För några dagar sen debuterade jag på Sourze som debattör.

Jag tänker ägna min tid fram till valet 2010 åt två saker. Det ena är att jobba för att Centerpartiet och Alliansens får fortsätta regera landet, för alla andra alternativ kommer att chockhöja kostnaden för att ha unga anställda, fortsätta krama LAS och höja skatten så att fler företag får svårt att anställa människor. Det andra och ännu viktigare är att hitta ännu fler lösningar som gör att Lisa, 21 år, kan säga till sin sambo "Jag går till jobbet älskling, vi ses ikväll". Ungdomsarbetslösheten har ökat på grund av oppositionens arbetsmarknadspolitik och straffet som unga arbetslösa får ta är hårt. Det gör att vi alla måste anstränga oss för att hitta lösningar. "

Läs min artikel om ungdomsarbetslösheten här.

Idag skriver Hanna Hallin, ordförande för Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, på SvD Brännpunkt om den låga andel unga förtroendevalda. Idag utgör människor mellan 18 och 30 år en femtedel av befolkningen, medan samma kategori bara utgör en femtondel av de förtroendevalda. Det är självklart ett problem om vi vill ha en demokrati som bygger på att de förtroendevalda är representativa för medborgarna som helhet.

Många unga lämnar dessutom sina uppdrag, främst i kommuner, under en period på grund av den lagstiftning som gör att man måste vara skriven i den kommun man har uppdrag i. Alltså, om jag flyttar för att studera så måste jag sluta mina kommunpolitiska uppdrag. Det händer ofta och i snitt ersätts då den unga politikern med en nitton år äldre politiker.

Läs hela artikeln här.

Debatten går just nu hög från vänsterpartierna om Alliansens inställning till Sverigedemokraterna. Deras idé verkar vara att skrika så högt det går för att dölja att deras inställning är densamma i sak, att sossarna ikväll bygger majoritet på Sd i Trelleborg och att miljöpartiet pekar långfinger åt den invit som Alliansen skickar men kräver att Folkpartiet och Centerpartiet snällt ska förhandla med vänstern om olyckan är framme.

Det är intellektuellt ohederligt och de enda som tjänar på detta är självklart Sverigedemokraterna. Om detta skriver jag på Politikerbloggen idag. Läs artikeln här och läs även Per Ankersjö från i lördags.

Idag presenteras de stora dragen från den skattegrupp som Centerpartiet har tillsatt. Den slutgiltiga behandlingen på förtroenderådet avslöjar förmodligen mer, och att jag kommer reservera mig till förmån för platt skatt.

Dock tar partiet ett riktigt viktigt steg framåt i skattediskussionen. Idag förs tre olika debatter rörande inkomstbeskattningen. Den första handlar om tre partier som lånar till skattehöjningar i sina budgetförslag, vilket rimligen borde vara mer oansvarigt än att låna till skattesänkningar som de anklagar Alliansen för.

Det andra spåret i debatten är det Alliansen som står för som handlar om jobbskatteavdraget och succesivt öka på världens högsta marginalskatter. Självklart är det bra att sänka skatterna istället för att höja dem, men tillräckligt många jobbskatteavdrag skulle innebära att det är så stor progressivitet att det inte längre alls är lönsamt att utbilda sig, slita mer eller starta ett företag. Det är också anledningen till att vissa inom Alliansen, oftas centerpartiet och folkpartiet pratar om att ta bort värnskatten (den extra femprocentaren för de med höga inkomster).

Istället föreslår nu Centerpartiet att det är den statliga inkomstskatten som ska sänkas med fem procentenheter. Det innebär att otroligt många fler får nytta av sänkningen, eftersom brytpunkten för den ligger mycket lägre än för värnskatten. Samtidigt får även de med de högsta inkomsterna sänkta skatter.

Det är dags att börja diskutera hur vi vill ha det framtida skattesystemet, ett är säkert för mig. Det måste bli mer lönsamt att arbeta, slita och utbilda sig. Ett steg på vägen vore att genomföra det här förslaget.

