Det har varit en enormt lång resa. Ibland har jag varit pissed för att jag inte har kunnat berättat allt som har hänt. Men den här resan har varit lång. Via debattartiklar, kommentarer och en massa olika mediakanaler har vi tryckt på.

Så sent som idag i Svenska Dagbladet

"FRA-debattens kritiska röster tystnar inte /---/ Trots allt är det mänskligt att fela, och att erkänna ett fel är inte samma sak som att rättfärdiga det. Det förstnämnda är stort, det senare fegt.

Stoppa undan stoltheten, sänk garden och erkänn att det blev fel. Gör man det öppnar sig möjligheten att göra om och göra rätt. "

Men det stora arbetet är det som skett i det tysta, via telefonsamtal, möten, nattliga konferenser, hearingar, dragit ihop experter för att få vårt parti att bli ännu mer modiga att våga kräva av Reinfeldt och Tolgfors att lagen görs om och görs rätt.

När centerpartiet först föreslog att svenska användare så kallade Camilla Lindberg det för ett stort steg i rätt riktning. Igår gillade hon det inte alls. Jag tror att hon underskattar sprängkraften i att ett helt parti ifrågasatte lagstiftningen och krävde förändringar. Det öppnade debatten i regeringen. Det var dock inte bara avgränsning av avlyssning på svenska användare som vi har diskuterat i våra möten med partiet.

Nu kommer äntligen det förslag ut som diskuterats. I korthet går det ut på att:

Istället för en förordning skrivs det in i lagstiftning och förtydligas vilka sökningar som får göras

Endast Försvarsmakten och Regeringen kan ge uppdrag till FRA

En domstol inrättas för att godkänna varje enskilt projekt som FRA vill genomföra.

FRA får endast fysisk tillgång till den trafiken som man har tillstånd för, alltså får FRA inte access till övrig trafik.

Enskilda ska få information om huruvida de blivit avlyssnade felaktigt och kunna driva detta vidare i rättsprocess i sånt fall.

Förtydligande görs också om hur information ska förstöras.

Det är förslaget i korthet. Det går att läsa mer här.

Jag är skeptisk till signalspaningens effektivitet och vad den ger. Men att det arbete som vi alla gemensamt gjort för att komma framåt i FRA frågan har gjort skillnad kan vi nu konstatera. Och jag hoppas att alla som i ur och skur ställt upp på manifestationer och demonstrationer, som skrivit insändare, bloggposter och drivit frågan verkligen känner att deras insats varit viktig.

Det här är bättre än i alla fall jag vågade hoppas.