Det har varit en fullspäckad vecka och helg. Mycket media, skolbesök, bokpresentationer och annat kuligt. I helgen hade vi förbundsstyrelsemöte och la fast grunderna för valrörelsen, det kommer bli så fantastiskt bra!

Idag är det miljömässa i Trollhättan. Jag och Jakop Dalunde har nu debatterat konsumtion och tillväxt en gång, jag ska hinna med att presentera min bokresa och vi ska ha två debatter till om Köpenhamnsmötet och handel med utsläppsrätter.

Ikväll blir det inspelning av Uppdrag Granskning i SVT inför onsdagens sändning.

Ser också mycket smickrande att jag har stor chans att kryssa mig in i Riksdagen enligt Expressen eftersom jag är objektivt snygg. Well. Tack i alla fall.

Idag släpper vi i Centerpartiets Ungdomsförbund en rapport om miljön, en rapport om vad politiker bör och inte bör göra.

Rapporten fokuserar på den alltför bortglömda frågan, varför ska vi rädda klimatet? Ska vi göra det för klimatets skull eller för människorna som riskerar att drabbas? Är svaret det första, som Anders Wijkman i princip gav mig efter gårdagens sändning av Debatt. Ja, då är lösningen färre människor och regleringar in absurdum.

Är svaret det senare är också slutsatsen enkel. Det är samma människor som drabbas av att vi inte gör något, som drabbas av att vi gör fel saker för klimatet.

Därför skriver vi rapporten där vi skissar på hur en effektiv klimatpolitik skulle se ut, en politik med forskning, teknikuteveckling, global prissättning på koldioxid och ett riktat klimatbistånd bland annat.

Vi har också skrivit en artikel på temat på newsmill som går att läsa här. Rapporten kan man ladda ner här.

Uppdatering: SVT Debatt från 27/11.

Idag kommer också Kina ut som deltagare vid konferensen i Köpenhamn, dessutom lägger de fram en ambitionsnivå. De väljer att använda den, ytterst relevanta termen, koldioxidintensitet. Alltså, hur mycket koldioxid i förhållande till BNP de bör ha, och säger sig vilja minska den med 40 - 45 %. Det innebär dock knappast att sänkningen i absoluta tal blir mycket, om ens något.

Det drar ihop sig mot Köpenhamnstoppmötet. Det drar också ihop sig inför min bokrelease. Nu är det möjligt att lyssna på andra kapitlet, där jag träffar Abi i Tanzania.

Podcast direkt här och via Itunes här.

Nu beger jag mig mot SVT Debatt i Göteborg.

Kan knappast säga att jag tyckte TV 4 Nyheterna gjorde en särskilt rolig klippning av min medverkan under gårdagens diskussion om partiets framtid. Ikväll är det dock direktsändning av SVT Debatt om klimat, tillväxt och konsumtion.

Meddebattörer är idel män. Göran Grejder, Stefan Fölster och Anders Wijkman. Klockan 22.00 på SVT 1.

Äntligen visar Centerpartiet på riktningen i Svensk politik. Det känns bra att se de två debattartiklarna i dagens stora tidningar. På DN debatt skriver Maud Olofsson om prioriteringarna inför valrörelsen. Där nämns äntligen en riktning för människors ökande frihet, företagsamhet och att det ska löna sig rejält att slita.

På SvD Brännpunkt skriver skattegruppen om vårt skatteförslag. Lägre skatter på arbete, inkomstskatter och på företagande.

Det är med tillförsikt jag nu börjar med partiets förtroenderåd.

På den nya siten "Vad står på spel" kommer man att följa företag, akademi, fackföreningsrörelse och politiker som diskuterar vad som händer i ekonomin just nu. Samtidigt har lägger man dagligen ut repotage från Sverige som beskriver situationen på arbetsmarknaden.



I det första programmet intervjuas jag av Lena Smedsaas om situationen för Sveriges ungdomar.

