelse när Maria Wetterstrand inte fick plats i den officiella delegationen från Sverige. Å ena sidan märkligt eftersom det är vanligt att oppositionen bara får en officiell plats, ibland inte någon (som det var flera gånger under S- regeringen). Samtidigt har hon uppenbart fått reda på att hon skulle få vara här, så jag förstår frustrationen.

Det här är dock en bloggpost om bullshiting på en jävligt hög nivå. Av socialdemokraterna och oppositionen.

För det första fick oppositionen en plats, det var socialdemokraternas talesperson Anders Ygeman som uppenbarligen var viktigare än Wetterstrand som fick åka. Det var de röda som beslutade detta, inte regeringen. Alliansen har också bara en officiell delegat.

Anders Ygeman blev otroligt upprörd och sa i samband med detta bland annat till SvD:

Jag hoppas kunna driva på den svenska delegationen. Bland annat kommer jag ha kontakt med socialdemokratiska regeringschefer och förmedla förhandlingsläget till hemmaplan.

Till Aftonbladet sa samma Ygeman

Nu bryter man borgfreden och lägger kraft på att bråka med oppositionen i stället för att samla hela Sverige bakom ett framgångsrikt klimatavtal.

Då frågar man sig så klart. När det nu bara blev en plats för oppositionen, vad har Ygeman gjort på plats? Svartet, zip, nada, inte nåt. Om det nu var så att det är viktigt att "driva på den svenska delegationen" och "samla hela Sverige bakom ett framgångsrikt klimatavtal" så borde det vara viktigt att lägga all sin vakna tid på detta för Ygeman.

På hans twitterkonto kunde man för tre timmar sen läsa

"är äntligen inne på Bella Center, Köpenhamn. Arbetet kan börja"

Idag när highlevelförhandlingarna börjar och det blir svårare att faktiskt se, delta och åstadkomma något,om man inte är minister så glider Ygeman in och bloggar och äter gratismat. Hyckleriet vet inga gränser.

Maria Wetterstrand har varit här sen i lördags. Hon hade kunnat göra nytta i den svenska delegationen på en gång. Även om jag inte delar hennes syn i klimatfrågor så är engagemanget stort, det tvivlar jag inte en sekund på. Men för Ygeman verkar det vara mycket viktigare att blockera miljöpartiets möjlighet att delta, bidra och få media än att verkligen vara på plats.

Varför lät han annars inte Wetterstrand få platsen de tilldelades när han själv struntat i de tio första dagarna av mötet under vilket han sa sig "hoppas kunna driva på den svenska delegationen"?

Som jag lovade i SVT inslaget här och i Metro i fredags så skulle jag ta med mig något otroligt häftigt. 4000 ungdomars 20 000 förslag ner till Andreas Carlgren. Alla elever i Sigtuna kommun har ritat av sin hand och för varje finger har det lämnat ett förslag, krav eller skrivit något de själva ska göra för att rädda klimatet.

Igår nådde händerna via en DVD skiva sitt mål, handen på Andreas Carlgren. Han fick den på väg till mötet som EU-ledare med tjänstemännen där man skulle ta fram ett nytt spår för klimatförhandlingarna efter trubulensen när G77 lämnade mötet i förrgår.

Även Centerpartiets miljöpolitiske talesperson Claes Västerteg var på plats och imponerades av arbetet.

Så är vi då på plats i Bella Center. Två och en halv timmes kö utanför och en timme inne och sen var det klart. Vi kom i alla fall inomhus innan regnet började...

Efter att ha tagit på sig alla kläder som finns i min väska och klivit upp vid halv sex känner jag mig inte riktigt lika fräsch som alla som springer omkring här i kostym och sover på hotell istället för luftmadrass. Men det går bra.



Något som är intressant ur förhandlingssynpunkt är att trycket på främst USA:s, men också Kinas och Indiens, ledarskap att teckna avtalet kommer utifrån och inifrån. Från andra länder och från medborgare. Samtidigt minskar miljöintresset i EU, enligt ny undersökning. Det är otroligt viktigt att man åtminstone får till en stark politisk överenskommelse med tydliga mål och framförallt en strategi för att nå dit.

Här springer också prominenta människor på rad, nyss var Ban Ki-Moon

och kronprinsessan precis bredvid i ett samtal. De som dock ska sy ihop avtalet och få ihop de viktigaste sakerna, Kina och USA:s medverkan, finansiering av fattigare länder och juridiken, verkar inte springa här i lokalerna. I och för sig vore det nästan tjänstefel.

Om någon timme blir det seminarium med IPCC:s ordförande, det händer mycket spännande här.

