I lördags skrev Maud Olofsson på Brännpunkt om Alliansens framtid och att Alliansen måste våga mer. Det var många som med rätta blev glada och applåderade Mauds initiativ som står i djup kontrast med väljarmaximeringsstrategin som blivit moderaternas nya ideologi.

Som en liten förmaning om att det också måste komma politik av de vackra orden, skriver jag idag på Brännpunkt.

Dessutom bjuder jag idag in Alliansungdomsförbundens ordförande till ett samtal om framtidsfrågorna och visionerna som borde styra alliansen. Det var ett möte i Högfors för fem år sen. Idag har jag inbjudit till den södra delen av Norrland, i Segersta, Hälsingland.

Läs artikeln på Brännpunkt här.

Idag skriver jag på Newsmill, tillsammans med Johan Pettersson, Rickard Nordin och Elisabeth Svensson, vice ordföranden i CUF.

Sätt stopp för den moderata socialismen. Man vågar inte ifrågasätta arbetsrätten istället blir lösningen Amsåtgärder.

Moderaternas partistämmoombud måste sätta stopp för den moderata socialismen.

Idag har jag varit i Sundsvall och talat och diskuterat på en stor konferens om Norrlands framtid med bland andra Tobias Billström, Lotta Gröning och Jan Edling Det var en sjukt intressant och stor tillställning där vi i första hand pratade om attraktionskraft, framtid och demografi.

Under tiden har Byggnads nog haft svårt för förmiddagens bloggpost, inte mindre än

89

gånger har någon från Byggnads besökt min blogg. Ni är välkomna att fortsätta, men har ni inte bättre för er?

Jag har sällan (läs aldrig) hyllat Byggnads, med märkliga metoder där man kräver att även ickeanslutna ska betala avgifter till facket och med en retorik som påminner om Sverigedemokraternas har man själva satt sig i en position som gör de svåra att inte angripa.

Men nu har de visat sitt fullständiga ointresse i människor, hos Byggnads är det bara systemen som är intressanta. I Borås har en lönetvist uppkommit. Byggnads och arbetsgivaren tvistar om ungefär en skillnad mellan 29 000 och 30 000 kronor. När man inte kom överens krävde Byggnads central förhandling och att företaget OMEDELBART SÄNKER DE ANSTÄLLDAS LÖN till under 23 000 kronor.

Arbetsgivaren tyckte självklart inte att det var kul utan fortsatte att betala ut de utlovade knappa 29 000 kronorna i månaden i väntan på att tvisten skulle avgöras, vilket fick Byggnads att ryta i och dessutom lämna ett skadeståndskrav på 400 000 kronor. För att man betalade personalen för mycket.

Det verkar som om de anställdas förutsättningar är långt underställda Byggnads makt. Det äcklar mig.

Jag är en sann Israelvän, på många punkter kan jag förstå agerandet när Hamas använder sina barn som sköldar och begår terrordåd mot staten. Men det som håller på att hända just nu är mycket märkligt.

Mitt senaste möte med Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, var ett möte där vi pratade om två saker. Möjligheten till fred och säkerhet och rätten till frihet i dess alla bemärkelser, rörelsefrihet, yttrandefrihet och frihet från förtryck.

Jag kan förstå den stora frustrationen om artikeln som skrivits i Aftonbladet helt saknar grund, det är ju i så fall varken första eller sista gången en källa inte tillförlitlig eller en journalist gör ett dåligt jobb. Men att som Israel gör nu och kräva fördömanden av artikeln eller en tillrättavisning av journalisten eller tidningen är bara absurt.

Men det fina i demokratier är ju att även dessa åsikter är tillåtna och att allas bilder får visas. Att agera som Israel gör just nu är ett säkert sätt att undergräva deras trovärdighet som Mellanösterns i särklass mest demokratiska och friaste land.

Jag hoppas att man snart inser det.

Under gårdagens bloggduell på Aftonbladet med Thaher Pelaseyed, vice ordförande i Ung Vänster, lyckades jag vinna nätomröstningen med förhållandevis god marginal. Sett till Afghanistans historia är det en framgång att människor kunde gå till valurnorna igår. Problemen som finns med för få valförättare bland mycket annat är självklart ett stort problem. Men det största problemet är att Talibanerna hotade människor som gick och röstade med avklippta fingrar och hotade med 20 självmordsbombningar i Kabul. Dessutom passade på att storma en stad under valdagen.

