Idag pågår tre spännande debatter där centerpartister och miljöpartister drabbar samman. För det första har Johan Pettersson en intressant diskussion på sin blogg med Anders Wallner där meningarna går isär kring hur klimatbiståndet ska ses.

För mig är det rätt självklart. I princip alla sänkningar av koldioxid kostar pengar, åtminstone samhällsekonomiskt. Med andra ord kan det för enskilda vara lönsamt, men det bygger på en beskattning. Make no misstakes, det ska vi ha eftersom vi behöver styra mot en mer hållbar värld. Men med den insikten så inser vi också att det är smart att göra de investeringar som är mest lönsamma för att sänka utsläppen.

Klimatbiståndet är därför bra av två anledningar. Den är ett mycket effektivt sätt att sänka världens utsläpp till låg kostnad, samtidigt som vi bidrar till bra investeringar som kan skapa jobb i de delar av världen som allra mest behöver det. Men utsläpp som Sverige bidrar till utanför Sveriges gränser menar Anders inte borde räknas, vilket i sig styr mot mer kostsamma utsläppsminskningar - något som i förlängningen innebär stora hål i statens finanser eller mindre investeringar i de länder som behöver det. Oavsett vilket kommer den politiken skapa lägre tillväxt, mindre utrymme till bistånd och därmed förutsättningar för de länder som behöver hjälp att ta sig ur fattigdom och inte minst genomföra anpassningsåtgärder för de klimateffekter man drabbas av.

Den andra spännande debatten går just nu hög mellan Stockholmscenterpartister och miljöpartister om förbifart Stockholm. Där miljöpartister visar att de i själva verket inte tror att vi kan skapa bilar som inte förstör klimatet, jag är övertygad om att det går. Och, när förbifarten väl är klar kommer de vara långt framme. Det är faktiskt inte bilarna, utan utsläppen som är problemet.

Stockholms län behöver bättre kommunikationer, trafiksituationen måste bli bättre och vissa delar av Stockholm måste få mindre partiklar. I det avseendet gör Förbifarten nytta.

Sist men inte minst har Johan Hedin läst miljöpartiets partiprogram och letat upp några godbitar, något som det är svårt att inte dra på smilbanden åt. Det finns en hel del som går, och bör, ifrågasättas i den politik som miljöpartiet driver.

"Vi vill också ha en ökad samhällelig kontroll över pensionsmedel för att trygga goda investeringar som kan ge jobb och bidra till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling."

Man vill alltså politisera pensionsfonderna och hindra dem från att förvalta medborgarnas pensionspengar på ett så effektivt sätt som möjligt.

"Vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta."

Well... Det är ju ganska praktiskt med ränta. Annars skulle inte särskilt många vilja låna ut pengar till investeringar i exempelvis vindkraftverk eller för att köpa en lägenhet.

"Anställda ska ha förköpsrätt när ett företag eller en enhet av ett företag av viss storlek ska säljas eller läggas ner."

Företagare ska alltså inte få sälja företaget, eller aktier i detsamma, till marknadspris? Jag är ledsen, men hur stor är chansen att man då gör den nödvändiga investeringen i tid och pengar för att starta det?

"Genom att på detta och andra sätt stimulera till löntagarägande och kooperativt företagande vill vi successivt demokratisera ekonomin och stärka det personliga ansvaret."

Tja, Rudolf Meidner hade samma tanke på 70-talet. Han kallade det hela för "Löntagarfonder".