De fattiga länderna lämnar Köpenhamnsmötet i protest mot att Kyoto inte lägger grund för nästa avtal. Nu rasar förhandlingarna och avståndet mellan rika och fattiga länder ökar. Det finns många saker att reflektera över. Naturligtvis blir inte ett avtal särskilt mycket värt utan G77 gruppen. Detsamma gäller självklart i ännu större utsträckning den rika världen.

Problemet är att de fattigare länderna delvis lägger skulden för flera hundra år av kolonialism. Det var en vidrig tid, men är knappast relevant för diskussionen om klimatavtalet. Läs Karl Malmqvist blogginlägg från igår. Nu handlar det om att rädda klimatet. Det är viktigt, helt sant, att de rika länderna står för lejonparten av finansieringen för minskningarna av utsläppen. Men om inte de fattiga länderna är med kommer de heller inte ha åtaganden för framtiden, vilket inte gör att deras rikedomsbyggande har någon drivkraft att hålla nere sina utsläpp på vägen.

Ett ytterligare bekymmer är de stora skillnaderna i utsläpp och ekonomi mellan de fattigare länderna, alla har självklart lång väg att gå ekonomiskt. Men det är knappast så att de flesta Afrikanska länder och exempelvis Kina sitter i samma båt. Tyvärr väljer nu stora utsläppsnationer, i absoluta tal, relativt och per person, att skjuta de fattiga länderna framför sig för att slippa ta tag i sina egna utsläpp.

Nu krävs det att man vågar släppa prestigen, får tillbaka alla parter till bordet och börjar skriva. Som mina vänner, eleverna i Sigtuna, sa när de lämnade sina 20 000 förslag i förra veckan.

Kom överens.

Det kommer bli intressanta dagar i Köpenhamn, sitter på tåget nu och min förhoppning är att i bästa fall vara registrerad imorgon. Det verkar vara. Host. Lite rörigt.

Jag önskar verkligen att jag redan var på plats, istället går tåget på måndag. Idag har en imponerande mängd människor marscherat för klimatet i Köpenhamn. Samtidigt är det människor som många gånger motverkar klimatåtgärder, som gör allt de kan för att motverka Norrbottniabanan, vindkraftparker och effektiviseringar av vattenkraft här i Sverige. Andra människor som har ett genuint engagemang och verkligen vill göra skillnad.

Trots de stora motsättningarna i vägen dit hade jag gärna gått med i demonstrationen med människor jag sällan delar ståndpunkter. Att det däremot är 700 personer som tagit chansen som alltid när världens ledare samlas för att ställa till med skit gör mig så förbannad. Det är inte okej. Att sabba demonstrationer är aldrig okej, och det blir inte bättre när man gör det i en ödesfråga som klimatet.

Carlgren har idag också som ledare för EU:s miljöministrar uttryckt att det är dags att snabba på, att buden måste komma på bordet. Det är bra, min förhoppning är dock att han spelar good cop, bad cop, bakom scenen med de stora länderna och lovar både mer rena klimatbiståndspengar och högre mål från EU om fler kommer med för tvågradersmålet.

Ewa Björling varnar också idag för rena subventioner som snedvrider konkurrens, därmed minskar förutsättningar för fattiga länder att konkurrera med oss och till sist håller dem fattigare längre. Det är en viktig punkt i ett globalt klimatavtal. Det krävs globala spelregler för globala problem.

Idag släpps en rapport på KTH som visar att det inte är artisterna som förlorar på fildelning, något som inte kommer som någon blixt från klar himmel för dem som slängt ett öga på debatten under ett tag. Det är istället upphovsrättsindustrin som förlorar, ni vet de som vill pressa ut ungdomar, få polisbehörigheter och well. Fått det också.

Det är bra att det nu kommer upp på ytan så kanske vi inom Alliansen kan få en rimligare diskussion om upphovsrättsfrågor och internet.

Centerpartiet har knappast stått upp för de idéer man gick till val på, men man har också blivit överkörda som ett glasspapper på en motorväg av sina kollegor i regeringen. I sin upphovsrättsrapport förra året skriver man gott om Creative Commons, nu har man också anslutit vår webbplats för att göra det lättare att dela, förädla och förändra det som läggs upp där.

Anna Troberg har naturligtvis rätt i att det krävs konkret handling, men för mig är alla steg i rätt riktning ändå positiva.

Här kan ni se SVT Gävle- Dalas klipp efter inspelningen i onsdags.