Så var listan antagen i Stockholms län. Det är med en mycket märklig känsla jag lämnar den här dagen bakom mig. I diskussionen om andra platsen där jag ställdes mot Per Lodenius, sittande riksdagsledamot från Norrtälje, så var det många som höll anförande till förmån för mig som gjorde att jag nästan blev gråtfärdig. Det värmde, ni vet vilka ni är. Den voteringen slutade med en seger för Per med 74- 40 om jag minns rätt.

Jag kände mig personligen färdig och var beredd att börja driva personvalskampanj från en femteplats. Dock var det ofantligt många människor som vad mig att ta fler fighter. Till slut stannade jag på en fjärde plats, en mycket bra plats att driva personvalskampanj ifrån i länet där vi har tre mandat idag. Jag ser också på val.se att jag hade fler procent själv än båda två toppkandidaterna tillsammans i föregående riksdagsval. Det bådar gott.

Jag är oerhört inspirerad att driva en kampanj som förtydligar Centerpartiets liberala gröna profil. Jag tror jag behövs. I övrigt kan jag konstatera att alla fantastiska CUF:are, som inte hade rösträtt men ändå pratade för mig, förtjänar ett stort, innerligt och varmt tack. Ni är fantastiska. Om jag inte varit kandidat själv hade jag aldrig kunnat hålla mig så diplomatisk som ni gjorde till det län som uppenbart inte tänkt på hur man ska kunna locka unga väljare till Centerpartiet.

Jag är glad idag. Riktigt glad. Rickard Nordin, andre vice förbundsordförande i CUF, har idag blivit framröstad till andraplats på Göteborgs riksdagslista. Riktigt skoj och välförtjänt.

Rickard har en stor politisk kompetens, inte minst när det gäller miljö- och klimatfrågor.

Mot bakgrund av Stockholms läns lista så är det kul att se förmodligen Sveriges yngsta lista, inte mindre än 55 % av kandidaterna är under 30 år. Sjukt skoj!

I Bosnien träffade jag Merima, en tjej som pluggar miljöskydd. Hon läser sista året och är otroligt engagerad i de miljöproblem som Tuzla och Bosnien står inför.

Med gamla dieselbilar, kolkraftverk och vedeldade hus blir luften tjock över staden och svavellukten slog mig rejält.

Här är andra kapitlet av min bok.

Itunes

Podcast

Tidigare inlägg om boken, som fortfarande titeln är aningen osäker på.

En debatt har blossat upp på Newsmill om miljöpartiets flirt med liberala väljare. Och jag är den första att säga att miljöpartiets kommunikation är fantastisk och grundtron på människors skaparkraft gillar jag.

Problemet med miljöpartiets flirt med liberala väljare är naturligtvis många. Att samarbeta med partier som är mot arbetskraftsinvandring, entreprenörskap i offentlig sektor och friskolor gör det omöjligt att kalla sig liberal. Att dessutom ha en miljöpolitik som i första hand ser människor som ett problem gör ekvationen svår att få ihop.

Om det skriver jag tillsammans med Johan Pettersson på Newsmill idag.

Dagen efter att jag släpper delar av min första bok som podcast, innan den kommer i tryck, så gör filmbolagen ytterligare ett utfall mot fildelningen.

Det är jäkligt frustrerande att se att jakten på unga människor är skyddad i lag och dessutom för en industri som inte visat något intresse för att underlätta fildelning lagligt - eller gjort något för att underlätta konkurrens på sin marknad.

Jag skriver idag en artikel på politikerbloggen om varför jag låter min bok vara gratis ljudbok, innan den kommer i tryckt format.

Idag har Sveriges nästa EU- kommissionär utsetts. Det är första gången jag kan säga att jag verkligen känner en EU- kommissionär, vilket känns skoj. Cecilia Malmström är dessutom en utomordentlig politiker.

En sak som dock förundrar mig är hur det här rent förhandlingstekniskt gick till. Centerpartiet är Alliansens näst största parti. Om Moderaterna nu bestämt sig för att de kunde släppa den här posten, känns det naturligt att den hade gått till Centerpartiet och i så fall Lena Ek. Med Malmström har Sverige valt att ta en aningen mer tillbakadragen kommissionärsportfölj, trots sina meriter och kunskaper så är det svårt att tro att hon skulle få exempelvis energiportföljen.