Den som tror det blir lättare att upprätthålla fred, demokrati och mänskliga rättigheter utan närvaro från utländska soldater gör en medveten tankevurpa. Landet skulle falla åter i Talibanernas händer.

Trots att jag upprepade flera gånger Pelaseyeds

"Dagens kvasival till trots, är Afghanistan ett land som tagit flera kvalitativa steg bort från demokratin."

och frågade om det var under talibanstyret han menade att det varit bättre än i dag, så bemöttes aldrig det. Det går bara att tolka det som om Ung Vänster hellre ser en talibanregim, sharialagar och stopp för några val över huvudet taget, än det vi ser idag.

I en av sina bloggposter skriver Pelaseyed också

"Under slutet av 70-talet var Afghanistan på god väg till att bli en, om än skör, skör demokrati. En vänsterregering genomförde en landreform och religionsfrihet infördes. Allt detta avbröts tvärt när USA untnyttjade missnöjet med det sekulära systemet för att stötta religiösa klanledare för att undanröja den vänsterinriktade regeringen i Kabul"

Med detta menar Thaher att det afghanska kommunistpartiet (bildat av en utsänd sovjet endast för att ta över landet, något som gjordes på tre dagar) som då tilltvingade sig makten med våld, dödade kungen och hela hans familj för att sen förnjuda alla andra politiska partier således är bättre än dagens system med val - om än inte perfekta val.

När Ung Vänster får göra sitt val så faller rösten alltså i första hand på ett kommunistparti som genomförde en kupp och förbjöd andra partier och i andra hand på talibanregimen.

På samma gång lite intressant som mycket skrämmande.

Ser via Per Ankersjö att regeringen äntligen får tummen ur och lyssnar på Centerpartiet. Nu genomförs lagstiftningen mot osund konkurrens.

Kommun, stat och landsting ska inte använda skattebetalarnas pengar för att konkurrera med privata näringsidkare. Punkt.

Idag skriver Stina Hamberg, ordförande för Saco Studentråd, på Newsmill om att det är dags för Alliansen att lyssna på Centerpartiet i budgetförhandlingarna på Harpsund i helgen.

Läge att lyssna på Saco Studentråd för övriga allianspartier kanske. Studenternas situation har länge varit dålig. Ett slopande av fribeloppet och en höjning av studiemedlet förtjänar de.

Det här blir mitt sista inlägg i bloggduellen. Argumenten för och emot är rätt kända vid tillfället. Pelaseyed lägger till ett ytterligare motargument i sitt senaste svar till mig, där han menar att stormakters slagsmål om Afghanistan och att USA länge blandat sig i. Man stöttade en gång i tiden talibanerna.

Det är naturligtvis riktigt, men inget argument för att försvara demokrati och mänskliga rättigheter idag. Sverige var inte där då, man är där nu. Det hade varit fel då, det är rätt nu.

För mig blir denna fråga personlig. Efter mitt engagemang i min vän Ahads öde är Afghanistan något jag är mer intresserad av än mycket annat.

När Ahads far blev bortförd och med största sannolikhet dödad för sina politiska åsikter precis innan talibanregimen föll, var Ahads enda chans att fly. Tillsammans med mor och syskon gick flykten som för så många andra till Pakistan. Där blev Ahad, tio år, som äldsta man i familjen förföljd och förnedrad av polisen vilket gjorde en flykt till Iran oundviklig. Som tolvåring jobbade han femton - sexton timmar för att betala människosmugglare.

Efter några år var det Turkiet som gällde och lika mycket barnarbete innan han slutligen nådde Sverige. Nu har han en utvisning som inte verkställt hängande över sig. Jag är ledsen och illa berörd över hur vi inte kan ge människor från såna här områden en fristad i Sverige.

Men det gör mig ännu mer illa när det är argument om nationers suveränitet som får avgöra om vi ska ha trupper där eller inte.

Mänskliga rättigheter, fred och demokrati är något alla människor har rätt till, bara för att de är människor. Vi kan välja att blunda för vad som skulle hända utan styrkor i Afghanistan, eller så kan vi göra så gott vi kan.

Det senare är svårare. "Men frågan är om vi kan se Ahads släktingar i ögonen om femton- tjugo år och säga, ni fick ju en klapp i ryggen. Vi ville inte lägga oss i era inre angelägenheter."

