Hejja, hejja, hejja!

Nu är byggnads i partärunderläge, igår förlorade man striden om de vedervärdiga granskningsuppgifterna av ickemedlemmar. Idag förlorar man Vaxholmsmålet. Kanske finns det lite rättvisa i världen ändå?

Det enda EU domstolen egentligen säger som är till Byggnads fördel är att fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet. I övrigt är det en sågning utan dess like av Byggnads beteenden under Vaxholmskonflikten.

Egentligen är det ju inte så konstigt. Företag som sköter sig, tecknar avtal och ger deras anställda mer pengar än i hemlandet ska naturligtvis tillåtas att konkurrera på den öppna marknaden inom EU.

Man slår fast de fyra friheterna inom EU, på varor, tjänster, pengar och för människor. Dessutom kommer det att sätta Sveriges arbetsrätt under lupp nu när fler länder vill vara med, när fler regeringar börjar förstå vikten av en avreglerad marknad. Sverige kan knappast fortsätta hävda den arbetsrättslagstiftning man har idag, utan att ses som dumdristig.

Tack, EU domstolen.

EU domstolen konstaterar i sitt pressmeddelande

"Domstolen anser i detta sammanhang att en blockad av byggarbetsplatser som en facklig organisation i värdmedlemsstaten vidtar i syfte att garantera arbetstagare, som utstationerats i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna, arbets- och anställningsvillkor som fastställts på en viss nivå i princip har som ändamål att skydda arbetstagare. Det hinder som stridsåtgärderna innebär kan emellertid inte anses vara motiverat utifrån detta ändamål"

Alltså, stridsåtgärderna som vidtogs var på tok för kraftiga och inte motiverade utifrån ändamålet med åtgärden. Man fick alltså inte göra så.

"Fackliga stridsåtgärder kan emellertid inte anses vara motiverade utifrån allmänintresset att skydda arbetstagarna, när stridsåtgärderna syftar till att få ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat att genomföra löneförhandlingar i ett nationellt sammanhang som kännetecknas av att det inte finns några bestämmelser, av något slag, som är så preciserade och tillgängliga att det inte för ett sådant företag i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att få kännedom om de skyldigheter i fråga om minimilön som åligger företaget."

Man kan heller inte genom stridsåtgärd tvinga till sig löneförhandling.

"Domstolen konstaterar slutligen att nationella bestämmelser, enligt vilka hänsyn inte tas till kollektivavtal – oavsett innehållet i dessa avtal – som företag som utstationerar arbetstagare i Sverige redan är bundna av i den medlemsstat där de är etablerade, innebär en diskriminering av dessa företag, eftersom de behandlas på samma sätt som inhemska företag som inte har tecknat något kollektivavtal. /---/Eftersom inga av dessa överväganden avser hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa kan en sådan diskriminering inte vara motiverad."

Ett företag som har kollektivavtal i hemlandet blir alltså diskriminerat om det blir behandlat som ett företag utan kollektivavtal i ett annat land.

Undrar just om Hans Tilly gör en annan bedömning idag också, som han gjorde igår mot Datainspektionen?

Jag tyckte jag bloggade snabbt, men Johan har hunnit med två inlägg, ankersjö ett och kungsholmscentern ett, redan.