Nu är det dags igen för lite resande i landet. Det har varit alldeles för lite av det på sista tiden. Nu sitter jag på tåget till Karlstad för att träffa den nystartade avdelningen där ikväll. Det ska bli skoj att se vilka nya ansikten det är. Ordföranden Emma är en riktigt driven tjej som jag är övertygad kommer ta hand om Karlstad CUF på ett utmärkt sätt.

Sen ska jag hinna med att träffa oförtröttlige Daniel, ombudsmannen i Värmland, som med en glöd man inte ser på många andra ställen ser till att Värmland är ett av CUFs starkaste distrikt.

Sist men inte minst hinner jag med Elin som jag jobbade tillsammans med några månader efter valet 2002. Hon har engagerat sig mycket i Ahad, som efter elva år på flykt har fått ett avvusningsbeslut.

Ahad flydde från Afghanistans södra delar tillsammans med sin mor och yngre syskon när fadern dödades. Efter två år i Pakistan späckat av förföljelse fick Ahad fly ensam till Iran och sen Turkiet. Där försörjde han sig genom att sy väskor och plånböcker femton till sexton timmar per dag. Mycket av pengarna gick till att betala människosmugglare för att klara livhanken.

Som sextonåring med en historia som är svår att föreställa sig kom Ahad till Sverige. Fem år senare med folkhögskolestudier, klockren svenska och vänner i Sverige har Migrationsverket bestämt sig för att han ska skickas till ett land han inte varit i på elva år och en stad han inte satt sin fot i. Han kan nämligen inte skickas till den provins han en gång föddes i, där pågår det en väpnad konflikt.

Det är ett grymt människoöde. Det är helt oförklarligt och oförsvarbart att han inte får stanna i Sverige. Vill du visa ditt stöd för Ahad, så finns det en namninsamling att skriva på här.