Jag tror och hoppas att Sverige kan mer.

Det börjar bli många inlägg i den här bloggduellen nu från båda håll. Jag som följt den under några dagar på aftonbladet.se har verkligen försökt att förstå vad motståndarsidan har för argument. Det är i första hand två.

1. Styrkan leds av Nato
2. Principiellt är vi alltid för staters suveränitet och mot ockupation

Det första argumentet faller naturligtvis platt när det är en mission beslutad av FN vi ser i Afghanistan. Det andra är snarare ett politiskt övervägande där staters självständighet är viktigare än mänskliga rättigheter. Det finns anledningar till varför försvar av dessa många gånger hänger ihop med försvar av andra hårdnackade diktaturer som förföljer sitt folk.

Men i övrigt? Vad är den innehållsmässiga argumentationen för att vi ska lämna Afghanistan vind för våg?

Nyss stormade Talibanerna en stad, nu har de attackerat svenska trupper. Vi kan välja att säga lycka till och sticka som vi alltid gjort. Eller så kan vi säga att vi ska göra allt vi kan för att ni ska kunna gå till vallokalen, bygga upp landet och börja er väg mot demokrati.

Det är enklare att kräva tillbaka trupperna, frågan är vad som är rätt.

Det är märkligt. De vänstermänniskor som när det handlar om ekonomi alltid vill använda relativa mått. "Nej, bara för att jag kan försörja mig så är det inte bra, det finns ju de som är miljonärer". Men när det kommer till demokrati så är inget längre relativt.

För även om valet inte är perfekt, så innebär Pelaseyeds krav på att dra bort trupper som försvarar möjligheten till demokratiska val ett indirekt stöd till de Talibaner som inte vill ha några val alls, som tagit makten med hjälp av vapen och som hotar klippa av fingrarna på dem som röstar.

Men det är klart. Pelaseyed menar ju att Afghanistan idag är mycket mer odemokratiskt än under talibanregimen, liksom att kvinnorna förlorat på att Talibanerna inte är vid makten längre. Jag föreslår en stunds titt på den här filmen och på BBCs blogg där man intervjuar kvinnor som röstar - på vissa ställen upp till 60 % av alla som röstar är kvinnor.

Pelaseyed försöker få det att framstå som att jag försvarar sittande president Karzai i dagens val. Skulle min röst gå någonstans i detta val är det förmodligen Shahla Ata, läkare, kvinna och parlamentariker. Inte för att jag står för allt hon gör, men tror hon skulle vara en mycket bra president.

Att jag däremot försvarar människors rätt att gå till fria val, försvara biståndsorganisationer och den valda regeringens försök att skapa en stabil statsbildning. Det är inte den bästa regeringen i världen. Men eftersom Pelaseyed så sent som för en timme sen hävdade att jag inte skulle ha åsikter om presidentkandidaterna borde den rimliga slutsatsen vara att vårt uppdrag är att försvara rätten att gå till fria val- inte de politiska åsikterna som någon regering står för.

Min motdebattör i Aftonbladets bloggduell hävdar att jag inte ska bestämma vilken kandidat som passar bäst som president i Afghanistan. Helt riktigt, det krävs en viss intellektuell ohederlighet för att lyckas få det till att jag vill att svenska styrkor i Afghanistan ska bestämma vilken kandidat man får rösta på. Däremot tycker jag nog att jag kan få ha åsikter om huruvida det är bättre med en president som är för demokrati och mänskliga rättigheter, snarare än en talibanregim som i detta nu stormar en stad i Afghanistan. Möjligen har Ung Vänster någon gång haft åsikter om presidentvalet i USA, vilket rimligen borde vara okej.

Thaher Pelaseyed skriver i sitt första inlägg:

"Dagens kvasival till trots, är Afghanistan ett land som tagit flera kvalitativa steg bort från demokratin"

Jag vet inte vad han jämför med. Om det är tiden när landet var ockuperat av Sovjettrupper, eller om det är tiden när Talibaner avrättade människor inför publik endast för att avskräcka andra.

Afghanistan är ett land som har stora problem. Men ett tillbakadragande av alla trupper som Pelaseyed föreslår skulle endast innebära att Talibanerna direkt fick makten igen. Det vet vi. Senast Talibanerna hade makten var deras track record som följer:

Förbjuda kvinnor att lämna hemmet, ta jobb, idrotta och så vidare
Otrogna stenades till döds
Stöld innebar offentlig avrättning.