Det här får intressanta konsekvenser. Eftersom Centerpartiet sidsteppas när det gäller den här posten så bör rimligen nästa EU- minister vara en Centerpartist, det är knappast så att folkpartiet får behålla antalet ministrar och får en kommissionär.

Frågan är självklart vem det blir, men också om det är värt det. En EU - minister efter ordförandeskapet är minst sagt en ganska obetydlig ministerpost. Spännande blir det dock. Och även om detta inlägg kan tolkas lite bittert så är det verkligen inte meningen. Cecilia Malmström kommer bli en fantastisk kommissionär, hon skulle fungera bra oavsett vad hon tog sig för med.

Ja, och förresten, Mona Sahlin är så klart besviken.

Äntligen är den klar. Inom några veckor kommer min första bok att se dagens ljus. För ungefär ett år sen började jag min resa runtom i världen för att träffa unga människor och prata med dem om deras drömmar, rädslor, vardag och om klimatet.

Jag vill vara en del av den rörelse som formulerar en klimatpolitik som klarar klimatutmaningen och hjälper fler människor att resa sig ur fattigdom och få råd att hantera de problem som klimatförändringarna innebär. Jag är övertygad om att det är möjligt.

I min bok kommer ni få möta Merima i Bosnien, Lee från Kina, Rajan i USA, Abigail i Tanzania, Molikka i Bangladesh och Saimon från Brasilien. Dessutom försöker jag dra ut linjerna för en framtida klimatpolitik, en politik som tar tillvara alla fantastiska människors initiativkraft, förmåga och vilja att skapa sig ett bättre liv. En politik som underlättar för ungdomar runtom i världen att leva ut sina drömmar.

Idag släpper jag förordet, här beskriver jag mina tankar kring boken, resan till Kuba där allt började och varför jag är nyfiken på hur unga människor tänker.

En bild från Kuba. Foto: Frida Johansson Metso

Lyssna på boken här (podcast, än så länge är bara förordet utlagt) eller hämta den i Itunes här.

Än så länge har boken ingen titel. Så kom gärna med tips, inom kort, den går på tryck om några dagar.

Centerpartiet är i dagens Sifo nere på 4,5 %. Det är bedrövligt. Inget annat. Jag har struntat i att skriva om många opinionsundersökningar på sistone, både dem som visar en nedgång och framgång för Centerpartiet och Alliansen. Det är farligt att dra för mycket slutsatser, men att vårt parti går nedåt är tydligt och det beror i stor utsträckning på en feltolkning av uttrycket regeringsduglighet.

Ja, SD går starkt framåt idag, det är tragiskt. Men det kräver dock en helt annan bloggpost, den här handlar om Centerpartiet.

För att vara ett alternativ att rösta på måste man vara duglig att sitta i en regering. Det innebär alltså att man framstår som trovärdiga i att kunna leda Sverige. Det innebär inte på något sätt att man måste gilla allt som regeringen gör. Det är Centerpartiets första strategiska misstag, att man trots att det är tydligt för de flesta politiskt initierade att Centerpartiet skulle vilja göra mer på frågor som rör företagande, milö och jämställdhet. I integritetsfrågorna ville Centerpartiet från början helt annorlunda, ändå står man nu och är de som är starkast försvarare av FRA- uppgörelsen exempelvis.

Att alltid försöka framstå som dem som vunnit mest och försvara uppgörelserna bäst och först av alla, gör att man upplevs som etablissemanget - utan engagemanget. Genom att i stället förklara vad Centerpartiet ville i förhandlingen och fortfarande vill skulle det fortsatt finnas anledning för väljare att rösta på Centerpartiet.

Regeringsduglighet handlar om att ha en sammanhållen politik på tunga områden. På internationell politik, ekonomisk politik såväl som arbetsmarknad och bostadspolitik är det avgörande att ha en sammanhållen och självständig politik för att vara regeringsduglig.

Centerpartiets tolkning verkar vara att man alltid måste vara lojal med Reinfeldt, vilket i mina ögon inte är den viktigaste lojaliteten. Alliansen är fantastisk för Sverige och en förutsättning för Centerpartiet att genomföra sina visioner. Men det är just idéer om människors möjlighet att påverka sitt eget liv och lojaliteten med människorna det handlar om som är den viktigaste lojaliteten.

