onsdag, oktober 17, 2007 | Magnus Andersson
Fusk i systemen
På två olika håll kan man idag anta att fusket i den svenska ekonomin är stort. På dagens DN debatt skriver Stefan Fölster och Fredrik Bergström om deras undersökning som snart publiceras i bokform. Den visar visserligen att 95 % av människorna i Sverige någon gång rundat systemen för att få någon form av fördel.
De intressanta siffrorna är väl egentligen att 16% använt sig av allvarligt fusk med ersättningssystemen och att 36 % köpt svarta tjänster eller använt betald arbetstid (över en timme i veckan) för att göra privata ärenden och andra mindre saker. Samtidigt visar skatteverkets rapport att det finns 133 Mdr att hämta i svart ekonomi, fusk och felaktiga avdrag. Det är två Arbetsförmedlingsverksamheter i Sverige, till exempel.
Det är också spännande att generaldirektören kommer på den geniala idén, det borde vara lite enklare att driva småföretag.
Frågan man bör ställa sig är varför är det såhär? Per Gudmundson skriver på svd:s ledarblogg lite om problemet, att människor lär sig att anpassa sig till verkligheten. Man lär sig att klara sig så bra det går i den värld man lever i. Och med ett välfärdssystem som idag inte har någon legitimitet, där människor tycker man betalar in för mycket i skatt och får för lite tillbaka är det inte så konstigt att människor börjar fuska.
Det är väl ingen vild gissning att med lägre skatter skulle färre känna att det var ok att fuska och jobba svart?
En sista reflektion jag gör är när vänstermänniskor nu försöker angripa dessa uppgifter så slår man vilt omkring sig och tar till argument som inte kommit ur deras tangenter tidigare. Svensson till exempel skriver så här:
Frågan är om det är det man menar, för det brukar ju inte låta så även om det i den praktiska politiken blir så. Vårdköer, bostadsköer och arbetslöshet. Systemet ska tydligen byggas upp så kontakter är det enda en människa ska ha för att klara sig.
Bättre kan jag tycka med enkla, raka, genomskinliga system som accepteras av människor, som gör att slit lönar sig och som gör att människor kan få jobb, bostad och vård utan att behöva ha en lång kontaktlista i telefonen.
De intressanta siffrorna är väl egentligen att 16% använt sig av allvarligt fusk med ersättningssystemen och att 36 % köpt svarta tjänster eller använt betald arbetstid (över en timme i veckan) för att göra privata ärenden och andra mindre saker. Samtidigt visar skatteverkets rapport att det finns 133 Mdr att hämta i svart ekonomi, fusk och felaktiga avdrag. Det är två Arbetsförmedlingsverksamheter i Sverige, till exempel.
Det är också spännande att generaldirektören kommer på den geniala idén, det borde vara lite enklare att driva småföretag.
Frågan man bör ställa sig är varför är det såhär? Per Gudmundson skriver på svd:s ledarblogg lite om problemet, att människor lär sig att anpassa sig till verkligheten. Man lär sig att klara sig så bra det går i den värld man lever i. Och med ett välfärdssystem som idag inte har någon legitimitet, där människor tycker man betalar in för mycket i skatt och får för lite tillbaka är det inte så konstigt att människor börjar fuska.
Det är väl ingen vild gissning att med lägre skatter skulle färre känna att det var ok att fuska och jobba svart?
En sista reflektion jag gör är när vänstermänniskor nu försöker angripa dessa uppgifter så slår man vilt omkring sig och tar till argument som inte kommit ur deras tangenter tidigare. Svensson till exempel skriver så här:
"Alla andra har uppgivit att de utnyttjat kontakter och liknande för att få vård snabbare eller få ett jobb etc. Och vad det är för fel med det förstår jag inte"
Frågan är om det är det man menar, för det brukar ju inte låta så även om det i den praktiska politiken blir så. Vårdköer, bostadsköer och arbetslöshet. Systemet ska tydligen byggas upp så kontakter är det enda en människa ska ha för att klara sig.
Bättre kan jag tycka med enkla, raka, genomskinliga system som accepteras av människor, som gör att slit lönar sig och som gör att människor kan få jobb, bostad och vård utan att behöva ha en lång kontaktlista i telefonen.