Kan inte låta bli att kommentera den självgodhet som nu finns inom vänsterkartellen. Jag bloggade delvis om samma sak igår. Till Aftonbladet säger Maria Wetterstrand med anledning av om en eventuell olycka är framme och Sverigedemokraterna äntrar parlamentet:

Maria Wetterstrand (MP) går ännu längre och pekar ut mittenpartierna C och FP som potentiella samarbetspartier till de rödgröna om SD kommer in i riksdagen.

– Om vi blir större än de andra är det logiskt att Centerpartiet och Folkpartiet öppnar upp för att bedriva samtal med oss, säger hon.

Skulle MP tacka ja till samtal med alliansen om de vinner valet?

– Jag ser det som ett mycket mer logiskt alternativ att man försöker bilda något i mitten än att man skulle dra det ut på kanterna.

Med andra ord. Blir vi större än alliansen måste de vara beredda att ta med kommunister i regeringen, men om alliansen blir större än oss vägrar vi sitta i en regering med socialdemorkaterna light. Eller enklare, de krav vi ställer på fp och c gäller inte för oss själva. Självgott och ohållbart sätt att resonera.

Imorse gjorde partiledare Maud Olofsson något som några redan gjort, nämligen ta debatten med Sverigedemokraterna. Det var otroligt befriande av två anledningar. För det första att någon minister faktiskt vågar kliva ner från sin statsmannaroll som knappt tillåter diskussioner om idéer och istället kavla upp ärmarna för att stå upp för människors lika rätt och värde. Det andra som var skönt med debatten var att Maud inte, likt Mona Sahlin som försökte för nåt år sedan, stog och svamlade om Zlatan.

Istället gjorde hon det rätta. Ifrågasatte Sverigedemokraternas kollektivistiska synsätt, där man menar att alla muslimer tycker och gör samma sak och invandrare som grupp är ett problem. Kollektivistiska synsätt ger alltid felaktiga slutsatser. När det dessutom är med ytterst tvivelaktiga värderingar blir det extra farligt.

Samtidigt håller Lars Ohly på att straffa ut sig själv rejält. Nu meddelar han att en vågmästarroll för Sverigedemokraterna inte kan spräcka det rödgröna samarbetet. Helt plötsligt förskjuts frågan om samarbete med Sd. Maud idag var övertydlig på att det inte är aktuellt för Centerpartiet att samarbeta med Sd, något jag efterlyst länge. Samtidigt väljer alltså Ohly att ställa det rödgröna samarbetet före att hålla Sverigedemokraterna borta från makten.

Det innebär alltså att man antingen tänker stödja en alliansregering, även om den inte får majoritet, eller regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Socialisten Sven - Otto Littorin (m) har talat. Till Dagens Industri säger han

"Det är tyvärr så att om man ändå ska säga upp så är det bättre att det drabbar ungdomar än äldre och sjuka som har lägre produktivitet."

Detta säger Littorin också utan att ytterligare utveckla. Bara "det [är] bättre att det drabbar ungdomar" Det Sven- Otto Littorin menar är alltså att det för en ung människa inte räcker att anstränga sig, utbilda sig och slita hårt för att få behålla ett jobb. Kompetens har blivit ett fullständigt nedvärderat begrepp inom moderaterna, det är faktiskt ganska tragiskt att se.

Men det är inte bara en käftsmäll på dagens unga. Det är dessutom ett väldigt märkligt resonemang. När krisen är här och vi är i en lågkonjunktur kan man ju tänka sig att en minister gärna skulle se fler lönsamma företag, som gör större vinster och snabbare kan återanställa folk. Istället säger Littorin rakt ut att människor som tillför mycket och ökar produktionen ska sparkas.

Det blir en intressant valrörelse...

När Ipred infördes var vi många som sa att den kommer vara verkningslös, och principiellt felaktig, som den är i Danmark. Då fick vi höra att så var det absolut inte, och dagarna efteråt skreks det ut att fildelningen minskade.

De flesta genomskådade naturligtvis detta och insåg att det skulle komma tillbaka till samma nivå när "hysterin" lagt sig.