Att förhandla och sen alltid i alla lägen försvara alla uppgörelser är ett säkert sätt att bli ointressant för väljare och irrellevant för media.

Centerpartiet har en tydlig vision, ett samhälle där människor tillåts växa. Ett samhälle där människor är viktigare än politiska system och där politiken finns till för att försvara människor från övergrepp från staten och särintressen. En frihetlig politik tillåter människor som vill och kan att ta mer ansvar för sitt liv, samtidigt som det offentliga finns till stöd för dem som behöver det.

Där utformas politiken utifrån människors behov, inte utifrån behoven för de politiska systemens fortlevnad. Det är min bild av partiets vision.

För att partiets framtid ska vara ljusare i opinionen måste vi nu börja beskriva vår vision. Detta måste göras med mod, självkänsla och engagemang. Jag tror det är möjligt, men det krävs att man fattar kloka beslut, förtydligar sin vision och skapar konkret politik som bygger bilden av ett framtidsinriktat frihetligt parti.

Sverige behöver det partiet och Centerpartiet behöver väljare. Ska det vara så svårt?

Så har nästa urvattnade och tråkiga kompromiss nått dagens ljus. Det är Mats Odell som presenterar förslaget till ny hyressättningsmodell. Det som från början såg ut att bli en alltför teknisk, men i stora drag bra utredning, blir istället en tummetott.

Att kommunala bolag ges en mer affärsmässig roll, som gör att de inte snedvrider konkurrensen med de privata är bra. Lika viktigt är att allmännyttans hyresreglerande roll försvinner och gör det möjligt för de flera tusen enskilda fastighetsägarna i Stockholm exempelvis att förhandla sina hyror själva.

Men grundproblematiken kommer vara kvar. Lägesfaktorn och efterfrågan på lägenheter får inte styra hyran i större utststräckning än nu. Inte heller får de som idag är outsiders några större möjligheter. Straffas gör, som alltid, unga och invandrare som inte stått i kö i femton år. Reglerade marknader gynnar vita medelålders män, och straffar unga.

På marginalen kommer nog fler lägenheter att byggas med det här förslaget, dock är principen felaktig och tyvärr kommer den inte underlätta särskilt mycket för ungdomar.

Okej. I mitt valdistrikt har alltså toppnamnet som ska dra en massa nya röster till Socialdemokraterna, som har problem med att locka människor i storstäder, bestämt sig för att flytta till USA efter valet.

Sen vill han pendla till Sverige från staterna för att vara minister. Seriöst, Bodström.

Visserligen har jag verkställande utskott hela helgen, men det blir nog mysigt det med. Eller i alla fall viktigt och kul.

Det är svårt att veta hur man ska börja kommentera Vattenfalls agerande och reaktionerna på detta. Vattenfall är ett företag som gör bra saker för miljön. Den debatt som handlar om kolkraft och koldioxidinkapsling har jag redan kommenterat. Att sänka kolkraftens utsläpp är bra i länder som är helt beroende av kolkraft, att bygga kolkraftverk i Sverige däremot vore huvudlöst.

Elnätsdiskussionen är i första hand bisarr. Ett företag som är ägt av staten, som har hela det politiska etablissemanget (konstigt nog) emot sig försöker ändå driva igenom något. Det är huvudlöst, dåligt kommunicerat och pinsamt.

Vattenfall är ett företag som gör mycket bra saker, men som är usla, för att inte säga värdelösa, på att kommunicera det.

Däremot bör man snart fundera över om staten verkligen ska äga Vattenfall. Politikers uppdrag måste vara att sätta upp spelregler för företag att agera på, att äga ett bolag på grund av affektionsvärdet i detta är bara dumt och snedvrider inte sällan marknaden.

Jag har medvetet valt att inte kommentera förslaget till Riksdagslista i Stockholms län. Det är alltid farligt när man själv är inblandad. Men med Mahmoud Aldebes uttalanden igår och debattartikeln på politikerbloggen idag känns det inte som om det går att vara tyst längre.

