När jag valdes till förbundsordförande för CUF för snart ett och ett halvt år sen var det med ett tydligt mål. Att formulera en grön liberal politik.

Via rapporter, utspel, debattartiklar och interna påtryckningar mot partiet har vi börjat den trevande vägen. Lösningen på klimatutmaningen är inte att klä oss i säck och aska. Det är heller inte nationella regleringar, subventioner eller skatter. Lösningen är frihandel, forskning och teknikutveckling, handel med utsläppsrätter, klimatbistånd och internationella avtal.

De senaste veckorna har jag träffat två otroligt spännande människor. Först satt jag på en lunch i gamla stan med Linda Siggelow, ordförande i Agrifack studentråd och miljövetarstudent. Vi pratade otroligt mycket om den globala uppvärmningen och hur den inte får bli en ideologi i sig, utan måste sammanvägas med fattigdomsbekämpning, ekonomisk utveckling och många andra saker. Vi insåg efter ett tag att vi var ganska ensamma kvar på restaurangen. Det mötet satte sina spår på mig.

Dagen efter träffade jag Martin Sjöberg, miljöentreprenör som driver företaget Tala miljö. Vi hamnade i liknande diskussioner och pratade om den miljölagstiftning, eller kanske de domare, som idag stoppar viktiga projekt snarare än snabbar på dem. Även här förenades vi i en vilja att se effektivitet och inte fluffiga smååtgärder för att sänka utsläppen.

Då bestämde vi oss. Vi testar och bjuder in lite människor från olika håll med målet att skapa en bredare grön rörelse som vill se effektivitet och aldrig köper att vi lämnar andra människor kvar i fattigdom i klimatets namn. Vi är nämligen övertygade om att det går att sänka utsläppen och samtidigt skapa förutsättningar för fler människor att ta sig ur sin fattigdom. Till och med att det senare är en förutsättning för det första.

Igår var första träffen. Vi skulle låna ett litet rum på Leijonbaren. Förhoppningen var att vi skulle bli ett litet gäng runt ett bord som började prata. Men jag tror jag förstår hur de studenter som startat rörelser runtom i olika källarutrymmen känt sig. Vi blev närmare 40 personer som klämde ihop oss. I trappor, på golvet, stående och en och annan som faktiskt lyckades få en stol. Helt sprängfullt, ganska svettigt men väldigt trevligt. Tack till alla som dök upp!

Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, var där och presenterade sin bok "Farväl till världsundergången" där han både skissar på en effektiv klimatpolitik och samtidigt funderar över om vi är beredda på ett klimat som blir varmare om det inträffar. David Eberhardt, som skrivit "I trygghetsnarkomanernas land" kommenterade hur människor reagerar psykologiskt. Vissa räknar med att staten tar hand om allt, andra kräver irrationella åtgärder bara för att det känns bättre då - och utrymmet för rationella åtgärder som löser problemet trycks undan.

Det blev ett otroligt intressant samtal. Nästa träff kommer vara den 20:e oktober. Den kommer i första hand att handla om tillståndsprocesser och miljöbalk som i dagens tillämpning ser till att vindkraft- och vattenkraftprojekt och järnvägsbyggen stoppas. Vill du få inbjudan är det bara att höra av sig till mig på något sätt.

Nu har vi i alla fall börjat med nätverket för en optimistisk och liberal miljöpolitik.