Mycket riktigt. Idag har Ifpi själva gjort en enkät som visar att ungefär tre miljoner svenska brutit mot fildelningslagen, trots ipred. Alltså är ipred verkningslös, principiellt felaktig som samtidigt kriminaliserar en ungdomsgeneration och ger frikort till musikindustrin att behålla skumma monopol.

Okej, håller Norska nobelkommittén på att go Bananas? Jag kan köpa att man förra året tyckte att IPCC skulle ha fredspriset, men att det delades med en kille som gjort en film med tvivelaktig eller felaktig tolkning av forskning gör ju att man funderar på vad det är för gäng som sitter där.

Idag får president Obama fredspriset. Och, make no misstake, jag tror han har förutsättningar att göra jäkligt mycket för världsfreden. Men frågan är, vad har han gjort än så länge? Jag kan inte komma på ett konkret resultat som han visat upp. Förmodligen är hans engagemang i Afghanistan viktigt och kommer leda rätt, hans övertygelse i klimatfrågan är viktigt och hans syn på världspolitiken är säkert bra i stora delar. Men har han uppnått något?

Båda de senaste utnämningarna, Obama och Al Gore, är rent politiska utnämningar där kommittén lägger in värderingar om i vilken riktning politiken bör ta vägen, inte för vad ledare har åstadkommit.

Obama har säkert förutsättningar att få fredspriset. Men att inte lyfta Tsvangirai som för kämpat för frihet och demokrati i Zimbabwe och tvingade Mugabe till en uppgörelse eller någon annan president, frihetskämpe eller världspersonlighet som faktiskt åstadkommit något gör att Nobels fredspris snart straffat ut sig självt som intressant och hedrande.

Känner en viss uppgivenhet inför de moderata riksdagsledamöterna som vill granska SVT. De tycker, mycket riktigt, att SVT många gånger är vänstervridna och gynnar vänsterpartierna. Problemet med deras argumentation senare är att de därför vill att regeringen ska granska SVT.

Det skulle obönhörligen innebära än mer politisk styrning. Även om de har rätt att SVT är politiskt och många gånger är vänster, så är ju inte lösningen att göra det ännu mer politiskt.

Lösningen är självklart att göra TV- avgiften frivillig och SVT till vilken betalkanal som helst. Om jag tycker Kanal 5 är skrutt så kan jag sluta betala den avgiften. Det kan jag inte med SVT, vilket också gör att de inte har några som helst incitament att vara objektiva, ty inkomsten är lika säker som att solen kommer gå ner tidigare för varje dag som kommer de närmsta månaderna.

Att vilja styra SVT politiskt är ett kvalitativt steg bort från demokrati och fristående medier.

Sök, det är en grym utbildning!
...
Vill du gå Sveriges bästa idéutbildning? Vill du bli en del av Sveriges mest spännande frihetliga nätverk? Vill du fördjupa ditt politiska tänkande och din förmåga att skriva, debattera och bilda opinion? Då är det dags att söka till Stureakademin 2010!

Programmet varvar egna studier med en exklusiv föreläsningsserie med framstående forskare, författare, journalister, politiker och andra opinionsbildare. Deltagarna träffas fyra långhelger (fre-sön) och ett antal vardagskvällar utspridda under året (februari-november). Programmet avslutas med ett examensarbete och en studieresa till Washington D.C. En gedigen skrivutbildning ingår också.

Bland föreläsarna genom åren märks Johan Norberg, Maria Rankka, Åsa Linderborg, Magnus Betnér, Nigel Ashford, Sofia Nerbrand, Thomas Gür och Göran Greider.

Tidigare deltagare samlas i nätverket Stures alumner och återfinns i dag som journalister, krönikörer, ledarskribenter, politiker, tjänstemän i regeringskansliet, rapportförfattare åt Timbro, doktorander vid universiteten etc.

Utbildningen riktar sig i första hand, men inte uteslutande, till den som är universitetsstudent och 20-25 år gammal.

Sista ansökningsdatum är 17 november.