Mahmoud Aldebe, som var hett debatterad för någon vecka sen, hävdade igår att han hoppar av listan. I själva verket är det så att han inte fick stöd i medlemsomröstningen, gissningsvis på grund av sina värderingar som inte delas av Centerpartiet. Därför föreslås han inte på listan. Så man kan minst sagt säga att det var ett sent avhopp. Även Gustav Andersson bloggar om detta.

När det gäller listan i övrigt skulle jag ljuga om jag inte sa att jag är besviken. Efter att endast varit aktiv i distriktet i knappt två år har jag trots detta lyckats komma fyra i medlemsomröstningen, vilket gör mig stolt och glad. Men liksom Ingrid Lundqvist, Magnus Persson, Martin Karlsson och Ronny Karlsson som är de tillsammans med mig som är under trettio år har jag blivit nedflyttad på förslaget till lista jämfört med det stöd vi fått i medlemsomröstningen.

Om nomineringsstämman skulle välja att fastslå det förslag som kommittén lägger fram så ser jag åtminstone tre problem. För det första kan man fråga sig hur CUF Stockholm ska kunna känna ett engagemang för att slita i det partidistrikt som inte vill lyfta unga människor. För det andra, och mig personligen, så kommer jag få svårt att förklara för CUF:are runt om i landet varför jag ska lägga mitt engagemang i det distrikt som konsekvent flyttar ner unga människor.

För det tredje, och viktigaste för Centerpartiet i Stockholms län, kommer det självklart vara svårt för unga människor i Stockholms län att hitta en kandidat att rösta på, när de som skulle kunna representera dem inte får stå högt upp på listorna. Om detta skriver Tobias Gillberg, vice distriktsordförande i CUF Stockholm, på politikerbloggen idag. Ett ytterligare problem sett ur väljarögon är att vi heller inte har några kandidater högt upp som är äldre, vilket är ett minst lika stort problem om Centerpartiet vill representera hela befolkningen.

Niklas Dahlgren från Göteborg har också reagerat och startat en facebookgrupp till stöd för lilla mig. På mindre än två dagar har nästan 200 personer anslutit sig. Det värmer. Vill ni visa ert stöd för unga på listorna är ni mer än välkomna in i gruppen.

Jag inväntar nomineringsstämman innan jag kommer skriva mer om detta, det är trots allt bara ett förslag som är framlagt ännu och det innehåller bland annat tre reservationer till förmån för mig på tredje plats.

Martina Krüger, informationschef på Greenpeace har idag en debattartikel i många tidningar runt om i landet om att Sverige just nu begår ett klimatbrott.

Vad det rör sig om är att det av den svenska staten ägda Vattenfall äger kolkraftverk i Europa. Det är varken brottsligt eller särskilt ovanligt. Europa har en annan produktionsstruktur än Sverige, som ju får sin energi från klimatneutrala källor som vattenkraft, kärnkraft och efter regeringens energiöverenskommelse i våras: allt mer vindkraft och bioenergi.

Personligen kan jag tycka att det är konstigt att den svenska staten ska äga företag överhuvudtaget. Politiken bör koncentrera sig på om att sätta upp spelregler och upprätta ekonomiska styrmedel för marknaden. Statens uppgift är inte att driva näringsverksamhet och försöka påverka genom att detaljstyra den för att uppnå politiska mål.

Det är ärligt talat ganska korkat att kräva att ett företag slutar med kol, även om det skulle råka vara svenskägt. Det är ju inte så att kolkraften försvinner bara för att någon annan äger det.

Om Martina Krüger i klimatfrågan vill plocka politiska poäng, så har hennes artikel säkert avsedd effekt. Är det en lösning på klimatkrisen hon är ute efter skulle det vara smartare att ge den svenska regeringen allt sitt stöd inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december.

Det känns som något speciellt har hänt i natt. Och det har det. Liberaler, piratpartister och flera goda krafter har för en gångs skull vunnit mot det politiska etablissemanget.

