Idag skriver jag på UNT:s debattsida om vikten av en friare och mer långsiktig energipolitik. Det kan inte vara så att man ska utsätta varje kraftkälla för politisk prövning, utan ha ett energisystem som bygger på kriterier som skapar hållbara spelregler för energibolagen. Inom kort måste Sverige bestämma inriktning när kärnkraftsreaktorer börjar sina.

Samtidigt bygger Kina kolkraftverk motsvarande en ny kärnkraftsreaktor i veckan. Ska vi skapa villkor som gör det möjligt att dra till sig några av alla de miljarder som investeras i energilösningar världen över och ta vårt ansvar för klimatet så börjar det bli dags att sätta sig vid förhandlingsbordet nu.

Investeringar i storskalig energi är något som görs på 30- 50 års sikt, att då föra politik på fyraårsperioder funkar inte.

Centerpartiet har fortfarande en känslomässig resa att göra när det gäller kärnkraft, men i dag är det folkpartiet som utgör det största problemet för en bred energiöverenskommelse. En blind tro på en enda kraftkälla visar på en inskränkt syn hos det parti som tror på marknaden och en mängd lösningar inom alla andra branscher.

Nåväl, läs mer här.