Idag släpper jag ett av de starkaste kapitlen ur min bok "klimatutmaningen", som kommer finnas tillgänglig att köpa via cuf.se från och med onsdag. I det tredje kapitlet får ni följa mig genom distriktet Rajbari och Dhaka i Bangladesh. Där träffade jag Molikka, 22 år, som försörjer hela sin familj samtidigt som hon studerar. Ni får också träffa Mozibur som under fem års tid försörjde sig i Dhaka genom att sy dagarna i ända, utan mat, pengar eller boende. Han driver nu ett företag och har en anställd, samtidigt som han hjälper unga entreprenörer att starta sin verksamhet. En riktig hjälte.

Jag fick också träffa människor vars hus sköljts bort av floden, men också se hoppet i ögonen hos människor som nu kunde försörja sina döttrar och som försett flera hundra människor med toaletter.

Som podcast här och via Itunes här.

Jag ser också att EU enats om klimatmiljarder. Det är bra. Jag måste få säga något skoj, att det var Centerpartiets Ungdomsförbund som först i riksdebatten för några år sedan lyfte idén med klimatbistånd, något som regering genomförde och som nu börjar sprida sig. Det är kul, nu är det bara att hoppas att det blir tillräckliga pengar för att göra skillnad.

Va faan är det här!

Eu diskuterar att införa en straffskatt för att göra investeringar i andra länder, att göra transaktioner över gränser. Den Tobinskatt som alla fördömde för några år sen, med rätta. Inte bara skulle den minska chansen för kapital att användas mest effektivt, den skulle dessutom sätta stopp för de stora transaktioner som sker från människor som jobbar i ett rikt land och skickar pengar tillbaka till sina mindre rika familjer.

Att Moderaterna blivit vänster visste jag, men nu får nog Borg putsa upp sig och bevisa att han inte står till vänster om hela vänsteralternativet i politiken.

Idag fortsätter klimattoppmötet i Köpenhamn. En diskussion som förekommit några dagar nu är diskussionen som rör G77 gruppen och huruvida de allra fattigaste länderna och Kina och andra "rikare" länder i den gruppen ska behandlas lika.

Det är självklart en svår diskussion, var drar man gränsen och hur ska gränserna dras? Något som bör vara en ledstjärna i diskussionen är ju vilka länder som gjort denna påverkan, vilka länder som släpper ut mer än genomsnitt och än vad IPCC på lång sikt säger är hållbart.

Det borde ge tre gränsdragningar. Det ena är självklart att vi som under lång tid sett till att vi sitter i skiten, har naturligtvis störst ansvar och ansvar för att sänka utsläppen. Med det inte sagt att alla utsläppsminskningar sker exakt i Sverige - men att vi finansierar utsläppsminskningarna.

Den andra kategorin är länder som idag släpper ut för mycket, men knappast är de som satt oss här. Dit hör exempelvis Kina, där vi måste se till att länderna sänker sina utsläpp - men kan knappast lämna dem åt sitt eget öde.

De tredje ländergruppen är de som idag inte släpper ut särskilt mycket, men när de reser sig ur sin fattigdom inte får släppa ut lika mycket som vi gjort historiskt.

Slutsatsen är att den första ländergruppen bör ta på sig de avsevärt största minskningarna, men inte nödvändigtvis göra alla minskningar i hemlandet. En mycket effektivare, snabbare och mer ekonomisk sänkning av utsläppen finns via exempelvis CDM projekt.

Men det innebär också att det är rimligt att dela på de så kallade u-länderna, som har enormt olika förutsättningar. Där den första delen bör börja sänka utsläppen, medan den andra delen endast bör behöva gå in i avtal om att sänka utsläppen på sikt. Möjligen bör de ha skrivningar om koldioxidintensitet, alltså hur stor påverkan de har i termer av koldioxid/BNP.

Diskussionen lär fortsätta. Detta är ett stort internationellt politiskt spel, utan självklara gränsdragningar. Själv åker jag till Köpenhamn på måndag, och lämnar bland annat över 20 000 förslag från 4000 elever i Sigtuna till Andreas Carlgren (om detta kan man läsa i dagens Metro).

Vill ni följa Carlgren på hans bestyr nere i Köpenhamn, kan ni göra det via hans blogg, facebooksida eller hans departementstjänstemans twitterkonto. Går även att följa alla oss centerpartister i Köpenhamn här.

Sist men inte minst en länk till Andreas medverkan i Aftonbladets och SvD Korseld igår.