Det blir en skrivning om att fildelar inte ska kunna stängas av från internet. Så mänskliga rättigheter ska gälla även på internet, hur nu det kan kännas som en enorm seger kan man fråga sig. Men så känns det. Tack till Christian Engström med flera som kämpat.

Ett stort tack vill jag speciellt rikta till Lena Ek. Du har slitit, kämpat och alltid varit tillgänglig för mig och många andra som undrat vad som hänt. Jag vet att det varit tufft från tid till annan, men du har aldrig givit upp.

Tack.

I förrgår skrev miljöpartisten Anders Schröder på SVT Opinion att för hög levnadsstandard leder till miljöns död. Ett utdrag ur hans artikel:

"Dagens [ekonomiska] system bygger på evig tillväxt, och grundproblematiken är att vi inte kan ha evig tillväxt /---/ ju rikare en person är, ju större belastning utgör personen på miljön. /---/sambandet mellan välmående och tillväxt upphörde redan på 70-talet. Alltså finns det inget självändamål i att öka tillväxten."

Idag svarar jag honom. Läs mitt svar här.

Det pågår just nu en rejäl debatt om ungdomsarbetslösheten, äntligen. Tyvärr står hela det politiska etablissemanget förutom Centerpartiet och hävdar att arbetsrättslagstiftningen inte är ett problem för unga. Det är dock inte sant och något som i forskningen är i princip enig om. Dessutom diskuteras just nu Centerpartiets förslag om möjlighet till lägre löner under det första året för att få in unga på arbetsmarknaden. Jag har redan länkat till morgonens debatt i SVT.

Passar dessutom på att länka till tre debattartiklar om Sven- Otto Littorins gräsliga uttalanden om unga och LAS, där han verkar tycka att även de unga som är mer produktiva än äldre ska få sparken.

Norran, Dagbladet och Sundsvalls Tidning.

Har varit ut med hunden efter en debatten i SVT imorse. Tycker överlag det är bra. Senast jag träffade Ida var också i SVT morgon där hon också var emot ett förslag från Centerpartiet. Än så länge är det dock otydligt vad hon vill ha gjort.

Debatten kan ni se 2.30 in ungefär.

Nu beger jag mig mot nästa TV- inspelning om ungdomarbetslöshet, den här är dock en dummy så det är oklart om den kommer att sändas.

Idag har Centerpartiet lanserat ett förslag om avstamspsjobb, ett sätt för unga att kunna bli anställda till 2/3 delar av lönen under max ett år för att få arbetslivserfarenhet. Det är ett bra förslag i det stora hela. Egentligen borde politiken inte lägga sig i, men när arbetsmarknadens parter verkligen inte klarar av att lösa detta och när politiken inte tillåter människor att teckna individuella avtal så är detta ett steg på vägen.

Flera Centerpartister har redan bloggat om detta. Själv debatterar jag frågan i SVT 1 07.15 imorgon.

Idag skriver jag på SVT Opinion om den urvattnade kompromiss som förslaget till gårdsförsäljning av vin innebär. Istället bör Systembolagets monopol avskaffas. Det är naivt att tro att människor inte kan ta ansvar för sitt eget liv. De som inte kan det kan idag välja att använda de 50 % av marknaden som Systemet inte har kontroll över trots sitt monopol. Människor som vill ha tag på alkohol kommer alltid att få det.

Frågan som regleringsivrare bör ställa sig är ju om man nu tycker att allsmäktig politik kan stoppa människor från att dö i förtid eller döda andra. Varför vill man inte förbjuda bilkörning som dödar många? Varför vill man inte förbjuda rökning som dödar, även dem som är icke rökare? Varför vill man inte förbjuda alkoholförsäljning helt?

"Genom att tillåta människor att köpa alkohol, köra bil och röka så ökar risken för att människor, även tredje person, dör i olyckor och sjukdomar. Jag kan inte utlova hur utvecklingen i Sverige skulle se ut med licensierade butiker för alkoholförsäljning, men jag vet att alternativet - statliga påbud, straffskatt, kontroller och övervakning - är mycket sämre. För mig blir slutsatsen att Systembolagets monopol är omöjligt att försvara.