Jag kan inte låta bli att blogga om dagens debattartikel i Expressen. Den är skriven av Elisabeth Thand Ringqvist, riksdagskandidat för Centerpartiet i Stockholms stad. Hon skriver om en kandidat och konkurrent till mig i Stockholms län. Mahmoud Aldebe, som bland annat varit ordförande i Sveriges Muslimska förbund. Genom åren har denne Aldebe begärt resning för de två män som mördade Pela, begärt att Sverige ska införa sharialagar och andra undantag från grundläggande lagstiftning för muslimer i Sverige. Samtidigt har han varit ansvarig i Al- Quds kommittén som under de senaste åren ordnat demonstrationer till stöd för Hezbollah och Irans regim.

Så sent som i juni i år, när vår nomineringsprocess startat, uttryckte Aldebe i en intervju med extremisten Mohamed Omar:

"Partiet som jag funderar på [att starta] /---/ Jag tänkte att partiet skulle heta ”Välfärdspartiet” /---/ Det kan dock bli kämpigt att värva nya medlemmar bland både muslimer och icke- muslimer. "

Det visar tydligt hur Aldebe så sent som i juni inte förstått att religion och politik inte hör ihop och att han dessutom funderar på att starta ett nytt parti med det turkiska islamistiska partiet som förebild.

Visst ska alla få en andra chans, men för mig krävs det mycket innan denne Aldebe kvalat in för Centerpartiets värderingar. Så snart jag fick reda på att Aldebe ställde upp i vårt provval uppmärksammade jag berörda människor på frågan och vet att det förts många diskussioner. Självklart ska människor vara välkomna som medlemmar, men efter att ha uttryckt dessa åsikter gör att jag är ytterst tveksam till om det över huvudet taget går att vara medlem i partiet. Än mindre företrädare i ett riksdagsval.

Det är dock inte upp till mig att avgöra hur förslaget till lista ska se ut, det är nomineringskommittén och till sist stämman som avgör detta. Alla kandidater får läsa valplattformen och sedan berätta om de har någon avvikande mening, som förslaget ser ut nu ser jag inte hur Aldebe ska kunna ställa sig bakom ens värdegrunden i plattformen.

Framtiden lär utvisa, och för mig är frågan enkel i sin komplexitet. Ställer man inte upp på partiets grundläggande värderingar är man inte aktuell som företrädare. Det bara Aldebe själv som har möjlighet att göra avbön och ärligt och kraftfullt be om ursäkt för sina tidigare uttalanden för att jag ska ens ska överväga att stå på samma lista som honom. Det handlar helt enkelt om alla människors lika rätt och värde och mänskliga rättigheter.

Det här är nog inte det som kommer bli mest diskuterat idag, däremot en av de viktigaste nyheterna.

FN organet UNDP konstaterar hur bra det är med invandring.

Det är nästan som en fars att titta på när oppositionen ska försöka förklara varför de inte är överens om de budgetar de lägger idag. Socialdemokraterna vill införa en förmögenhetsskatt, som de vet kommer verka negativt på besparingar och investeringar i företag i Sverige. I SVT morgon i morse försökte Peter Eriksson förklara varför miljöpartiet inte vill ha det med att de bryr sig om företagen. Snabbt som attan förklarade Sahlin att de minsann var överens om att inte införa den gamla förmögenhetsskatten, däremot vill man tydligen ha en skatt från S och mp är mot. Vänsterpartiet vill däremot återinföra förmögenhetsskatten, och höja bolagsskatten, och inkomstskatten, och indirekta skatter på arbete. Miljöpartiet vill istället höja bensinskatten med 2 kronor per liter.

När diskussionen fortsatte i morgonens sändning sken partiledarna upp och blev som piff och puff på julafton när ungdomarbetslösheten kom på tal. Det där har vi ett gemensamt program för!

På temat, undantaget som bekräftar regeln...