Etiketter: a-kassa, CUF, fusk, socialförsäkring, vård





(FÖLJ MIG)
Jag och CUF i media

Kommenterat
Det som är fascinerande i min bekantskapskrets är att det oftast är kompisar med bogerliga sympatier som utnyttjar systemen genom att begära bidrag för dubbla boenden när man bor gratis hemma hos mamma & pappa och så vidare. Mina kompisar som har mer vänstersympatier har oftast en högre moral när det gäller de skattefinansierade systemen, mig inkluderad. Men det är ju endast min ovetenskapliga iaktagelse.
ANONYM(vem är du?): Enligt Anderssons princip om att mycket skatt leder till att människor använder kryphål i försäkringssystemen så borde din teori stämma. Tyvärr betvivlar jag inte din "ovetenskapliga" iakttagelse eftersom jag anser mig kunna se en likartad verklighet.
Dem allmänna sociala försäkringarna måste ha en förankring hos skattebetalarna om det ska fungera önskvärt. Därför är det viktigt att vi hela tiden påverkar för att visa människor att systemet finns när det uppstår ett behov. Det är inte konstigt att människor idag inte ser systemets nödvändighet när människor som är i allra störst behov av det oftast faller mellan stolarna hos en, två eller flera myndigheter. Det är heller inte konstigt att människor tappar förtroendet för systemet när man också ser att människor som faktiskt inte alls är i behov av hjälp ändå lyckas få det. I det stora hela handlar det alltså om en svår balansgång.
Jag tror inte på Anderssons koncept om att öka skillnaderna yttligare mellan bidrag och arbete. Däremot tror jag stenhårt på att vi måste ta ansvar och se till att visa att människor kan lita på systemet och att rätt människor får tillgång till hjälp. Skattebetalarna är inga egoistiska djur som prioriterar sin egen plånbok framför andras välbefinnande. För att minska utnyttjandet måste man skärpa kontrollerna - inte sänka skatterna.
Slutligen är det självklart att människor ska få tillgång till vård, arbete och bostad utan att ha en lång kontaktlista. Men faktum är att det är regeringen som nu lägger en ännu större grund till att en lång kontaktlista kommer att behövas. Speciellt när det gäller boende.
MAGNUS: Jag undrar för övrigt varför du inte avsätter mer tid för att besvara kommentar som sker i din blogg. Det vore väldigt intressant att se en debatt där du är aktiv.
Citatet av mig är felaktigt. Det visar på CUF:s, Magnus ANderssons ocg borgaransa falska propgandaattityder. Preci s det som mitt uprsungliga inlägg handlar om. Ohederligt, och lögnaktigt. Citatet ska vara så här:
Alla andra har uppgivit att de utnyttjat kontakter och liknande för att få vård snabbare eller få ett jobb etc. Och vad det är för fel med det förstår jag inte, på arbetsförmedlingar uppmanas vi att använda kontakter för att få jobb.
http://zaramis.nu/blog/2007/10/tror-de-p-sig-sjlva.html
Så var är det lögnaktigt? I artikeln handlade det aldrig om jobb, utan vård... att du sen svamlar om det i en bisats gör knappast att jag måste citera det för att inte kallas lögnare, eller?
Ursäkta Tobias. Det är absolut inte meningen att inte vara delaktig i diskussionen, men ibland finns det inte tid. Jag ska försöka skärpa till mig.
Du och jag är ju överens om det grundläggande problemet, det finns inte acceptans för det stora skatteuttag som görs och det man får tillbaka i form av trygghet, infrastruktur, rättsväsende eller vad det än må vara. Människor tycker helt enkelt att det tas ut för mycket skatt i förhållande till vad man får. Man skulle valt att inte betala många av de tjänster som staten tvingar på oss om man fått välja.
Jag skulle vilja hävda att en oerhört viktig åtgärd är att öka skillnaderna. Det är inte rimligt att man inte får behålla ens 50 % av det en arbetsgivare betalar själv. Det kommer aldrig någon att kunna övertyga mig om. Jag tycker också det finns en rimlighet i att de få hundralappar som skiljer en person som jobbar 40 timmar i veckan på ett lågt avlönat jobb och om samma person inte skulle jobbat, att den skilnaden ökar.