Så kan man nog sammanfatta de överreglerade marknaderna för bostäder och arbete. På bostadsmarknaden har vi en hyresprincip som gör att det är en enormt osäker investering att bygga hus, det gör att färre bostäder byggs. Men det gör dessutom med det skruvade systemets oförstånd för riktiga marknadsvärden att, om ni ursäktar, blåhåriga östermalmsdamer som ärvt sitt hyreskontrakt får sin hyra subventionerad av en ny svensk medborgare som bor i dyrare lägenhet i bottenläge i Akalla.

Idén om att "alla ska ha råd att bo i innerstan" motbevisas av verkligheten, och att ha råd att bo någonstans när inga lägenheter blir lediga är föga intressant.

Den andra sönderreglerade marknaden skriver Fredrick Federley och Elisabeth Thand Ringqvist om på Aftonbladet idag. Arbetsmarknaden, som reglerar vem som ska få sparken från ett jobb, men också uppsägningstid och vem som ska återanställas. Det innebär att företag blir mindre benägna att anställa människor utan arbetslivserfarenhet, och att det i lågkonjunkturen är invandrare och ungdomar som är sist etablerade på arbetsmarknaden som åker först ut.

Om vi vill göra något riktigt vettigt för integrationen och för att släppa ungas skaparkraft på riktigt, så måste vi inse hur bedrövligt de överreglerade marknaderna är för de så kallade marginalgrupperna. Konsekvensen är högre arbetslöshet, svårt att få boenden, svartkontrakt och svindyra bostadsrätter.

Så har det då dragit igång. Klimattoppmötet. Det kommer vara många vackra ord under de närmsta dagarna, många som bedyrar att de är klimatets förkämpar nummer ett. Men det är inte för klimatets skull människor samlas i Köpenhamn.

Det är för de människor som riskerar drabbas om vi inte gör något. Och de drabbas också hårt om vi gör fel saker för att rädda klimatet.

En klimatpolitik som fokuserar på människorna är en politik som också bekämpar fattigdom samtidigt som den stoppar den globala uppvärmningen. Den politiken är byggd på tillväxt, forskning och teknikutveckling, handel, globalt pris på koldioxidutsläpp, CDM projekt kryddat med klimatbistånd.

Gör vi det kan vi både på ett kostnadseffektivt sätt möta klimatutmaningen, utveckla teknik (något Svenskar för övrigt tror starkt på) och skapa investeringar i de delar av världen som behöver det mest.

Nu börjar det. Om fem dagar åker jag tillsammans med bland andra Alexander Woodhouse för CUF:s räkning till Köpenhamn.

Obama ändrar sig och kommer till slutet av klimattoppmötet. Det är en viktig signal, för det betyder att USA kommer vara representerade av honom under den del av mötet när slutförhandlingarna ska ske.

Det kommer förbättra möjligheten avsevärt för mötet att lyckas komma fram till ett lite bättre dokument än utan USA på plats. Tyvärr tror jag inte det gör någon större skillnad så länge senaten inte godkänner Obamas plan.

Jag tror dock vi kan få tuffare skrivningar, mer bindande överenskommelser inför nästa möte. För det kommer att bli fler möten, jag hoppas och tror att det kommer bli ett bindande juridiskt avtal. Det blir lite bättre förutsättningar för ett globalt klimatavtal, men det är långt kvar.

I Almedalen i år föreslog jag att folkpartiet och centerpartiet bör söka ett samarbete för att på lång sikt bilda ett starkt liberalt parti. Min ingång där var då att man skulle gå till val på gemensam lista i nästa Eu- val.

Nu ser jag att partierna registrerat partinamnet "Allians för Sverige", vilket skulle kunna innebära gemensam lista i valet - en försäkring för att inga röster blir bortkastade och diskussionen om kristdemokraternas låga väljarstöd upphör. Dagens mätning skulle i ett sånt läge göra att diskussionen endast skulle handla om vänsterpartiets låga väljarstöd och Alliansens skulle fått fokusera diskussionen på sitt övertag i opinionen.

Det här förslaget är bra. Och bör genomföras.

Sitter på tåget hem från Lund där jag kampanjat med CUF idag och igår tillsammans med övriga unga alliansen också. Mer om det på "Cuf on tour".

Ser att Centerpartiet idag föreslår skattefri uthyrning av del av lägenhet eller villa. Det är ett system som finns i många länder och som fungerar bra. Det gör att fler kan få en liten extrainkomst och få råd med sitt boende, och det gör att fler unga kan flytta hemifrån till ett rum eller till och med en del med egen ingång.

Bostadsmarknaden i Sverige är fucked up. Problemet stavas, onödig reglering, fega kommunpolitiker, dåliga skatteregler och en hyresmodell som inte är marknadsbaserad.

Det här är inte lösningen, men det är möjlighet att snabbt skapa många bostäder för unga människor. Något som vi verkligen är i behov av.