Det är dags att uppvärdera vår syn på människor och deras möjligheter att fatta beslut baserad på den kunskap de har. Jag är övertygad om att människor både vill, kan och borde få ta fler beslut över sitt liv själva. Ett sånt beslut borde vara om man vill köpa vin på en gård, i en butik eller på det systembolag som trots sin reklam hävdar att de tar ett hälsoansvar."

Människor kan och bör tillåtas ta ansvar för sitt eget liv. Punkt. Slut.

Idag har DN tre artiklar om klimatkonferensen i Köpenhamn, som jag för övrigt ska åka på vilket blir grymt kul. I artiklarna inser vi att Reinfeldt och Carlgren just nu gör det de kan för att övertyga världens ledare om att det måste till ett klimatavtal. Om du inte skrivit på 2grader.se, ett upprop som ska överlämnas till Kina och USAs ledare innan Köpenhamn, så borde du göra det.

I artikelserien visar det sig också att man närmar sig varandra, men att det verkar som om man från FN håll och Regeringen nu är mer pessimistiska än innan för att komma till ett klimatavtal och att de ska innehålla alla de ingredienser som gör ett bra klimatavtal. Alla dessa saker är värt att ha i åtanke när man diskuterar klimatpolitik. Världens länder ligger inte på samma nivå, ekonomiskt eller i miljödebatten. Och, lösningen måste vara så global som möjligt för att få effekt.

Igår var jag på miljöting i Gävle, ett arrangemang där ungdomar från främst Dalarna och Gävleborg samlas en helg för att diskutera miljöfrågor. Där var jag med på en debatt mellan fem av ungdomsförbunden.

Bakom de stora konfliktdiskussionerna var det igår en hyfsat sansad debatt om klimatutmaningens betydelse och i viss utsträckning lösning. Utvecklingsländernas förutsättningar är viktiga och de måste tillåtas utvecklas. Självklart finns en konflikt mellan hur stora investeringar som ska göras i landet och utanför Sveriges gränser, men större samsyn än vanligt.

Själv blev jag självklart provocerad av att man från vänsterhåll pratar om att vi kan köpa oss rent samvete (jo, så sa ung vänster) genom ett klimatbistånd. Visserligen är det ju CUF som först drev klimatbistånd och jag är glad att flera börjar digga det. Men det är ju inte för vårt samvete vi ska klara klimatutmaningen. Det är för människor som riskerar sjukdomar, död och att flytta på grund av högre temperaturer, på grund av att klimatfrågan är viktig. Den dagen vi börjar driva politik för att rena vårt samvete är vi på helt fel spår. Sen handlade tyvärr en del av debatten om särskild köttskatt, vegetariska tisdagar i alla landets skolor (SSU:s idé) och om förbud mot all fossila energikällor (Grön Ungdom). Alla dessa saker är naturligtvis ingen lösningen utan just ett sätt att symbolisera klimatfrågan ur ett aningen moraliserande perspektiv.

Men i övrigt en av de bättre miljödebatter jag varit på och dessutom en hel del nya medlemmar till CUF, välkomna!

I helgen har socialdemokraterna haft sin kongress. Nyheterna har varit få, precis som när ett auktoritetstroget parti har kongress när valet närmar sig så sluter man upp bakom sin ledare. Trots detta visar SvDs granskning att skillnaderna i politiken är små. Från förbud till försvåring för välfärdsföretagare, från hat till försvårande för småföretagare. Jobbpolitiken lanseras som ny, men är i all väsentlighet densamma. Höj a-kassan, skatten och låna till infrastrukturinvesteringar, sen ska utbildningen också bli bättre. Oklart hur.

Med partiets egna siffror i bakhuvudet, som visar att man tappar mycket i storstäderna, så kan man anta att partiet har en rejäl uppförsbacke. Generellt sett är värderingarna mer höger och frihetliga i storstäder. Detta gör också uttalanden från partiets Stockholmsdistrikt om att partistämmobesluten innebär en vänstersväng än mer intresssanta. Socialdemokraterna kommer få en svår valrörelse i de större städerna, särskilt om de lokala företrädarna, trots de starka frihetliga värderingarna där, pratar om vikten av vänstersvängar och mer statlig styrning.