Idag på radion har vi hör Lennart Pettersson (c) som tillsammans med Staffan Danielsson (c) har lagt förslag i Riksdagen om att förbjuda Burkha på allmän plats. Jag hoppas och tror att dessa båda har goda intentioner och egentligen vill ta diskussionen om det vidriga i att ha särlagstiftning för vissa religioner och de värderingar som Burkhan står för.

Men det finns så mycket bättre sätt att göra det på. Ta hellre diskussionen om att inte införa undantag från simundervisningen, ta hellre diskussionen mot de värsta extremisterna som vill införa sharialagar i Sverige, ta hellre diskussionen mot dem som hävdar att Islam inte kan vara opolitisk.

Ta hellre diskussionen om värderingar som gör att vissa tvingar kvinnor gå i Burkha. Den som vill gå med strut på huvudett, äpple i munnen och badshorts måste naturligtvis få göra det, liksom i Burkha. Om vi ska ta diskussion om Burkhan som klädesplagg så borde den göras om ställen där man måste kunna identifiera människor. Banken, skolan med mera, på allmän plats är det upp till var och en att gå klädd som den vill.

Det finns en jäkla massa viktiga diskussioner kring de värderingar som styr Islam och dem som vill göra religion politisk och politiken religiös.

Det här hoppas jag var ett olyckligt sidospår med goda intentioner.

Per Ankersjö och Erixon uppmärksammar mig på en mycket bra ledare i Sydsvenskan. Hanteringen av Sverigedemokraternas högst eventuella inträde i svensk politik har fått stora proportioner. Mona Sahlin jagar Alliansen, trots att man nu givit besked om att inte göra sig beroende av dem i framtiden. Senast i sitt tal i Nacka sa Mona Sahlin

"Vi socialdemokrater kommer aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!"

Nu visar det sig att man redan gör gemensam sak i Trelleborg, överklagar beslut och tänker föra upp en fråga till kommunfullmäktige för att kunna utnyttja sin gemensamma majoritet.

I skolan lärde jag mig frasen "Aldrig stavas aldrig med två l, alltid stavas alltid med två l". Däremot verkar det för socialdemokraterna som om aldrig inte gäller alltid.

Nu har äntligen min debatt från SVT:s skolfront i torsdags kommit upp på webben. Diskussionen handlade om sponsrat skolmaterial. För att få en bild av det opartiska (S)VT ser på diskussionen bör man först se intervjun med Liv som gjort repotaget och vad hon vill förmedla. Intervjun är en minut lång, så ta er tiden.

Länk

I repotaget gör man allt man kan för att undergräva sponsrat skolmaterial. Att det däremot trots ett nio minuter långt inslag inte gick att hitta några exempel på sakfel, eller faktafel, i något sponsrat material var förvånande.

Det finns mycket skit som är gratis. Vår diskussion borde ju faktiskt handla om huruvida vi tror att lärare och skolledare kan fatta de här besluten själva, över vad som är bra att använda i deras klass.

Om vi inte tror det, vilket uppenbart är fallet på några ställen, så borde ju vår diskussion handla om hur vi kan förbättra lärarutbildningen i kritiskt tänkande och vad man gör med lärare som inte klarar av sitt uppdrag.

För en lärare som inte kan granska sitt skolmaterial kritiskt vill jag inte se i någon lektion, eller fixa grupparbeten. Det är ett större problem.

SSU menar däremot att det är ett stort demokratiproblem, att de själva lägger upp sitt material på samma sätt som dem de kritiserar hade Daniel en aning svårt att svara på.

Sponsrat skolmaterial är en tillgång, politikens uppdrag är att se till att vi har lärare som kan bedöma om det är bra för deras undervisning eller inte.

Se programmet här, först det tendensiösa repotaget i nio minuter, min debatt börjar efter tio minuter.

Idag är det full fart. Skriver på ett antal artiklar som jag har deadline på idag, samtidigt som jag försöker vara en god värd för våra nordiska syskonorganisationer för vårt extra årsmöte med vår nordiska organisation (NCF).

I kväll blir det besök i Haninge och kandidatpresentation och debatt i SVT 2 19.30. Skolfront ska diskutera sponsrade läromedel.