Listan kan göras lång. Återigen. Vi kan gömma oss bakom svepande formuleringar om ockupation. Det är kanske enklare. Men vi vet vilka som styr landet om Sverige drar tillbaka sina trupper.

Idag bloggar jag på Aftonbladet om Afghanistan, de svenska trupperna och dagens val. Egentligen var min ingång redan outad i förrgår. Tyvärr tenderar svensk media mest att handla om huruvida vi ska ha svensk trupp i Afghanistan eller inte. För mig är det ingen diskussion.

Man kan säkert ha betänkligheter kring när man gick in i Afghanistan, även om jag inte delar den ståndpunkten kan jag förstå den. Det är en insats beslutad av FN för att återupprätta demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan. Under min tid när jag stöttat och försökt få Ahad att stanna har jag insett vilket land det är vi pratar om. Ett tillbakadragande nu vore rent huvudlöst.

Talibanerna hotar klippa av fingrarna på dem som röstar och "utlovar" 20 självmordsbombningar. Det behövs närvaro för att skydda mänskliga rättigheter och försvara demokratin. För att möjliggöra ett statsbygge.

Istället för att diskutera vilken presidentkandidat som är bäst för det Afghanska folket hamnar vi i en debatt om huruvida vi ska hjälpa till för att upprätthålla freden eller inte. Det är lätt att skrämmas med USA, det är svårare att hitta några vettiga argument för varför vi inte bör hjälpa folket i Afghanistan.

Ja, det är viktiga signaler som kommer från David McCauley, klimatexpert vid den asiatiska utvecklingsbanken. Det krävs endast väldigt små investeringar för att på många sätt minska effekterna av klimatförändringarna.

Det är ytterst viktigt att vi lyssnar på det här. Det kan inte vara så att prestigen gör att vi hellre bygger etanolpumpar i norrland där ingen idag har etanolbil, istället för att lägga pengarna där de gör nytta och gör att långt färre människor drabbas av klimatförändringarna.

Frågan är om världens ledare orkar komma ihåg det när de möts i Köpenhamn.

Ser via Per Ankersjö att UNT:s liberala (??) ledarsida, ivrigt påhejad av Aftonbladet, tycker att Centerpartiets krav på att underlätta för företagen, snarare än att ge pengar till kommuner är helt galet. Som de skriver:

"Företagen har haft mycket goda tider att lägga undan i kassakistorna. "

Uppenbarligen är det något som inte gäller för kommuner som driver skidbackar, kraftverk och annan verksamhet som verkligen inte är vård, skola och omsorg. Att företagen egentligen betalar sjukt höga skatter, samtidigt som det är de som bidrar till det finns jobb i landet är uppenbart inget som man vill ta in i beräkningen - eller att det skulle skapa fler jobb med fler välmående företag.

Som Dick Erixon säger, det är det här som är problemet med Sverige.

Nu ska jag försöka mig på något lite annorlunda. Hålla med min partikollega i sak och ändå hävda att han har delvis fel. Staffan Danielsson skriver idag på politikerbloggen att piratpartiet lurade sina väljare.

Jag är beredd att hålla med om att deras inställning till lissabonfördraget och EU:s maktdelning är konstig, särskilt att de tar ställning i en fråga som är ganska avlägsen integritetsfrågor. Lika märkligt är det att Amelia Andersdotter skriver om rymdpolitik och jämlikhet på Newsmill idag.

Christian Engström har skrivit i Sydsvenskan, vilket fått Karl Sigfrid och Staffan att reagera. Och i sak håller jag med Staffan och Karl Sigfrid.

Det som gör mig så förbenat arg är att Staffan Danielsson i en bisats skriver

"Jag har inget emot Piratpartiet ... har bidragit till att Sverigedemokraterna inte kom in i Europaparlamentet."

För det första. Jag förutsätter att alla partier i Sverige gör sitt bästa för att Sverigedemokraterna inte ska få utrymme för sin främlingsfientlighet. För det andra. Enligt SVT:s Valundersökning så var det endast 0,4 procentenheter av piratpartiets väljare som skulle valt Sverigedemokraterna i ett riksdagsval, ungefär lika många som dem som röstade på Junilistan med andra ord.

