Idag är Göran Johansson ute och gör bort sig. Han försöker ha en sympatisk ingång i sin argumentation när han menar att man inte ska kunna tjäna pengar på människosmuggling. Självklart säger nog de flesta.

Men innebär det att de människor som valt att slita upp sina rötter, sagt adjö till alla sina nära och kära och dessutom tagit lån eller använt sina besparingar för att söka sig ett liv någon annanstans ska straffas? Menar Johansson på fullaste allvar att det är de som ska kastas ut ur landet, de som med risk för sina liv tagit sig till Sverige?

Det låter som om han tror att det är en söndagsutflykt de är ute på som kan avbrytas när som helst. Vissa har inte bara flytt från misär och armod. Några har säkert religiösa skäl, politiska skäl eller annat som gjort att man inte kunnat vänta på beslut. Dessa menar Göran ska åka hem och ansöka om flyktingstatus igen.

Varför är det så att Göran menar att de gränser som någon gammal gubbe satt och drog för länge sen ska göra att vi kan leka med andra människors liv? Människor från andra länder är en tillgång, att vi kan möta deras behov är nödvändigt för oss. För det första för att Sverige behöver människor som kommer hit och arbetar och hjälper oss hålla vår välfärd uppe. För flyktingar har vi också ett moraliskt ansvar, ett ansvar att faktiskt hjälpa dem som är i nöd.

Se istället till att de kan få arbeta från första dagen, en individanpassad SFI undervisning, praktikplatser för dem som inte hittar jobb.

Oscar Fredricsson skriver också om det här.