måndag, oktober 15, 2007 | Magnus Andersson
Svar från Byggettan
Idag har byggettans ordförande, Johan Lindholm, svarat på min artikel på Europaportalen för någon vecka sedan. Det är en väldigt ihålig artikel som endast fokuserar på att hålla andra människor ute. Svepande formuleringar om att han "ser gärna människor från andra länder verksamma på våra arbetsplatser" blandas med ogrundade påhopp om att jag vill diskriminera utländska löntagare.
För Johan handlar det aldrig om människors rätt att jobba och teckna egna avtal, det handlar om att göra som Johan och Byggnads vill. Det är inget annat än diskriminering. Människorna på bygget i Vaxholm ville jobba och hade kollektivavtal i hemlandet. Det räckte inte för Byggettan. Inte ens att Laval sa sig vara beredda att teckna svenska kollektivavtal räckte för Johan. Man krävde att de skulle betala 36 kronor i timmen över minimilönen i det svenska kollektivavtalet.
Johan lägger nästan hela sin artikel på att skriva om arbetsmarknadens parter, fredsplikt och att jag måste varför det är viktigt att nationella avtal ska gälla i det land man verkar.
Det sista är särskilt intressant, eftersom jag konstaterade i min artikel att jag inte tyckte det. Det verkar som om Johan inte bryr sig så mycket om att läsa min artikel. Det här blev en chans att skjuta från höften med hagel och försöka träffa både Centerpartiet och Svenskt Näringsliv. Men han är en dålig skytt.
Fortfarande är frågorna jag ställde i min artikel obesvarade. Hur vill LO värna den inre marknaden i EU? Hur ska vi klara av att integrera våra olika arbetsmarknadsmodeller så att människor kan röra sig och jobba i hela Europa?
Det var det min artikel handlade om. Johans svar handlar om rädsla för människor från andra länder kan göra hans jobb bättre och billigare. Jag vill låta dem teckna såna avtal om de vill, han vill stoppa dem vid gränsen. Vem som diskriminerar vem får väl vara upp till andra att avgöra.
För Johan handlar det aldrig om människors rätt att jobba och teckna egna avtal, det handlar om att göra som Johan och Byggnads vill. Det är inget annat än diskriminering. Människorna på bygget i Vaxholm ville jobba och hade kollektivavtal i hemlandet. Det räckte inte för Byggettan. Inte ens att Laval sa sig vara beredda att teckna svenska kollektivavtal räckte för Johan. Man krävde att de skulle betala 36 kronor i timmen över minimilönen i det svenska kollektivavtalet.
Johan lägger nästan hela sin artikel på att skriva om arbetsmarknadens parter, fredsplikt och att jag måste varför det är viktigt att nationella avtal ska gälla i det land man verkar.
Det sista är särskilt intressant, eftersom jag konstaterade i min artikel att jag inte tyckte det. Det verkar som om Johan inte bryr sig så mycket om att läsa min artikel. Det här blev en chans att skjuta från höften med hagel och försöka träffa både Centerpartiet och Svenskt Näringsliv. Men han är en dålig skytt.
Fortfarande är frågorna jag ställde i min artikel obesvarade. Hur vill LO värna den inre marknaden i EU? Hur ska vi klara av att integrera våra olika arbetsmarknadsmodeller så att människor kan röra sig och jobba i hela Europa?
Det var det min artikel handlade om. Johans svar handlar om rädsla för människor från andra länder kan göra hans jobb bättre och billigare. Jag vill låta dem teckna såna avtal om de vill, han vill stoppa dem vid gränsen. Vem som diskriminerar vem får väl vara upp till andra att avgöra.
(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media
Kommenterat
I det här fallet är det du, Centerpartiet och Svenskt Näringsliv som är den diskriminerande partern. Ni diskriminerar både den utländska arbetskraften (genom att säga att dessa personer ska få betydligt lägre löner än svenska arbetare, trots att arbetet utförs i svensk mark) och den svenska arbetskraften (genom att dessa inte kan hävda sig mot kollektivavtal som tecknats i exempelvis Lettland). I slutänden diskriminerar ni även svenska företag i och med att den modell ni representerar skapar en osund konkurrens där företag kan skaffa sig fördelar genom att hyra in arbetskraft från låglöneländer inom EU.
Människor kan röra sig och arbeta inom hela Europa med de nuvarande arbetsmarknadsmodellerna. Det faktum att vi i Sverige kräver svenskt kollektivavtal är inget hinder för människor att komma hit. Det utgör endast ett hinder för företag som försöker utnyttja utländsk arbetskraft för att betydligt billigare byggnationer i Sverige. Kollektivavtalen talar inte om vilka som får arbeta i Sverige och vilka som inte får göra det. Det är faktiskt ni som försöker framhäva denna osanna uppfattning om kollektivavtalen och om fackföreningsrörelsen.
Klippt från Johan Lindholms inlägg: "Tycker centerns väljare att kollektivavtal i andra länder ska utkonkurrera svenska avtal och arbetskraft i Sverige?"
Så nu är man rädd för att svenska avtal ska få konkurrera med utländska. The horror, the horror!
"I slutänden diskriminerar ni även svenska företag i och med att den modell ni representerar skapar en osund konkurrens där företag kan skaffa sig fördelar genom att hyra in arbetskraft från låglöneländer inom EU."
TS: Vad hindrar de andra svenska företagen, (som du anses diskrimineras), från att göra detsamma?
Annars är just kollektivavtal diskriminerande inte bara mot "polsk" arbetskraft. Svaga grupper som unga, gamla, handikappade, sjuka, folk som inte kan språket och många andra som arbetsgivaren uppfattar som en produktivitetsrisk får det svårare att få chansen att komma in på arbetsmarknaden.
B: Egentligen inte. Bra och seriösa aktörer brukar dock tendera att följa svenska kollektivavtal och använda sig av befintlig arbetskraft. Dessa kan inte konkurrera mot de företag som hyr in arbetskraft från andra länder och därmed kan lägga ett lägre anbud än konkurrenterna. Därför är det viktigt att alla kan konkurrera och därför är svenska kollektivavtal en självklarhet (om man nu inte har ett bättre avtal än det svenska).
Personer som betraktas som en produktivtetsrisk kommer alltid att vara utsatta på arbetsmarknaden, men det beror främst på hur arbetsrätten utformas i stort. Vill vi t.ex. att man endast ska kunna sägas upp med en saklig grund så kommer detta att fortsätta existera. Det betyder dock inte att man inte kan minska det problemet via politiska morötter och direktiv. Det ska inte vara tillåtet att neka en person anställning på grund av dennes ålder, hälsotillstånd etc. så länge det inte utgör ett konkret hinder för att utföra arbetet som erbjuds.
Skicka en kommentar
Personer som länkar hit:
Skapa en länk
<< Tillbaka