Det skulle skapa fler drivkrafter att gå till jobb, att söka jobb, att skapa jobb.
Men för att det ska lyckas tror jag också att man måste se över arbetsmarknadsregler så man inte bara ökar arbetsviljan utan också arbetsutbudet.
Oavsett vilket är vi helt överens om att vi behöver ett mer genomskinligt system som människor förstår och accepterar och där människor inte trillar mellan stolarn, ett system där man har tuffare kontroller och där fusk straffas.
Jag skulle önska ett grundtrygghetssystem, lika för alla.
Fy på mig, en kommentar till. Nu kommer svaret.
Anonym:
Min känsla är att det är människor som kommer från hem där arbete har givit goda levnadsvillkor är de som är plikttrogna. I min bekanskapskrets är de oftast borgerliga, sen finns det andra människor som fötts med guldsked i munnen som inte alls har samma höga moral.
Det kan vara människor som fötts med rika föräldrar eller föräldrar som levt på systemen, i båda fallen upplever jag att man inte har samma respekt för andra människors surt förvärvade pengar.
Men det är min ovetenskapliga studie, som nog gör att vi är delvis överens i alla fall.
MAGNUS: Jag tror att det finns en acceptans bland människor att vi har ett högt skatteuttag i Sverige, men inte om man inte upplever att man får "valuta för pengarna" när man hamnar i en dålig situation och är i stort behov av hjälp från andra. Därför är det viktigt att vi förändrar detta och ser till att fler människor ser och förstår varför vi har ett relativt högt skatteuttag.
För mig är det allra viktigaste att vi har ett skattetryck som motsvarar det ekonomiska behovet som finns för att bedriva en generell och allmän välfärd som är öppen för alla. Därför diskuterar jag väldigt sällan att det totala skattetrycket idag är lite över 50% av den totala inkomsten (om man då räknar in arbetsgivaravgiften). Men givetvis kan man diskutera hurvida det är skattepolitiskt rätt att ta ut en så pass hög skatt på människors inkomster. Jag är inte främmande för att öppna för principen om man man inte ska betala mer än 50% av sin inkomst i skatt, men då måste det ske på ett sätt som gör att vi kan behålla den nuvarande välfärden och inte göra stora nedskärningar. Stockholm är ett mycket dåligt exempel där man ska spara 400 miljoner (ursäkta om siffran är fel, men hörde det senast för någon vecka sedan) och samtidigt sänka skatten med 50 öre per intjänad hundralapp. Det går inte ihop.
Nåja, nu ökar Stockholms stads skatteintäkter rätt rejält under de närmsta åren, även med en skattesänkning. Att man sen gör besparingar på vissa ställen är något som alla kommuner borde sträva mot.
De nya intäkterna använder majoriteten till fem sjättedelar satsningar på skolan och en sjättedel till att sänka skatten (enligt Erik Slottner via Per Ankersjös blogg, har inga siffror själv på det)
Vad är det som säger att mer offentlig konsumtion genom upplysningskampanjer skulle öka legimiteten. Folkhälsoinstitutet verkar ju tappa i förtroende desto mer offentlig opinionsbildning man genomför.
Då tror jag snarare att lösningen är just att människor får mer pengar i sin plånbok och kan se större samband mellan det man betalar och det man får...
Om majoriteten satsar mer på skolan i och med den nya budgeten - hur kommer det sig då att man kommer att få minska kostnaderna med 400 miljoner kronor de närmaste åren? Jag tror inte att någon skulle hävda att det är en satsning då det slår negativt på skolans verksamheter i Stockholm.
Folkhälsoinstitutet tappade en del av sitt stöd i och med att man var en av krafterna bakom att inför rökförbud på krogar och restauranger. Det finns även ett antal mindre populära förslag. I efterhand har det visat sig bra. Personligen tycker jag att Folkhälsoinsitutet ska finnas kvar och att man fortsättningsvis ska bedriva en verksamhet som syftar till att undanröja folkhälsorisker.
Skicka en kommentar
Personer som länkar hit:
Skapa en länk
<< Tillbaka