Det känns inte som om det är särskilt kul här i Köpenhamn. Kinas premiärminister talade om inget, Obama talade mycket bättre. Om inget. Läget är spänt och framstegen omätbara. EU har gjort rätt genom den här processen, att försöka få USA, Kina, Brasilien och Indien att flytta fram positionerna har varit viktigt. Att då använda 10 procents ytterligare minskning som förhandlingspåtryckning.

Tyvärr har det inte gått särskilt bra. Under dagen har Indien och Kina uttryckt att de inte vill ha någon politisk överenskommelse, utan snarare en kort text om att man ska träffas igen. USA:s president har inte gjort underverk, utan har bara upprepat tidigare utfästelser om att USA ska sänka sina utsläpp med 4 % med 1990 års mått.

EU kommer knappast att tjäna på att stå kvar i sin ståndpunkt. Någon måste röra på sig ytterligare, och egentligen borde alla andra utvecklade länder stå före EU i kö. Uppenbarligen gör de inte det. Om EU nu kunde lägga ut sin idé om 30 procent så skulle det möjligen kunna sätta den press på USA som USA behöver för att röra sig ytterligare och sätta Kina i ett läge där de bli bad guy.

Klimatet ska räddas för att människor inte ska drabbas. EU har ledarskapet. För mig finns det bara en utväg nu, våga lägga fram 30 procentsmålet på bordet - eller rejält mer nya pengar i finansiering för de fattigare ländernas utsläppsminskningar.

För Sverige skulle detta egentligen vara positivt. Sverige har EU:s mest ambitiösa klimatpolitik och att fler länder runt oss skulle ansluta till den skulle dessutom kunna ge mindre koldioxidläckage. Dessutom skulle vi se mer teknikutveckling i grannländer, något vi (och alla andra) skulle få nytta av. Om EU någon gång ska gå före, så är det nu.

Det här klimatmötet behöver att någon kliver fram. Det borde vara Obama. Men han har med all önskvärd tydlighet visat att han inte tänker göra det.