Igår sändes så SVT:s Uppdrag granskning som jag bloggat om tidigare om hur de valde att ändra förutsättningarna i debatten eftersom det inte riktigt gick deras väg första gången, kanske inte andra gången heller.

Ser via Per Ankersjös blogg att journalisten i fråga knappast valt en neutral hållning i chatten

"David: Vad hjälper det om vi svenskar minskar vårt bilåkande när en miljard kineser börjar?
Johan Winberg: Allvarligt talat. Vad gör det för skillnad om jag spöar mina barn, när det finns så många andra barn som lider än värre som barnsoldater i Afrika? Lite bättre argumnet tack Det är lika viktigt att du gör något åt klimatet som att en specifik Kines gör det. Eftersom DU släpper ut mer än de flesta kineser gör det större skillnad om Du skärper dig än om en genomsnittlig Kines gör det."

Intressant i detta är att det kommer vara miljarder människor som vill börja köra bil. Det vet vi. Vi kan välja att jobba med dem, eller mot dem. Jag väljer det första och vill därför vara en del i den rörelse som står upp för forskning, teknikutveckling och drivkrafter för snabb effektivisering av våra bilar och bränslen. Det är nämligen enda sättet att globalt sett bidra till att minska koldioxidutsläppen. Minskar vi våra utsläpp genom sänkt tillväxt och mindre bilåkande så kommer vi inte ha pengar till forskning, klimatbistånd, handel med andra länder eller ha drivkraften att ta fram de bilar som släpper ut mindre. Väljer vi istället att satsa på att ta fram de bilarna så kan vi sänka våra utsläpp och dessutom ha tekniken framme för att användas när fler människor i andra delar börjar åka bil.

Regeringens expertgrupp för miljöstudier som tillsattes av den förra riksdagsmajoriteten la sin slutrapport 2007 och förklarade där appropå detta probelem.

”När det gäller att påskynda den tekniska utvecklingen torde direkta FoU- stöd vara ett mer träffsäkert sätt än en generell höjning av den svenska koldioxidskatten”

Den har dessutom läsning för Jytte Guteland och SVT:s redaktion om kilometerskatt och minskat bilåkande för den som tvivlar på hur de som är experter i miljöstudier ser på saken.

Läs också Per Ankersjö, Johan Hedin, Helen Törnqvist, Stina Bengtsson och Christer Jonsson.

Den fria rörligheten vann mot fackens protektionism!

Jag snubblade över den här sajten. Jag skulle bli förvånad om det inte är Svenskt Näringsliv som ligger bakom den, en sajt om historiens bästa generation. Den verkar spännande.



Det är viktigt att fler människor börjar diskutera grunderna i vad som är fel i arbetsmarknadspolitiken som gör att unga har så förbenat svårt att få jobb i det här landet- trots att det som sagt var är en bra generation.

Signa upp för att följa sajtens farmfart här.

Här kommer det andra kapitlet av ljudboken, i Tanzania och Dar es Salaam möter jag Abigail som pluggar och hjälper till mycket hemma. Hon drömmer om att någon gång kunna åka utomlands, och om att få läsa psykologi på universitetet och starta ett företag för att hjälpa kvinnor som är fast i sina relationer.

Lyssna direkt här eller ladda ner via Itunes här.

Ja, man måste ju ställa sig frågan. Igår var det två saker som fick mig att fundera över det.

En kvinna ringde mig igår och skällde ut mig för att jag sagt att hon såg ut som en prostituerad på facebook. Efter lite forskning i detta så visade det sig att någon ond människa startat en facebookprofil med mitt namn, min mail och telefonnummer och addar människor för att sen förolämpa dem i mitt namn.

Kom för övrigt tre kommentarer på en youtubefilm jag gjort för CUF under gårdagen.
"Tjockis"
"Inte ens en blind mor kan älska dig!"
"ät bajs din djäävel"

Det är väl några oborstade kommunister som gjort det, men det är lite oroande att det är så aggresivt redan nu.

En än mer upprörande grej hände också igår. Under inspelningen av SVT:s Uppdrag granskning, så var det tjat om att vi bara skulle göra en tagning. Live på tape, som det kallas.

Men efter att debatten var klar och trots ett tendentiöst repotage, så lyckades jag nog ganska bra. Därefter bestämde sig SVT för att ställa om alla frågor till mig, tillåta repliker från Jytte Guteland, så nu har de nog möjlighet att klippa ihop en debatt som håller för deras tes.

Man undrar ju hur valrörelsen kommer se ut när det börjar på riktigt...