Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så var det en väldigt bra hearing under dagen. De bestående intrycken är att frågan inte är lätt. Att de som är kritiska till lagen har olika förevändningar, anledningar och möjliga lösningar. Hur som helst känns det som ett steg framåt.

Nu är det ställt utom all tvivel att det är praktiskt möjligt att göra en avskiljning mellan transittrafik och trafik som startar eller slutar hos en svensk användare med hög träffsäkerhet. Det bekräftades av flera panelister.

FRA hävdar själva att endast promille av deras uppdrag rör någon människa i Sverige, vilket man väl får anse är sant i så fall. Det innebär att det skulle vara ett i princip försumbart avbräck för dem att bara få transittrafiken.

Det innebär inte att det räcker, precis som jag skrivit tidigare är självklart Libanesers, Tyskars och Norrmäns integritet också viktig. Men jag hävdar att det ändå finns en avsevärd skillnad på att en stat avlyssnar de medborgare som man har våldsmonopol mot. Där myndigheter kan ta till repressiva åtgärder likväl som andra åtgärder.

Därför tycker jag att spåret är värt att testa. Men efter att ha lyssnat på panelen kan jag känna att det är flera saker till som behövs för att man ska nära hamnen. En sak är vad man ska göra med de små, små delar som ändå är svensk trafik och landar som transittrafik.

Ett mycket tydligare syfte kring vad man ska spana kring, vilka hot som ska kartläggas. Att det blir en verklig domstol som prövar sökbegreppen, inte bara inriktningen. Den domstolen bör också pröva uppdrag från regeringen och dess kansli. Den som har blivit oskyldigt avlyssnad måste ges möjlighet att få upprättelse på något sätt.

Något som dock är värt att skriva är det samstämmiga avvisandet av brottsmisstanke för att genomföra signalspaning, eftersom det snarare är en polisiär fråga om man kan se direkt brottsmisstanke.

Det är många intryck som inte fått smälta in än, så jag kan mycket väl ha utelämnat något just nu.