Det är en långlivad myt att piratpartiet tog SD- väljare i någon större utsträckning. Det enkla svaret är att piratpartiet tog väljare från oss, centerpartiet, för att vi varit dåliga - liksom andra etablerade partier. Det andra att man lyckats få nya grupper att gå och rösta.

Sluta försvara er bakom SD myten och inse att det krävs en bättre integritetspolitik.

Strax innan talibanregimen föll fördes Ahad Alizadas pappa bort och blev med mycket stor sannolikhet dödad. Ahad tvingades fly med sin mamma och småsyskon till Pakistan när Ahad var tio år. Efter många trakasserier fortsatte Ahad själv, via Iran och Turkiet till Sverige - resor betalda genom arbete i femton till sexton timmar per dygn vid drygt tio års ålder. När han var sexton kom äntligen fram.

För ett drygt år sen var jag med på återvändarsamtalet.

I övermorgon går det afghanska folket till val. Karzai som har tagit tydligt avstånd från Talibanerna, men lyckats med väldigt lite under sin presidenttid utmanas av en av alla krigsherrar, den tadzjikiske Massouds, närmsta män.

Afghanistan har enorma problem. Ett land som aldrig tillåts vila från krig och elände. När Sovjettrupper kontrollerade varje meter och styrde landet med järnhand är det inte svårt att förstå att många från början stödde Talibanerna. Men det Talibanerna gjorde var knappast positivt.

Den nya ledningen för Afghanistan under Karzai hade förutsättningar att lyckas, tyvärr har inte världssamfundet lyckats upprätthålla freden så att det ens är möjligt att bedriva någon politik. Snart sagt överallt utanför, och näst intill även inne i, Kabul regerar Talibanerna.

Diskussionen som förs om huruvida svenska trupper bör dras tillbaka är nästan lika absurd som försöket att skicka hem Ahad. I ett krigshärjat land är fredsbevarande insatser fullständigt nödvändiga. För att någon president ska kunna återupprätta ett fundament till stat behövs lugn och ro. Det är ett helt folk som lider, men det vi pratar om det är några hundra personer som gör en enorm insats och hela diskussionen blir ur ett svenskt perspektiv.

Vi vet en sak, det kommer inte bli fred om Sverige drar tillbaka sina trupper och alla andra länder gör samma sak. Det kommer inte bli ett demokratiskt och rättvist val om ingen upprätthåller ordning.

Det är lätt att hänvisa till att man inte lyckas än. Men om man gör en tillbakadragning så vet vi att det finns en möjlig utgång:

Talibanerna tar över Afghanistan igen. Om ni själva tycker ni kan försvara det så föreslår jag en läsning av "Flyga drake" och "Tusen strålande solar" som väl beskriver Afghanistan. Och tror ni de bara är romaner så sätter jag er mer än gärna i kontakt med människor som levt i landet och kan bekräfta hur det ser ut.

Människovärdet, fri- och rättigheter och demokrati är värt att försvara var helst i världen det behövs. Det är tragiskt att den svenska rapporteringen handlar om huruvida våra trupper ska vara kvar. Det är en förutsättning för att ens närma sig demokrati.

Det vi borde diskutera är vad valets utfall har för konsekvenser på Afghanistan.

Jag har alltid gillat Hamarby och den lite gladare framtoning som de har haft. Det är ett lag jag aldrig hållit på, men ändå förknippat med något positivt.

Så ser jag det här. Det är fördjävligt. Hamarby har ett ansvar, precis som supporterklubben. Det är säkert lättare att peka på någon annan, men det är ni som har ansvaret.

Idag blir en stor apoteksaffär känd. Hundra nya apotek kommer till Sverige. Undrar just om vänstersmörjan fortfarande tror det blir sämre tillgänglighet med avmonopolisering?

Efter ett långt sommaruppehåll är det nu full fart. Efter några dagar med verkställande utskottet och några dagar på kontoret har jag nu tagit mig till Island för möte med Nordiska Centerungdomen.

Det blir att vara kvar här till på söndag. Internetuppkopplingen är lite begränsad, men jag hoppas kunna komma igång med bloggandet rejält den här veckan.

Idag är det dock besök vid vulkankratrar, världens äldsta parlament, gejsrar med mera på programet. Imorgon börjar allvaret.