Just det, det kanske är dags att kommentera Björklunds utspel idag. Jag har visserligen redan gjort på expressens web. Det är ett märkligt utspel. För det första kan man fundera över hur folkpartiet kommit på att det är exakt fyra kärnreaktorer som behövs. För det andra är det en mycket haltande argumentation kring biobränslet. Om det är så att priserna höjs på produkterna, så burkar det gynna producenter som då får mer pengar och snabbare tar sig ur fattigdom. Men det mest intressanta är ju att Björklund lyckas hävda att biobränslen från svensk skogsråvara skulle kunna stjälpa skogs- och pappersindustrin. Vad det gäller skogsindustrin så tror jag de flesta håller med mig om att ett nytt användningsområde inte kommer att slå ut den industrin. Om pappersindustrin då är så priskänslig så kan jag ärligt säga att valet mellan papper och miljövänliga drivmedel för mig är enkelt.

Men problemet är egentligen ett annat. Politiker som försöker leka frälsare och peka ut ett energislag som den stora messias. Så kommer det aldrig att bli. Det är inte antingen eller, det kommer i framtiden att vara både och. Politikens uppgift är att sätta ett ramverk för energibolagen. Ett ramverk som jag tycker ska ställa krav på miljövänlighet, ekonomi och leveranssäkerhet. Det skulle med stor sannolikhet innebära att kol och olja snabbt blev olönsamt, att sol, vind, vatten, vågkraft, kraftvärmeverk och andra klimatsmarta saker blev mer lönsamma att forska på och utveckla. Det skulle med stor sannolikhet innebära att kärnkraften inte var det första man stängde, men heller inte något som är värt att bygga ut.

Men det är vad jag tror. Jag kommer aldrig kunna berätta vad som är rätt eller fel och jag tror inte att Björklund har kompetensen att döma ut biobränslen och veta hur många kärnkraftreaktorer Sverige behöver heller. Politiker ska inte vara inne och detaljstyra, det blir sällan bra.

Läs också blandade kommentarer från Henrik, Sofia, Tomas, Annie, Fredrick, Johan, Gustav och Frykman