Under dagen börjar stats- och regeringschefer nu anlända mot Köpenhamn. Reinfeldt säger idag till DN att det är i första hand USA och Kanada som måste höja sina mål för att EU ska gå med på 30 procents minskning. Det är en rätt klok position, från att ha världens högsta utsläpp per person (över 20 ton CO2/person), så vill USA nu sänka utsläppen med ungefär 4 % sen 1990. EU:s ståndpunkt är 20 %, 30 % om USA och Kanada rör sig.

Samtidigt håller ordförandeskapet på att ta fram ett nytt förslag, det verkar bygga på att man behåller kyotoprotokollet och samtidigt tecknar ett nytt avtal för USA och G77. Det är utan tvekan bättre än inget alls, men sämre än ett sammanhållet avtal. Om det ska vara två avtal hade jag hoppats på att Kina, Brasilien och USA åtminstone hängde på det avtal som tecknas av tidigare Kyotomedlemmar.

Vi får se vad nästa steg är. Det som är otroligt positivt är att Afrika nu öppnar för förhandlingar igen. Det innebär i praktiken att även Kina och Brasilien är med på banan, eftersom de i princip har knuffat de fattigaste länderna framför sig för att slippa göra utsläppsminskningar. Det är inte i Afrika minskningarna ska göra, men det är omöjligt att sänka utsläppen om Kina inte är med på tåget. Då räcker inte koldioxideffektivitet (även om det är ett relevant mått, CO2/BNP/Capita) som mått.